Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kaltlienlu».
Saltupplag.
447
Saltlieniua, »aniel, var född 1701. Om
fadern, kyrkoherde i Markims socken i Upland,
berattas, att ban varit en vildsint och grälaktig
menniska, sotn på predikstolen kallade sin komminister
hundsvott, piskade opp kronobetjeningen,
försummade gudstjensten, tvistade med sina sockenbor
och måste göra dem afbön och sannolikt endast
af döden räddades frän en afsättning, som ban i
mänga hänseenden förtjent. Hans exempel synes
icke ba varit utan infUtelse på sonen. Denne
visade väl en utmärkt fattningsgåfva, så att ban
snart kunde mer än sina informatorer, hvaraf ban
bade Derå, och då ban ganska ung blef student,
förvånade ban med sina theologiska insigter och
sin kännedom af Hebreiskan. Alen detta bibelns
grundspråk bade likväl ej bos honom verkat ett
mera bibliskt sinne, än att ban förskref sig åt
den onde. Detta väckte mycken skandal och togs
«llvarligare än det rätteligen bordt, emedan det
var blott en ynglings obetänksambet; ban ställdes
inför rätta, men slapp dock, såsom öfvermage,
med relegering från akademien och stockstraff.
Denna stränghet verkade emellertid nyttigt på
bonom. Han begaf sig nu, knappt 18 år gammal,
till Götheborg, der ban till biskopen ingaf en
Hebreisk ansökning om en kondition. Under det ban
väntade på en sådan, blef han bekant med några
dervarande pietister, hvilkas lärosatser ban antog.
Således det vanliga språnget från en ytterlighet
till en annan. Han begaf sig lill Stockholm 1723
och slöt sig der till det sällskap, som böll sina
andaktsöfningar på ön Sickla. Som emellertid
pie-tismen icke stod i kredit på högre ort, tillsattes
en kommission att undersöka dess satser.
Sallbe-nius blef inför den illa anskrifven, och då hau
följande året i Upsala begärde tillåtelse att predika,
afslogs bans begäran och man tillstyrkte bonom
att besöka ett annat lärosäte. Detta råd följde
ban äfven och reste till Halle, pietismens
dåvarande hufvudsäte, der ban 1728 blef inspector vid
Latinska skolan på dervarande barnhuset, följande
året magister och af konungen i Preussen utnämnd
till log. et metaph. professor i Königsberg, 1733
tbeologie doktor, och slutligen förste tbeologie
professor, hvilket embete han säges ha skött
med flit och samvetsgrannhet. Han lärer ba dött
ogift 1750, och efterlemnade ett för en enskild
ovanligt stort bibliothek, der folianterna och
qvar-terna allena voro 6,000 och de "rara" böckerna
3 200.
Saltkällan, ett säteri i Foss socken af
Bohus-län, har ett utomordentligt naturskönt läge vid
slutet af Gullmarfjärden och består, jemte
underliggande hemman, af 4^- mtl. Det blef säteri först
för 110 år sedan, då säterifrihelen dit
öfverflyttades från Torreby. Egendomen är bland de
bättre i länet, äger skog och godt laxflske. Ägare
deraf hafva varit Ascbebergar, Virginer,
West-feldtar och nu en friherre Åkerhjelm.
Saltkällan ligger på en sidländ äng mellan
Götheborg och fästet Götha Lejon, och innehåller
salt vatten.
Saltlokberget i Rättviks socken i Dalarna, bar
källor, som innehålla salt vatten, något i Sverige
ovanligt.
Saltmata> fatet är en af kött och fläsk bestående
anrättning, hvilken på många ställen i Skåne ännu
vid bondbröllop framsättes på bordet, der den skall
qvarstå, så länge gästabudet varar, och det anses
som ett elakt förebud, åtminstone som bevis på
torftigbet eller mindre goda anstalter, om man
nödgas tillgripa denna skåderätt, innan gästerna
åtskiljts. Samma bruk var äfven fordon vid
sjelfva Danska hofvet.
SaltpanneplÅtar kallas de tjocka, smidda
plåtar af 10 till 11 qvarters längd, 12 till 13 tums
bredd och -J tums tjocklek, som smidas vid
jern-bruken eller valsverken och fordom utgjorde en
betydlig exportartikel, isynnerhet till Holland och
England.
Saltpeter (Nitrum Prismaticum), är ett
neutral-salt, bestående af vegetabiliskt alkali, mättadt med
en egen art af syra, tillkommet merändels på
jordens öfra bryn, förnämligast under
sammanblandade vegetabiliska och animaliska delars upplösning
genom förruttnelse. Här i Sverige tillverkas all
saltpeter af jord, indränkt med kreatursspillning
och urin, och emedan denna artikel är oumbärlig
för kruts beredning, således ett nödvändigt
ingrediens i landets försvar, hafva tid efter annan en
mängd författningar utfärdats om landtmannens
skyldighet att hålla sina ladugårdar tillgängliga
för kronans saltpetersjudare, om handeln med
saltpeter, o. s. v.
Saltpetergärden. Kronans rätt till
saltpeter-jorden i Sverige är gammal. Fordom brukade
jorden in natura framföras af allmogen till
kronans saltpetersjudare. Detta bruk afskaffades, då
allmogen år 1642 åtog sig i dess ställe en viss
skatt, kallad saltpeterbjelpen eller saltpetergärden.
Kronan fortfor att begagna hemmanens
saltpeter-jord, ända till 1805, då efter ständernes beslut
vid 1800 års riksdag en ny ordning infördes.
Hvarje bemman ålades nu att i stället utgöra ^
)isp:d oluttrad saltpeter till kronan, hvaremot
kronans rätt att begagna dess saltpeterjord upphörde.
Saltpetergärden åter upphörde 1830 i följd af
ständernes beslut, och ett särskildt anslag pä stat
anvisades för saltpeternäringen.
Saltpeterärender-na vårdas af en särskildt kommitté, som förvaltar
det statsanslag, som saltpeternäringen erhåller. I
provinserna utöfvas uppsigten öfver
saltpeternäringen af särskildta utaf Kongl. Maj:t förordnade salt—
petersjuderi-direktörer, som skola tillhandagå
folket med upplysningar. Premier af saltpeterfonden
lemnas till understöd för anläggande af
saltpeter-lador, och saltpetersjuderi-direktören skall bevaka
dessa medels riktiga användande, samt årligen
afgifva berättelse till landshöfdingen om
saltpeter-näringens fortgång inom länet. Den tillverkade
saltpetern inlöses af kronan efter för hvarje år
bestämda priser.
Saltupplag. Ibland regeringens omsorger i äldre
och nyare tider har äfven varit den, att landet
icke skulle lida brist på salt. Det har således,
genom särskilda förordningar, blifvit rikets
stapel-Del. Ill, 57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
