Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Salander.
Saleby.
443
mannus samt domkapitlet i Upsala, att föreställa
dessa hvad allt hertigen gjort till religionens vård
inom landet, men huru han derföre blifvit lönt
roed otack. Han följde sedan Carl på dess resor,
besökte i Linköping den till döden dömde Gustaf
Banér, som ban tröstade under dess sista stunder,
och skulle kanske stigit till högre värdigheter,
om ej döden bortryckt bonom år 1605 i Wenden
i Lifland, dit ban varit konungen följaktig. — En
annan Sulainontauua, Anders, född 160S i
Sala, der fadern var rådman, dog 1684 som
assessor i Åbo hofrätt. Han beröinmes af Lagus
såsom en "för sina kunskaper och sin rättrådighet
utmärkt väl ansedd embetsmän", samt ägare af en
betydlig förmögenhet.
Salander, Krik, manufaktur-kommissarie, och
död 1764, har utgifvit flera ekonomiska skrifter,
såsom Gårdsfogde-Instruktion; Systematiska
nöd-hjetpslankar ; Höga vexetkursen på Stockholms borsk\
Tre blinda frilrafoare; Tankar om Myntväsendet ;
Tal om slöjder, m. m. — En annan, Salander,
Hills, måhända bans son, född i Hvarf d. 25 Nov.
1760 och död d. 4 Febr. 1824, såsom
kyrkoherde i Åsled i Westergötbland, prost och tbeol.
doktor, har utgifvit Ciceros lefverne och en
öfversättning af hans afhandlingar om Menniskans pligter,
om Ålderdomen och vänskapen, m. m.
Salanus, Jonas Wikolaus och Petrus,
tvenne bröder, hvaraf den förre lärer varit rektor i
Köping och gjort utländska resor, ba utgifvit två
fornsagor, neml den senare: Fosterbröder nes F.igles
och Asumads Saga, och den förre, den märkligaste
af dem: Torsten Wikingssons Saga, Gladius
Scythi-cus, som Lenström kallar "en god afhandling om
de gamle Göthers vapen", och Gnomologia, utdrag
ur Grekiska skalder, hvilka alla skrifter utkommo
under senare hälften af 1600-lalet.
Salberg, Julian Julius, en utmärkt kemist
och på sin lid landets förnämste farmaceut, var
född d. 11 April 1680 i Stockbolm, der fadern
var kamrerare vid kongl, klädkammaren. Han
åtnjöt en sorgfällig uppfostran och gjorde
isynnerhet så slora framsteg i ritkonsten, att Carl XI,
som i ritare-akademien fick se en teckning af
bonom, derföre gaf honom en belöning. 1 trots af
denna uppmuntran, beslöt S. likväl att egna sig,
icke åt konsten, utan åt vetenskapen, och gaf sig
i lära bos bofapothekaren Freidenreicb, som var
gift med bans moster och ägde apotbeket Svan.
År 1701 reste han utrikes, särdeles åt Tyskland,
blef provisor vid ett apothek i Berlin och gjorde
sig känd som så skicklig, alt ban från flera häll
fick fördelaktiga anbud; men då hans moster
aflidit 1709, reste ban hem och köpte apotbeket
Mo-rianen. Man gjorde snart rättvisa åt bans
ovanliga insigter och använde bans råd vid flera tillfällen;
han fick ainiralitets-apothekare titel, och då
vetenskaps-akademien stiftades, blef ban en af dess
förste medlemmar. Han har riktat dess
handlingar med åtskilliga rön, såsom sättet alt bestryka
jernplåtstak med linolja; om viktriolens förmåga
att bevara träd; om sättet att utforska jernets
därvaro i svagare mineralvatten, o. s. v. Sab-
batsbergs hälsobrunn upptäcktes af honom. I
anledning af ett i Frankrike utfästadt præmium,
uppfann ban ett nytt fluidum, tjenligare till naturaliers
förvarande och mindre kostsamt, än spiritus vini,
men dog innan ban hunnit upptäcka sin hemlighet.
Hans död påskyndades af eldsvådan d. 8 Juni 1751
(Klara brand), som beröfvade bonom största delen af
bans egendom, hvilken förlust högt grämde den
73-årige mannen. Hans hustru följde sin make i
grafven, två dagar derefter. Dödsdagen är i Biogr.
Lex. uppgifven till d. 23 Mars 1773, men är
tryckfel och bör vara 1753. I sina båda äktenskap bade
ban haft 18 barn, men hvaraf endast 4
öfverlefde honom. Af dessa voro två söner, hvaraf den
äldre, Casteu Julius, behöll apotbeket och var,
som fadern, vetenskapligt bildad. Den yngre,
Salberg, Johan, född i Stockbolm d. 22 Okt.
1741, promoverades till doktor i Upsala 1768,
hvarvid ban besvarade doktorsfrägan, förordnades
1769 att verkställa koppympning på allmogens
barn i norra Helsingland, förestod i 3 år, utan
lön, provincial-medici-sysslan i distriktet, bade
åtskilliga uppdrag, bland andra det, att å
Sveaborg undersöka en bland garnisonen uppkommen
smitlosam farsot, och blef 1774 provincial-medikus
i Westernorrland. Fick 1783 assessors titel, då
han tog afsked från ofvannämnda tjenst, som han
ntbytle mot log. och fys. lektoratet vid
Hernösands gymnasium, hvilken plats bättre anstod
honom, emedan ban tyckes ba varit mera theoretikus
än praklikus. Ilan hade under sina resor i länet
lyckats samla fond (ill en lasaretts-inrättning i
Sundsvall för 2 sängar, och då denna flyttades
till Hernösand, åtog han sig alt der lemna
undervisning ål ynglingar, hvilka skulle anställas som
underläkare vid arméen i Finland. Afled 1810,
och som ban med sin bustru icke bade några barn,
använde han sin egendom till välgörande ändamål.
Således sliftade han en fattigskola och ett
arbetshus samt ett stipendium för studerande ynglingar
i Hernösand och testamenterade sitt bibliothek till
coll. medicum. Ilan har utgifvit några skrifter i
sin vetenskap.
Salberg, Carl Henrik, den föregåendes
brorson och sonson till den äldre Salberg, studerade
först farmacien på faderns apothek, tjenstgjorde
sedan som fältkirurg vid arméen i Finland 1788
och följande ären samt under riksdagen i
Norrköping 1800 såsom hofkirurg. Ilan köpte 1795
apo-theket Markattan i Stockbolm, men sålde det åter
två år senare. Straxt efter Norrköpings riksdag
angreps ban af en häftig sinnessjukdom, hvari ban
dog i Wermland 1801, endast 44 år gammal.
Salbohed i Fernbo socken i Westerås län, är
mötesplats för Westmanlands regemente.
Saleby, säteri i Slöta socken i Skaraborgs län,
3 £ mtl., bar en vacker belägenhet tätt invid
Ål-Ieberget, är väl bebygdt med 2:ne trädgårdar, god
åkerjord och äng. Egendomen såldes 1285 af
kaniken Carl till biskopen i Skara, Brynolf
Algotsson, och den slägt, hvarifrån Torstensson
härstammade och som bade till vapen en blå sköld med
tvä guldsporrar och ett grönt sjöblad, skref sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
