Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
462
Schantz.
Schartau.
S., och denne Carl den äldste af bans 10 barn.
Ilan fick en vårdad uppfostran, och lärer ha
teck-nat med färdighet. Studerade numisinatik och
annan arkeologi; öfvade sig i läsning af run- och
munkskrifter och lade sig äfven på genealogien.
Dessa bans kunskaper togos isynnerhet i anspråk
efter hans svärfaders, Brenners, död, då ban till
en del måste tjenstgöra som riksheraldicus, dock
utan att derföre komma i åtnjutande af tjensten,
ehuru kansli-kolleginm föreslagit bonom dertill.
Carl XII lärer nemligen icke varit honoin bevågen,
och då tjensten, efter konungens död, tillsattes,
utnämndes Casten Rönnow dertill och Schantz
af-spisades med en assessors-titel. Då likväl Rönnow
kort derefter sjelfmant tog afsked, blef S.
ändtligen i Sept. 1719 utnämnd till Brenners
efterträdare såsom assessor i antikvitets-arkivet och dess
ritare. Ilan uppsatte nu en beskrifning öfver
run-stafven, som dock aldrig blef tryckt, författade
en matrikel öfver ridderskapet och adeln, hvilken
förvaras i riksarkivet bland de Tilas’ska
samlingarna, en ättehok öfver många äldre och nyare
Svenska familjer på 222 tabeller, en genealogi
öfver llelmfeltska familjen, som ban företog pä
Stockholms magistrats begäran o. s. v. Dog d.
25 Mars 1734, efterlemnande ett för sin tid
ganska dyrbart bibliothek.
Schantz. Jakob Ludvig von, son af
hofjunkaren Ludvig von S., var född d. 12 Nov. 1723,
ingick i kansliet redan 1740, blef
protokolls-sekreterare, lagman i Ångermanland och
Westerbot-ten 17K6, och utbytte följande året denna lagsaga
mot Nerikes; blef 1772 vice landshöfding i
Örebro län, och erhöll 1776 landshöfdingetitel. Tog
afsked vid 77 års ålder från lagmans-embetet,
blef 1810 R. af N. O. och dog d. 13 Dec. 1817
vid 94 års ålder. Hans förnäma gifte med
riksrådet grefve Lagerbergs dotter förmådde likväl
icke skaffa bonom högre värdigbeter.
Schantz, Ruataf von, förste
expeditions-sekré-t era re vid ecklesiastik-expeditionen, med kansliråds
titel, född d. 3 Okt. 1775, död 1847, bar gjort
sig känd som litteratör genom tre
vältalighetsstycken, som belönats med Svenska akademiens
andra pris: Äreminne öfver Sten Sture d. ä. —
Svar på akademiens fråga: År vältaligheten en konst
alt blott pryda etter att bättre upplysa elt ämne?
och Gustaf Erikssons tal inför rådet i Lybeck, samt
2:ne historiska arbeten: Försök till en historia
öfver det förra Pommerska kriget och en Historia
öfver kriget mellan Sverige och Ryssland åren 1788—
1790. Efter revolutionen 1809 utgaf ban äfven
som anynom flera politiska ströskrifter.
Hammarskjöld fäller om honom det något stränga
omdömet: "Alla dessa arbeten hafva samma
charakteri-stiska egenskaper: tröttsam torrhet och
tillskruf-vad diction."
Schnrf, .TIagnun Paul. Denne såsom läkare
ganska obetydlige mans lefnad företer likväl ett
par omständigheter, som äro karakteristiska för
tiden. Ilan var son af en kyrkoherde Magnus S.
och bade studerat i Upsala; blef sedan anställd som
fältskär vid öfverste Hastfers regemente. Då pe-
sten är 1712 hotade Lund, lät magistrafen
förekalla "fältskärsgesällen", som det då hette, Scbarf,
och antog bonom till stadsfältskär mot de tarfiiga
villkoren af 15 d:lr s:mt genast, 40 d:lr i årlig
lön jemte tjenlig pestrock och boställe. Han sökte
sedan akademi-kirurg-tjensten och antogs dertill,
emedan "man svårligen för 40 daler kunde fä
någon annan." Universitetet var då i sådan
förlägenhet för erhållandet af en kirurg, att det
måste taga en person, till hvars skicklighet Qere af
ledamöterne hyste ett välgrnndadt misstroende,
och Scharf, som var en förmögen man , emedan
ban var stadens gästgifvare, och endast betraktade
kirurgien soin en bisak, emottog tjensten för detta
obetydliga arfvode, emedan en annan ej kunde lefva
deraf. Straxt elter bans antagande råkade ban
likväl ut för en äfventyrlig rättegång. En
klockare i Dalby, Agrell, hade nemligen fått
armpipan krossad af en soldat, som på honom lossat
sin karbin, och dött under Scharfs behandling.
För denna påstådda eller verkliga oskicklighet
dömdes han af Götha hofrätt att böta half
mansbot och stå uppenbar kyrkoplikt. Man kan med
skäl fråga: Hur skulle det gå med mången
promoverad läkare, om följderna af bans kurer alltid
skulle lika strängt bedömas? Scbarf undandrog
sig likväl det skymfliga straffet och flydde ur
riket 1721. Han bade soin pestläkare fått
vitsordet att vara "en flitig, oförtrutan och försigtig
kirurg."
Schariu, Axel von, häradshöfding i Westerviks
lagsaga, första häradsdömet, som då bestod af
Tjusts fögderi och Sevedes härader, i hvilken
omställning han adlades 1720, en af de många, som
vid den tiden uppböjdes i adligt stånd, för att på
riddarhuset skaffa hofvet pluralitet. Han hade
likväl icke särdeles hugnad deraf, ty ban dog redan
1724 utan manliga arfvingar, och slöt sjelf sin ätt.
Schartau, Henrik, var född d. 27 Sept. 1757
i Malmö, der fadern var rådman. Olikhet i
politiska tänkesätt söndrade fadern och borgmästaren
Falkman; men då Schartau dog och efterlemnade
sju, förut moderlösa, barn upptog Falkman dem
alla och uppfostrade dem som sina egna — ett
drag af heder och högsint menniskokärlek, som
ej bör bli obekant för efterverlden. Henrik egnade
sig ät studierna, var redan år 1778 magister i
Lund, prestvigdes år 1780, och blef 1785
komminister i Lund, i hvilken befattning ban
qvarstannade till sin död d. 2 Febr. år 1825, sedan
ban år 1793 tillika fått Råby pastorat och
blifvit prost öfver Torna bärad. Några yttre
utmärkelser tillföllo bonom ej, men ban bar gjort sig
känd som en ganska nitisk själasörjare, såsom en
verklig väktare på Zions murar, hvarken
Uerrn-butare eller pielist, men likväl så mycket skiljd
från det vanliga slaget af andelige lärare, att man
velat betrakta honom såsom stiftare af en ny sekt,
Hans bok om Nådevalet och bans skriftetal ha
funnit många läsare och vänner. Ilar för öfrigt
utgifvit en mängd skrifter i andeliga ämnen, såsom:
Utkast till betraktelser öfver vissa stycken af
kathe-kesen; Frågor hörande till första undervisningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
