Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
464
Schéele.
Scheffer.
Italien fick böra en Schéele omtalas som en
utmärkt vetenskapsman, men aldrig förr hört det
namnet nämnas, upphöjde en bergmästare Schéele i
adligt stånd. Förbållandet är emellertid, att detta
är lika sant som så mycket annat man sagt om
Gustaf III. Hans Italienska resa ägde ej rum förr än 15
är efter det bröderne Schéele blifvit upptagne pä
riddarhuset. I Biogr. Lex. förändras denna
uppgift sålunda, alt Gustaf III, "häpen öfver en ära,
som vederfors en undersåte, hvars namn ban
näppeligen hört", befallte att han skulle utnämnas till
R. af W. O., men vederbörande tillade
hederstecknet åt bergsrådet von Schéele. Detta är lika
oriktigt. Bergsrådet Christian Benjamin S. blef
Wasa-riddare d. 21 Nov. 1796 och dog på
Printz-näs säteri d. 24 Febr. 1799.
Schéele, Carl Wilhelui , var född i Stralsund,
der fadern var köpman, d. 9 Dec. 1742, icke, som
det beter i Biogr. Lex. den dagen utgången från
gymoasium i nämnda stad, visade i ungdomen inga
särdeles anlag, och fick derföre följa sin önskan
att bli apothekare, hvilket yrke en bans äldre
broder redan omfattat. Då denne belt oförmodadt
afled, skickades Carl Wilhelm som hans
efterträdare till Götheborg, flyttade 17G5 till Malmö och
derifrån till Upsala. Här blef han bekant och vän
med flere af landets d. v. utmärktaste kemister:
Bergman, Gahn, o. s. v. och sysselsatte sig i
deras sällskap med mångfaldiga kemiska rön.
Kallad att förestå Köpings apothek efter förre
ägarens död, öppnades det egentliga fältet för hans
verksamhet och vägen till hans stora rykte. Ett
litet afstängdt rum i ett uthus på Köpings
gästgifvaregård, som han nyttjade till laboratorium,
var det ställe, hvarifrån en mängd undersökningar
och upptäckter utgingo, som öfverraskade den lärda
verlden och buro Schéeles namn kring Europa.
Andra personer, med mera penningar, men mindre
skicklighet, ville ingå köp om apotheket. Schéele
beklagade sig häröfver hos några af sina vänner,
och knappt blef detta bekant, förr än anbud af
alla slag strömmade till honom. Gahn och
Bergman tillbjödo honom sitt hus och sitt bord, Linné,
Wargentin, bröderne Bergius och Alströmer id. fl.
bjödo honom Alingsås apolbek; man ville förskaffa
bonom en plats i Stockholm, anbud gjordes
honom från Preussen och England o. s. v.; men
Schéele önskade, dels af tycke för lugnet, dels
kanske till följd af någon hjertats ömmare
böjelse , att qvarstanna i Köping. Stadens och ortens
invånare, som erforo, hvilken förlust botade dem,
skyndade också att afböja den, och utverkade åt
Schéele privilegium på ett enskildt apolbek.
Härigenom blef det bonom lätt att uppgöra handeln
om det redan existerande, och då han år 1777
reste upp till Stockholm att taga
apothekare-exa-men, var denna mindre ett vanligt kunskapsprof,
äu ett slags velenskaplig högtid. Som ett bevis
på sin aktning, efterskänkte collegium medicum
alla vid sådana tillfällen vanliga afgifter, och
Schéele erhöll ett årligt understöd af 100 R:dr
till experimenters anställande. Hans nyttiga och
verksamma lefnad afbröts alltför tidigt genom den
förtjente vetenskapsmannens död d. 21 Maj 1786,
troligen till följd af trägna sysselsättningar och
den farliga inflytelse de kemiska arbetena icke
sällan hafva på deras hälsa, som dermed befatta sig.
Schéele ansågs allmänt för en af tidehvarfvets
största kemister. Flere utländningar lärde sig
Svenskan för att kunna läsa bans afhandlingar, och
jemte en plats i vår vetenskaps-akademi, valdes
han till ledamot af en mängd utländska lärda
samfund, hvaraf någras kallelse inträffade först efter
bans död. Har utgifvit Bref, rårande ett nytt
kemiskt rön med phosphorus; Alihandlung von der l.vft
und der Feuer; 20 Rön i vetenskaps-akademiens
handlingar o. s. v.
Scheffel, Johan Henrik, var född d. 9 April
1690 i Wismar, der fadern var en ansedd läkare.
Dess fyra söner gingo alla i Svensk tjenst och
en af dem adlades under namnet Stjernfelt.
Johan var den "äldste, hvilken ägnade sig åt
målarekonsten, studerade den i Frankrike och
Nederländerna, och kom 1721 (enligt Boije 1723) till
Sverige, der ban med mycken välvilja omfattades
af sin landsman David von Kraft. Ilan bosatte sig
i Stockholm, ägnade sig isynnerhet åt
porträttmålning, och var så ansedd, att det betraktades
som en lycka att bli afbildad af hans band. Vid
målare-akademiens stiftelse blef han en af dess
förste ledamöter och erhöll 1763 direktörs
fall-makt. Först vid 75 års ålder nedlade ban sin
pensel, på hvilken ban förvärfvat en anständig
förmögenhet, och flyttade till sin dotter, dess enda
återstående barn, gift med borgmästaren i
Westerås, assessoren Erik Ugla, der han tillbragte
en glad och sorgfri ålderdom och dog d. 21 Dec.
1781. lians fader hade aflidit 1756 vid 96 års
ålder, och dessa två generationer upptaga således
en tidrymd af 115 år.
Scheffer, Johan von, son af professor
Schef-ferus (se nedanför), föddes i Upsala d. 4 Sept.
1653, blef auskultant i Svea hofrätt och 1681
underlagman öfver Westergötbland och Dal, samt
två år senare häradshöfding öfver Hagunda,
Ulleråker m. Q. härader i Upland, i hvilken
beställning ban adlades 1689. Tog afsked 1716 och
dog följande året. Hans ätt utgick med sonen,
majoren vid artilleriet och R. af S. O., Peter
Jakob von S., som dog barnlös vid 60 års
ålder d. 26 Jan. 1752. — Johans yngre broder,
Scheffer, Peter, var född d. 11 Juli 1657;
studerade först i Upsala, sedan i Basel, Genève
och Strassburg, blef sin broders efterträdare som
underlagman i Westergötbland och Dal, och 1688
assessor i Svea hofrätt. Naturaliserades som Svensk
adelsman 1698 med tillåtelse att kalla sig Scheffer
von Gernsheim, till minne af denne man, hvilken
vunnit ett odödligt namn såsom
boktryckerikonstens uppfinnare och hvilken Schefferska slägten
betraktade som sin stamfader, nan bortlade det
likväl sedan. Blef 1712 vice president i Svea
hofrätt och 1714 landshöfding i Södermanland,
hvarifrån ban 2 år senare flyttades till Skaraborgs län.
Genom sin rättvisa och omvårdnad om folket vann
han mycket anseende bos detsamma och hos rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
