Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
484
Schwerin.
Scliyllberg.
vånande fruktbarhet, och anlade en fruktträdgård,
som ej bade sin like i trakten. Sedan verket var
fullbordadt, förlorade det likväl för bonom allt
intresse och han bortsålde det med icke obetydlig
fördel. Det roade bonom att skapa, att
öfvervinna hinder och motstånd, inen bans krafter
för-slappades då ändamålet var vunnet. Derefter lade
ban sig på .skriftställeriet och utgaf 1805 Skrifter
i uppfostran och allmän Kultur, samt 181 1
Gritnd-limer till Staternas Historia, ett arbete i 2 band
med karta och 2 tidstaQor. De allmänna värfven
blefvo derefter föremål för bans uppmärksamhet
och sysselsatte den intill bans död. Ilan
bevistade 1812 års riksdag, då ban likväl ännu icke lät
böra mycket af sig; men uppträdde deremot så
mycket verksammare I8t5, då han afgaf sitt
bekanta yttrande till särskildta utskottets protokoll
Om Förlägenheten i deri allmänna rörelsen, hvilken
ban sökte visa kom af den fria handeln och
botemedlen skulle bli inskränkningar och prohibitioner,
hvarigenom den påstådda undervigten i handeln
skulle afbjelpas. Grefve S. lade emellertid vid
denna riksdag grunden till den Svenska
oppositionen, som vidare utvecklades vid den derpå
följande, då bans inflytande var ganska betydligt. Nu
egnade ban sig åt finanserna, blef fullmågtig i
banken och medarbetare i en patriotisk tidskrift:
Läsning till vtbiedande af medborgerliga kunskaper,
hvilken dock afstannade med tredje häftet. En af
bonom stiftad debatterande klubb ådrog sig
regeringens misstanka och tillstängdes af polisen.
Realisationen sysselsatte honom derefter och ban
utgaf en skrift Om Banker, en annan rörande
Silf-verköp och en Om Riksdagar i allmänhet. Ilan hann
emellertid icke upplefva realisationens
verkställighet, ty ban dog under den riksdag då denna
ändtligen ägde rum, i Stockholm d. 9 April 1834, med
fullkomligt lugn och sinnesredigbet, sittande på
sängen och nästan skämtande med sin sköterska. Han
hade blifvit kontraktsprost, theol. doktor och R.
af N. O. Ehuru S. icke redbart och grundligt
kände något utom landthushållningen, och någon gång
genom sina bizarrerier blef ett föremål för
sarkasmen, gjorde likväl alla rättvisa åt hans
redliga uppsåt. Hans äldste broder,
Schwerin, Curt Filip Carl von, var född
d. 22 Juli 1751; blef fänrik 1769 och
avancerade så att ban 1777 var major vid Kalmar
regemente. Blef 1784 öfverstlöjtnant och 1785
öfverste vid Jönköpings regemente. Utmärkte sig
under 1788 års krig i träffningen vid Högfors,
då ban frälste bela korpsen och allt artilleriet
frän undergång och gjorde att reträtten icke
vållade särdeles förlust. Tog afsked från regementet
1790 och ur krigstjensten 1801 såsom
generalmajor och R. af S. O. med St. K. Såsom
medlem af hemliga utskottet vid Norrköpings riksdag,
nedlade han, liksom Hamilton och David v.
Schulzenheim, sin befattning derstädes, när man ville
hindra dem från att fritt yttra sig. Såsom
general-adjutant afböjde han Reuterholms af rädsla
och hätskbet lika förestafvade befallning, att
skjuta på folket vid ett upplopp i Stockholm 1792.
Dog barnlös d. 21 Sept. 1828. En yngre broder,
Adolf Ludvig, var öfverste för Uplands
regemente, R. af S. O. och blef äfven general-major,
men var af ingenting utmärkt, om ej, efter hvad
det säges i Biogr. Lex., som epikurc.
Schwerin, Otto Fredrik och Werner
Detlof von. De voro, som det heter i matrikeln,
r’sköldfränder." Den senare var son af kaptenen i
Svensk tjenst Werner Detlof von S., som dog
1728. Den förre, som skref sig af Spanteckow,
var son af en annan von S., hvars
lefnadsomständigheter ej äro uppgifna. Otto Fredrik var
född i Pommern d. 15 Nov. 1692, gick i
krigstjenst bos konungen af Preussen 1709 och 1711
i Svensk, då han blef löjtnant vid sin broders
ßrebmiska dragonregemente, föll vid Stade i Dansk
fångenskap, men utvexlades efter ett års förlopp;
bevistade, som kapten vid gardet, Fredriksbalis
belägring, och introducerades på riddarhuset 1 723,
tog afsked 1740 med öfverstlöjtnant titel och
dog följande året. — »Verner Oetlof var född
1694, blef 1710 soldat vid Ekebladska
regementet, sedan fältväbel vid gardet, der ban tjente
upp sig till major och R. af S. O., samt
ändtligen till öfverste. Dog d. 23 April 1762 på
Stegeborg. nan introducerades först 1734 under
samma nummer som den ofvannämnde sköldfränden.
Schwerin, Hans och Christiun von, bröder
och tvillingar, söner af landträdet i Pommern
Gregorius Fredrik von S., naturaliserades 1727. De
voro födde i Svenska Pommern d. 12 Sept. 1692,
gingo belt unga i Svensk tjenst och bade
avancerat till kaptener, då de fingo inträde på
riddarhuset. Den förre, som vid Adolf Fredriks
kröning blef R. af S. O., och var den utmärktaste
af bröderne, dog 1761 d. 1 Okt. utan söner, då
bans ätt utgick med honom. Christians
afkomlingar stannade i Sverige.
Schyberg, Svante Gustaf, förste
expeditionssekreterare, t. f. direktör för konungens bofkapell
och spektakler, R. af N. 0., bar 1827 af Svenska
akademien blifvit belönt med stora priset för:
Åreminne öfver Kongl. Rådet och Kansli-Presidenten
Grefve Bengt Oxenstjerna.
Schylander var på sin tid en ganska ntmärkt
komisk aktör vid kongl, theatern, särdeles i
ka-ringroller, hvari han är oupphunnen. Hade förut
varit tullförvaltare i S:t Michel, der ban kommit
på balans, men säges ha fått löfte om befrielse
från ansvar, om han ville ingå vid scenen,
hvilket ban äfven gjorde, och der ban qvarstannade i
mer än 20 år. Dog omkring 1810.
Schyllberjr, Petrus Andrete (Pehr Andersson),
var född i Synnerby socken i Westergötland d.
15 Maj 1669, kom till Upsala först 1697, reste
två år senare med offentligt understöd till
Danmark, Tyskland, Holland och England, hvarifrån
han återkom 1707, då ban promoverades till
magister i Upsala; blef 1710 poes. professor och
1729 tbeol., då fakulteten i Greifswald förklarade
honom för doktor. Kallades 1736 till biskop i
sin födelseort Skara stift, som ban innehade till
sin död d. 19 Juni 1743. Rbyzelius säger om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
