Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
neglinge.
Sekler.
495
nan plats än någon af Sveriges vid sällsjön
belägna städer eller de köpingar och landtbamnar,
hvilka hafva ständig tullbevakning. Den skeppare, som
häremot bryter eller tager annat inlopp än särskildt
bestämda farleder, böte 300 R:dr. Är fartyget
under 15 lästers drägligbet och odäckadt, är det
förverkadt tillika med lasten. — Om skeppare
inkommer till inloppsort, under den mörka tiden af
dygnet, må ban ej, ulan verkligt nödtvång, gå i
land, förr än det blifvit dager, vid 100 R:drs vite.
Skeppsfolk, passagerare och andra må ej före skedd
visitation begifva sig från fartyget, vid böter af 25
R:dr och dubbelt om del sker under den mörka
tiden af dygnet. — Kör öfrigt innehåller
seglations-ordningen en mängd föreskrifter om hvad skeppare
ba alt iakttaga i afseende på tullförfallningarnas
efterlefnad, när han seglar under konvoj, o. s. v.
Seglinge, ett säteri om 3 mil. i Almunge sorken
i Upland, skall ba ägts af Månesköldska ättens
slamfader, bonden Peder Bengtsson. En Carl
Bengtsson Månesköld skref sig 1544 till Seglinge.
Gärden är väl byggd, har god åkerjord och skog.
Seglingnberg och l>miaiisko bruk i Ramnäs
socken i Westmanland, 3® mil från Westerås vid
den s. k. Ramnäsströmmen; den ena hammaren
anlades 1610 och den andra 1642. Här smidas nu
vid 4 härdar 1,996 skepp:d stångjern, hvarför i
i hammarskatt betalas 19 skepp:d 17 lisp:d;
tackjernet härtill köpes. Afsätlningsorlen är
Stockholm. Ägare brukspatronen E. Öberg.
Rruksstäm-peln är ett träd med en krona öfver, omgifvet af
bokstäfverne I A. Bruket har en vacker
Shygg-nad, stora trädgårdar, park, qvarn och såg.
Seglora, med annexen Fritsla, Kinnarumma och
Skepbult, ett konsist, pastorat af 2 kl. i Elfsborgs
län, Marks bärad, Gölheborgs stift, Marks och
Bollebygds kontrakt. Seglora sorken, som ligger
2J mil från Borås, består af 23 | bemman,
uppskattade till 59,325 R:dr, med en folkmängd af
1,615 personer och en areal af 21,639 tunnl.,
hvaraf 2,010 äro sjöar och kärr. Hela pastoratet
skänktes 1651 af drottning Christina åt riksrådet
Fredrik Stenbock, då ban upphöjdes i grefligt
stånd. Seglora kyrka är af träd och obekant
ålder; tnen tornet tillbyggdes 1786. Inom
sock-Den ligga: Winka[orx* jernbruk vid Wiskaelfven,
hvilket numera uppbört att smida, och hvartill
hörer ftålAns kopparhammare; Grafven/orss
jernma-nufakturverk, som byggdes på 1740-talet, men
uppbrann natten till d. 30 Jan. 1831; derunder
böra Runebo qvarn, en såg och en valkstamp.
Segloraberg och Eski/tered eller Etkiltjd, äro tvenne
mindre berregårdar i denna socken. Adr. Borås.
Sekented, Hannibal, Dansk ståthållare i
Norrige i medlet af 1600-talet och gift med en af
Christian IV:s döttrar med Christina Munk, var en
tapper och i flera hänseenden utmärkt man, som
isynnerhet under 1644 års fälttåg gjorde
Svenskarne mycken skada. (Se: Hnnnibals/ejden.)
Sekriinner (myth.). Så hette en galt, hvaraf
Einheriarne spisade i Walball. Den var läcker
och väWmaklig, samt tillräcklig åt alla de lusen
sinom lusen kämparne, och märkligast var alt den
om aftonen kokades och förtärdes, men var om
morgonen åter lika bel. Kitteln, hvari den
kokades, bette Eldrimner (Eldhrimner) och kocken i
Walball Andrimner (Andhrimner).
Seid (myth.). En trollkonst, som myckel idkades
i forntiden. Den innefattade, bland mycket annat,
konsten att tillreda en dryck af vissa slags örter
och under en mängd hemlighetsfulla ceremonier.
Den drycken benämndes trolldryck, och
vidskepelsen fästade dervid mycken vigt, ty ett stort
antal personer i bedentima sysselsatte sig belt och
hållet med s. k. trolleri, hvarigenom de lockade
till sig sina, på den tiden, råa och enfaldiga
samtidas både förtroende och penningar. Seidmän
kallades de karlar, som drefvo detta yrke, och
qvinnorna bäxor. De senares boningar förlägger
sagan merendels i jordhålor och djupt in i skogen.
Man kunde medelst Seid göra svärd slöa och
harnesk alldeles mjuka.
Seita, Seitei* eller Pasie betyder bos Lapparne
Gud, och skall, enligt Dalin, vara detsamma som
Zeuta, hvilka bos de g8mla Göterne eller Skyteme
äfven betydde Gud, och skulle bärleda sig från det
Grekiska /eos. De voro enkla gråstenar af någon
ovanligare skapnad, merendels uppresta på holmar,
vid forssar o s. v., och höllos i större vördnad än
trädgudarne. Då Lappen gick att ofTra för desss,
blottade han’ sitl hufvud , så snart ban blef stenen
varse, kröp så fram på händer och fötter, smorde
guden med fiskfett eller renblod, och hembar åt
bonom bofven eller benen af sinn fetaste renar.
Det ansågs för ett groft brott, alt utan vördnad
och andakt nalkas eller vidröra ett sådant beläte.
Sejerling, född Tysk, och föreståndare för elt
under senare hälften af lörra seklet i landsorterna
kringresande thealersällskap, är känd genom sin
originalitet och den naiva förtrolighet, hvarmed
han behandlade sin publik. Hans Tyska brytning
gaf häråt isynnerhet en komisk anstrykning och
mänga anekdoter berättas ännu derom, lians blinda
do|ter blef sedan bekant såsom P. A. Borgs
intressanta elev, som ådrog sig förnämsta
uppmärksambeten af alla, hvilka besökte hans institut, och
särdeles vid den offentliga seance ban gaf på
börssalen 1809. Hon lärer ba dött omkring år 1830,
vid ungefär 50 års ålder.
Sej*ing« en sjömansterm, nyttjas om band,
hopflätade af kabelgarn; och Sejia är att med sådana
band fästa två tåg längs vid hvarandra.
Sekler. Sådana hafva i Sverige icke varit
mänga eller gjort något särdeles uppseende, dels till
följd af allmänna tänkesättet, dels till följd af
den ofta öfverdrifna strängbet, hvarmed regering
och presterskap vakat öfver statskyrkans
bibehållande i sin obesmittade renhel. Under början af
Gustaf l:s regering sökle den bekante svärmaren
och återdöparen, Knipper Dölling, jemte sin
kamrat, Melchior Rink (se dessa ord), att i Stockholm
tillställa något oväsen; men hvilket snart
dämpades. Lithurgiens försökta införande bör mera till
stats- än kyrkohistorien och var en följd af
konungens benägenhet derföre, icke af folkets.
Någre enskilde svärmare och irrlärige framträdde väl
Del. III. 63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
