- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
471

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Schlippenbach.

Schlyter.

471

vef, i hvilken egenskap ban, besynnerligt nog, år
1650, blef Svensk adelsman under namn af
Schlet-zer. Han dog likväl utan söner och slöt således
sjelf sin ätt.

Schlippenbach, Christoffer Carl, var född
i Kurland och härstammade från huset Salingen,
lians födelseår och lefnadsomständigheter äro
höljda i mörker, och man hörde ingenting af bonom
förr, än ban under senare åren af Christinas
regering oförmodadt framstod och i hast gjorde en
lysande lycka. Hans medel dertill tyckas dock ba
varit intrigens och det smidiga väsendets, ty ban
var pä en gång Cbrislinas och Carl Gustafs
förtrogne, oth isynnerhet fiende till Magnus Gabriel
De la Gardie, när denne stött sig med
dronningen. Hurudana än bans tjenster måtte ba varit,
så belönades de åtminstone rikligen, ty ban blef
inom mindre än ett är öfverste för gardet,
friherre och grefve, då ban till grefskap fick
Falköpings stad. Märkvärdigt nog bibehöll Carl
Gustaf, under bela sin regering, för bonom en
oförminskad ynnest, gjorde bonom till krigspresident
och riksråd, samt använde honom vid flera
underhandlingar, eburu S. beskylldes för att vara
obetänksam, bäftig och våldsam, falsk cch opålitlig,
och konungen m\cket tadlades för det
besynnerliga valet af gunstling. Kanske bibehöll ban sig
förnämligast derigenom, att han smickrade Carl
Gustafs passioner, underblåste bans krigslystnad
och förespeglade honom framtida stora eröfringar.
Det är ovisst, hvad riktning hans bana efter
konungens död kunnat taga, ty bans hufvudfiende,
De la Gardie, bade nu kommit till magten. Men
döden satte en lika oförmodad som sorglig gräns
derför. Polska drottningen arbetade nemligen på
ett förbund med Sverige, för att få prinsens af
Condé son väld till Polsk thronföljare, hvilken
plan Sverige skulle understödja med bjelptrnpper.
S. var en af dem, som hufvudsakligen gynnade
detta förslag, och skickades sent på hösten till
Polen att öppna underhandlingar härom.
Fartyget stötte, kort efter sedan det lemnat Landsort,
på grund, och S. omkom i vågorna, sedan ban
länge och med kraft kämpat emot dem, d. 18 Nov.
1660. F.nligt adliga Matrikeln skola hans
ättlingar ba nedsatt sig i Preussen; andra qvarblefvo i
Sverige och fortplantade här ätten, som ännu icke
anses utgången.

Schlippenbach, Christer Reinholfl, kom
1697 i tjenst vid öfverste Soops regemente, blef
1700 kornett vid öfverste Scblippenbachs
dragoner, och bevistade slaget vid Narva; blef kapten
1702, deltog i slaget vid Gemanerthoff och flera
andra träffningar; blef 1707 major vid
Björnbergska bataljonen, med hvilken han afgick till
Finland, der ban deltog i alla förefallande
krigshändelser; blef 1710 öfverstlöjtnant vid
Södermanlands regemente och 1712 öfverste; utmärkte sig
mycket i slaget vid Gadebusch, blef fången i
Tön-ningen och förd till Köpenhamn, men lyckades 1714
fly derifrån. Vid den fruktlösa stormningen på
Fredrikshall, midsommarsdagen 1716, blef han illa
särad. Då ban märkte sitt slut nalkas, sade ban:

"Jag testamenterar regementet och min nattrock,
de käraste egodelar jag bar pä jorden, till min
vän öfverstlöjtnanlen Rutger Fuchs." Denna
utnämning af den döende bekräftades äfven af Carl
XII, som sade: "S. bar alltid gjort väl; utan
tvifvel bar han äfven häri valt rätt."

Schlippenbach, Carl Fredrik, en af den
Svenske stamfaderns söner, född 1658, tog afsked
som öfverstlöjtnant 1687 och gick i Preussisk
tjenst, der han befordrades till general-löjtnant
och dog 1723. Sändes flera gånger till Carl XII,
med hvilken ban hade åtskilliga öfverläggningar,

’sista gången 1715 i Stralsund, och hade äfven en
beskickning till Holsteinska hofvet.

Schlippenbach, Widmar Anton, sonson af
Christoffer Carl, misstänktes af Carl XI för
delaktighet i Patkulls företag och måste med ed värja
sig. lian gick tidigt i krigstjenst och avancerade
till öfverste; slog vid Rauke år 1701 Ryssarne,
som dervid förlorade 5,000 man, för hvilken bragd
han befordrades till general-major. Vid Reval led
ban likväl ett nederlag mot dem och blef åter
misstänkt för vissa, som det beter, "vådliga
utlåtelser"; föll vid Pultava i Rvsk fångenskap och
måste der deltaga i det triumftåg, hvari czaren i
Moskwa tvang de Svenske fångarne att uppträda.
Gick några år senare i Rysk tjenst. Hans öden
der äro obekanta.

Schlit, Kacharias, var son till en ryttare vid
ett Brebmiskt kavalleri-regemente, men såg aldrig
sin fader, som dog före hans födelse; måste
under Wismars belägring, med uppassning hos
officerare, förtjena sig föda och kläder; följde med
Svenska arméen till Holstein, var med vid
Gadebusch och Tönningen, kom till Stockholm 1718,
blef bataljons-kirurg vid Carl XII:s grenadierer,
deltog i anfallet på Glommen och Fredrikshalls
belägring; blef 1729 mäster-kirurg och dog 1761
såsom gruf-kirurg i Falun vid 67 års ålder. Hans
son, Johan, som kallade sig Schlou, beträdde
faderns bana, blef äfven kirurg, men utbytte
medicinen mot slottsinspektorsplatsen vid Strömsholm
1781. Dog i Munktorps socken i Westmanland
d. 28 Okt. 1830 vid 83 års ålder.

Schlyter, Carl Johan, hist. juris professor vid
Lunds universitet och R. af N. O., är född d. 29
Jan. 1795 i Carlskrona, der fadern var kamrerare
vid amiralitetet. Hans anlag utvecklades så tidigt,
att ban redan vid 12 års ålder blef student i Lund,
der bans svåger, biskopen doktor Faxe,
förskaffade bonom tillfälle att qvarstanna, så att han år
1813 kunde taga nödiga embets-examina. Samma
år fick han tillfälle att besöka Tyskland och blef
d. 18 Aug. 1814 promoverad till filos, doktor i
Rostock. År 1816 tillades honom i denna grad
lika rättigheter med Svenska magistrar, och ban
blef sistnämnda år juris docens i Lund. År 1820
promoverades ban till juris utr. doktor och
inträdde i justitie-revisionen, men der ban förbigicks
vid en befordran. Är 1822 uppdrogs honom att,
i förening med den aflidne doktor Collin, besörja
utgifvandet af Sveriges gamla lagar, för hvilket
ändamål de erhöllo ett offentligt understöd. Detta
ar-Del. III. 60

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free