Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saltza.
Salvator, Sit.
449
hade likväl föga gagn af denna sista
nàdebety-gelse, ty di ban afled d. 1 Mars 1785, endast
48 ar gammal, bade ban inga barn och den
grefliga ätten ntgick således med honoro. lians
brorson ,
Saltza, Kdvard Fredrik von, grefve,
öf-verste-kammarjunkare, Kom. af N. O. och af W.
O. med St. K., R. af Carl XIII:s orden,
banerförare vid Seraf.-orden, är född d. 15 Maj 1775
på Åsakatorp i Westergötland, som ägdes af
hans fader, kammarherren och R. af S. O., Carl
Fredrik von S. Enligt bans sjelfbiografi, införd i
Biogr. Lex., var denne fader den åttonde, man
efter man af slägten, som blifvit tvärt
{genomskjuten, hvilket händt vid Prag, och grefven
berättar, att ban äger 3 kulor, den ena som
träffat bans fader, den andra bans farfar, och den
tredje hans farfarsfar, hvilken stupade i slaget vid
Dorpat. Den unge Edvard Fredrik bade mycken
lätthet att fatta och lärde sig under lek
Hebreiska samt äfven andra Orientaliska språk. Ilan
skulle bli ofGcer, men bade ingen böjelse för
krigsståndet och icke tillfälle alt ingå i någon
civil tjenst. Hans enda befattningar ba varit
inom hofvet, men der ban likväl vunnit alla de
anförda graderna och utmärkelserna, förnämligast
genom Carl Johans nåd, för hvilken ban
bekänner en nästan religiös vördnad, och vid hvars
anblick han säger sig ba "rönt sanningen af hvad
ban alltid kännt och trott, att det finnes en
an-defrändskap menniskor emellan, som icke behöfver
åratal för närmare förtrolighet." Han lade sig
emellertid på ekonomiska företag, fick vid 10 års
ålder af sin fader en mosse att uppodla, och
detta lyckades så väl att, då odlaren var 14 år,
växte råg och potatis på det fordom ofruktbara
fältet. Han anlade sedan ett salteri i Götheborg,
lärde sig i Stockholm kemi och bergsvetenskap,
byggde ett trankokeri och företog sedan en
utländsk resa med hvad ban förtjent på denna
industri. Nu besökte ban Danmark, en del af
Tyskland, Lifland och Estland samt Ryssland, och
anlade efter hemkomsten åtskilliga fabriker, dem ban
med framgång bedref. Förlag bärtill fick ban af
en Tysk köpman, som utan borgen eller ränta,
lånade honom en betydlig summa, den ban ej
återtog förr än S. kunde med sin bok bevisa, att ban
ägde full tillgång dertill. Ilan berättar, att ban
haft den lyckan att "finna nåd för Gud och
menniskor"; att få haft så många och frejdade
bekantskaper både inom och utom landet. Sålunda
bade Goethe tackat honom för bans tolkning af
Uppenbarelsebokens 5 kap. med försäkran, att den
alldeles öfverensstämde med bans sätt att se, och
att ingen före honom någonsin gifvit en sådan
tolkning. Ilan underhöll en vidlyftig brefvexling
med många theologer samt andre villre och
utmärkte män, hvarigenom ban, som ban säger, "fick
många interessanta underrättelser, hvarifrån
härleda sig de vidunderliga berättelser man gjort om
mitt mångsidiga vetande, hvilket elakbeten,
afunden och dumbeten tillagt mystiska och vidskepliga
handlingar.’’ Grefve S. — ban blef grefve 1843
— har uppträdt som författare i flera riktningar.
Bland bans arbeten må nämnas en Bönebok, som
baft 42 upplagor; en Aaltvardsbok; Rådgifvaren
eller ell ord Ull alla åldrar; Kristliga Betraktelser
öfver Johannis Evangelium; en öfversättning från
Hebreiskan af Salomos Höga Visa; en Tysk
Biddare-berattelse af Johan von Turneisen; De sista
Folkungarne eller Grundläggningen af S:l Clara kloster ;
Målningar ur Sällskapslifvet, en komisk novell; Snö
Sigvaldsson och Gaula den Fagra. Dessutom bar
ban omarbetat 119 psalmer i vår gamla
psalmbok, hvaraf 39 äro tryckta; är nu (1847)
sysselsatt med en öfversättning af Profeten Ezechiel och
har i manuskript färdiga sju theaterpjeser, ett
större poem, Engelbrecht, en mängd mindre; en
tolkning af Johannis Uppenbarelse; ett Förslag till
förbättrad Katekes; ett par noveller, m. m.
Enligt hvad Red. af Biogr. Lex. i noter tillägger,
bar grefven under sina senare år bott på det
vackra Mem vid Götha kanals utlopp i Slätbaken och
efter exc. Cederhjelm ärft det präktiga
Cederberg jemte flera andra dithörande possessioner.
Till det fördelaktiga intryck ban säger sig ba
gjort på Carl Johan, tror Red. alt hans
imponerande gestalt , bans ridderliga och intagande väsen
äfven mycket bidragit.
Saltärna, en ö, i Ronneby socken i Blekinge,
innefattar blott ‡ hemman med obetydlig åker,
men så mycket ansenligare äng och betesmark
jemte löf- och barrskog. Ilär är en god hamn.
Salu-acciii kallas en afgift af vissa borgerliga
näringar i städerna; den utgår icke i alla städer
utan endast i de städer, hvarest landtmannen icke
bar rättighet att utan afgift till städerna försälja
kött, bröd och dricka. Salu-accisen räknas ibland
bevillningsmedel, men beloppet deraf är obety dligt
och bar i senare -tider minskats; den uppfördes i
1830 års statsreglering till 7,500 R:dr, men vid
1848 års riksdag blott till 3,000 R:dr.
Salubodar. I dem får undersökning anställas
efter olofligt gods, som blifvit infördt utan
förtunning eller i trots af förbud.
Salus publica salus uiea var Adolf Fredriks
valspråk.
Salvator, Sanct, eller Helige Frälsarens orden,
stiftades af Erik XIV vid bans kröning d. 29 Juni
1561 och ban prydde dermed i kyrkan flera af
de anseddaste bland rådet och sina omgifningar,
till ett antal af 20, såsom Göran Eriksson, Thure
Persson, Nils Gyllenstjerna, Dionysius Beuræus o.
s. v., samt dessutom två Pommerske sändebud.
Riddaren föll på knä för konungen, som slog
bonom med sitt svärd på axeln sägande: "Först var
du en hedning, sedan en kristen, nu är du en
riddare vörden." Efter återkomsten till slottet ökade
ban antalet med två Svenskar, Danska sändebudet
Ugerup, Joban Audelius, syndikus i Lybeck, och
Johan Praut, burggrefve i Danzig. De tvä
sistnämnde ansågo sig, såsom borgare, alltför ringa,
att emottaga en sådan beder, men läto öfvertala
sig af konungens förklaring, att förtjenst och
skicklighet, hvar de funnos, voro värda att utmärkas
med ridderligt namn. Orden upphörde med haas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
