Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
486
Schönbeck.
IcliOiiberK.
Således 95 baggar och 801 tackor, eller
tillsammans 896 djur. Häraf äro: af Soutbdowns-ras 51
baggar, 256 tackor; F.lectoral 27 baggar, 443
tackor; Natzer 11 baggar, 62 tackor och
Stre-litzer 6 baggar, 40 tackor. Scbäferi-ägarne
betala, för djurens begagnande, till kronan ett
arrende af 6 får för hundradet, sa alt staten, i
stället att det första schäferiet à Flyinge gaf en
ärlig förlust af omkring 2,000 H:dr R:gs, nu mera
bar någon vinst härpå. Schäferi-ägarne äro
derjemte ställda under kontroll och tillsyn af
landtbruksakademien, som kan uppsäga kontrakterna
med dem, hvilka befinnas ej med behörig omsorg
sköta fåren.
Selitinbeck, Carl Gustaf, föddes d. 26 Fehr.
1786 i Lund, der fadern var akademi-kirurg; blef
adjunkt bär 1802, magister 1811, docens i
fysiken följande året, och erhöll 1818 med.
doktorsdiplom; blef s. å. anställd som läkare vid Lunds
lazarett; förordnades 1823 att föreslå
direktörs-befallningen vid kliniska institutet. Har! utgifvit
åtskilliga skrifter i sin vetenskap och berättelser
om läkarevården vid lazarettet, införda i
läkaresällskapels handlingar.
Schönbeck, Christian, föddes d. 16 Jan. 1760
i Allerums socken vid Helsingborg, der fadern var
klockare; blef 1777 student och 17S4 magister i
Lund, samt följande året prestvigd, då han
för-ordnades till brigad-pastor vid Skånska artilleriet;
blef sedan kongl, hofpredikant, vidare kyrkoherde
i Mjälby och Tjärnarps församlingar, så pastor i
Malmö, derifrån flyttad till Riseberga och
Färing-tofta pastorat, hvarest ban afled 1826. Var känd
som något vitter; höll pä Knutssalen ett tal på
Gustaf lll:s födelsedag 1785 Om Sederna under
Konungens regering; bar utgifvit ett par
åminnelsetal och vunnit priset i vitterbets-samhället i
Götheborg för ett äreminne öfver Adler Salvius. Hans
äldste son,
Schönbeck, Henrik Olof, kyrkoherde i
lless-lunda och Risekatslösa af Lunds stift, är född d.
28 April 1810; blef student i Lund 1824,
magister 1829, docent i estetiken vid Lunds
universitet 1831, e. o. kanslist i kongl,
ecklesiastik-departementet 1833, prestvigd 1838 och s. å.
utnämnd till kyrkoherde i ofvannämnde pastorat, som
ban tillträdde d. 1 Maj 1841. Ilar utgifvit: Om
Södra Skottlands Folkpoesi; Biskop Wilhelm Faxes
historia, m. m.
Schönberg, Vi In och Jonas, bröder, och
söner af kyrkoherden i Stenstorp i Westergötbland
Boethius Benedicti, kallade sig förut Erdtman, och
adlades 1683, då de antogo namnet Schönberg.
Den förre, Nils, var då kongl, räntmästare, blef
sedan öfverdirektör vid stora sjötullen,
kommerseråd, och dog d. 20 April 1728 vid 89 års ålder.
Den andre, Jonas, var, vid uppböjelsen i adligt
stånd, banko-kommissarie, blef sedan kongl,
ombudsman vid reduktions-kommissionen, lagman, först
i Westergötland, så i Nerike, derefter i
West-manland och Dalarna och sist vice president i Svea
hofrätt. Dog d. 27 Mars 1695 icke fullt 50 år
gammal. Hans son,
Schönberg, Antiers, d. K., var född d. 27
Nov. 1689. Skickades med sin yngre broder,
Jonas, hvilken blef löjtnant vid Dalregementet,
fången vid Tönningen och kort derefter död, helt ung
till Upsala, der begge bröderne voro nära att
inbrännas vid den stora eldsvådan 1702, men
räddades af deras raske informator, som sjelf
undkom med möda, samt med förlust af två fingrar
och sin nytryckta disputation. Bröderne skickades
1707 lill Greifswald, vistades der i två år och
skulle sedan resa till Holland och Frankrike, men
råkade i Rostock i lifsfara, emedan staden var
uppfylld af Danskar, ur hvilkas bänder de
räddade sig blott med förlust af sina saker och Anders
med ett värjstvgn genom benet. Resan afbröts
häraf och båda återvände hem. Här blef S. 1713
anställd som kapten vid det s. k.
Bergsregementet, ett slags landtvärnskorps, som af
generaladjutanten Trafvenfelt uppsattes, bestående af
jä-geristalen, saltpetersjudare och hruksfolk i Upland.
Han blef derjemte landtjägmästare i West manland.
Då Ryssarne 1719 uppbrännt Löfsta bruk, samlade
S. så mycket folk han kunde, och intog ett pass
vid sin gärd Aspenäs, der han satte sig i sä fast
position, att fienden fann för godt att återvända
- från det besök, ban tillämnat i det inre af Upland.
S. var en ganska skicklig jägare, som mycket
bidrog till vilddjurens utrotande inom sitt distrikt,
hvilket snart utvidgades, då ban 1721 blef
öfver-jägmästare i Gestrikland, Helsingland och
Herjedalen. Härunder hade ban tillfälle att bli känd
och värderad af konung Fredrik, som var en
väldig jägare och en ganska skicklig skytt. S.
anställde, på konungens befallning, ofla stora skall,
både vinter och sommar, hvarvid en mängd djur
dödades, och björnar stundom till och med togos
lefvande. Från d. 31 Jan. till d. 12 Febr. 1729
höllos 9 särskilda mindre skall, hvarvid 14
björnar skjötos. Från 1720 till 1737 bade S. för
konungen anställt icke mindre än 42 stora jagter,
hvarom han i sina anteckningar berättar flera
intressanta äfventyr. En försvagad hälsa tvang
honom att 1737 taga afsked med hofjägmästare
titel. Han var likväl derföre icke overksam, utan
bevistade riksdagarna, der ban flitigt arbetade i
bergs- och ekonomi-deputationerna, bade flera
kommunala uppdrag, var den förste som underrättade
regeringen om de försök Dalkarlarne gjorde att
äfven uppvigla Westmanländningarne och har
äfven författat några poemer, samt en
melbeorolo-gisk journal från 1748 till kort fore sin död, som
inträffade d. 1 Febr. 1759. Hans son,
Schönberg, Antiers, d. y., var född d. 6
Okt. 1737; ingick 1754 som auskultant i Svea
hofrätt, sedan i kansli-kollegium, blef
riksbistorie-graf och riksheraldikus, kansliråd och R. af N. 0.,
samt dog d. 6 April 1811, barnlös, då ätten
nt-gick med honom. Han bar utmärkt sig som
riksdagsman, författare och menniskovän, fri från allt
partisinne, men lifvad af varm fosterlandskarlek.
Titlarna på bans skrifter, som äro af politiskt,
historiskt och moral-filosofiskt innehåll, upptaga
nära tre petitsidor i Biogr. Lex. De märkligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
