Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigv||id.
Kil»» uiyggor.
513
som sjelf utöfvat presterliga embetet, hvarigenom
ban erhöll öknamnet "Slembidjakn" eller den elake
presten, var en djerf äfventyrare och sjöröfvare,
hvars framgångar ingåfvo honom den öfverdådiga
planen, att göra sig till regent i Norrige. Lian
utgaf sig således för Magni ßarfots son, uttog ur
klostret den blinde och stympade Magnus
Sigurdsson, som ban sade sig vilja återförbjelpa till sitt
rike, misslyckades väl i detta företag, men
anställde fruktansvärda härjningar på kusterna,
särdeles i Bohuslän, och ådrog sig derigenom ett
allmänt bat. Slutligen blef han, efter drabbningen
vid llolmengrå, nära Strömstad, d. 12 Nov. 1139
tillfångatagen och af de förbiltrade segrarne
långsamt dödad med de förfärligaste plågor,
hvarunder ban dock visade en nästan (’abellik sinnesstyrka,
sjöng och pratade, som om ban selat i ett gille,
llalct mot honom var så stort, att en prest, som
fört liket till en kyrka, derföre dömdes till dryga
böter. Slutligen förskaffade några af hans
anhängare de sönderslitna qvarlefvorna i hemlighet en
hvilostad i Aalborgs kyrka.
Sigvald, Jarl, son till Strutbarald, hade i
Danmark blifvit beröfvad flera af sina förläningar till
följd af de stämplingar och intriger, hvarmed han
blifvit beträdd, lian hade genom allehanda ränker
förskaffat sig konung Burislefs dotter till gemål
och gjort sig till Paine Tokes efterträdare i
herraväldet öfver Jomshorg. Ilan uyltjades af Sigrid
Storråda och hennes gemål, konung Sven i
Danmark, att först underhandla med Olof Skötkonung
om det tillämnade försåtet för Olof Tryggvasson
och sedan alt locka denne sistnämnde deri, hvilket
äfven lyckades.
Sigvater Thordarsson, Skald, född på
Island, vistades i Norske konungen Olof den
Heliges bof och skickades af honom till konung Olof
Skötkonung, att underhandla om en förmälning
mellan dess do|ter och den Norske konungen, om
hvilken färd han författat ett qväde, som ännu
förvaras. Fernow sätter Sigvater Skald "främst
bland alle lärde Wermeländningar" under hedniska
tiden, och säger all Sturlesson "bar betjent sig af
många bans Versar, så att bela den Lärda
Verlden är bonom evig tack skyldig för många
upplysningar i Nordiska Historien."
Sigyn (mylb.). Dotter af Narve eller Nörve, Hon
var den onde Lokes maka och bade med bonom
tvenne söner, Narve och Vale. Häfdatccknarne
äro ej ense, antingen bon skulle räknas bland
Asynjorna, eller icke. Sigyn är en rörande
sinnebild af en rättskaffens makas trogna kärlek och
ömhet i lust och nöd, ty då Loke, för sin myckna
elakhet mot Åsarne, blef af dem straffad, pä det
grymma sätt, alt de bundo honom vid trenne
klippor och upphängde öfver bans hufvud en giftig
orm, hvars etter dröp honom i ansigtet och
förorsakade olidliga smärtor, satte Sigyn sig vid
bans sida och höll en skål under det droppande
giftet, så att det ej måtte skada hennes
olycklige make. När skålen var full, nödgades hon
tömma den och derunder fick Loke en och annan
etlerdroppe i ansigtet, men så fort skålen var ut-
tömd, höll Sigyn den åter under giftet, och så
skulle bon fortfara till Ragnarök.
Sihlliorür, en vacker böjd i Häggums socken i
Westergötbland, dit stenläggningar leda och på
hvars topp finnes ett stort stenrör samt många
bautastenar.
Sihls socken, annex till Klefva moderförsamling
i Skaraborgs län, 2£ mil från Lidköping vid
Kinnekulle, består af 9 hemman, uppskattade till
36,340 R:dr, med en folkmängd af 230 personer
och en areal af 3,865 tunnl., hvaraf 10 äro kärr.
Socknens jordmån är lera. Kyrkan är ovanligt
liten och gammal-, af obekant ålder. Ilär ligger
Sihtbohotms säteri, 4 hemman, som är
majors-boställe vid Westgölha regemente. Adr. Lidköping.
Silivair, betydde fordom detsamma som rund. Det
beter således i Alexanders krönika: "Lifvet sihvatft
som en kolt" (lifvet rundt som en boll).
Siikajoki, träffningen vid. Den stod d. 18 Apr.
1808. Ryssarne hade försökt öfverllygla de
Finska trupperna, hvilka endast bestodo af 1,460
man, då öfverste Adlercreutz, som märkte detta,
och nu, efter general Löwenhjelms
tillfångatagande, i egenskap af general-adjutant ledde
operationerna, anföll Ryska centern och genombröt
den, då Ryssarne nödgades draga sig tillbaka med
en förlust af 400 man, hvaribland 200 fångar och
Derå officerare. Surbteln berättar, att då öfverste
Kulneff här såg en Svensk officer, major
Björnstjerna, ulan all försigtighet blottställa sig för
fiendens eld, befallde ban sina soldater att ej skjuta
på honom, och Adlercreutz, ledd af en lika
ridderlig känsla, gaf sina soldater samma befallning
i anseende till Kulneff. Det var denna träffning
vid Siikajoki, som utgjorde vändpunkten i 1808
års fälttåg, då Finska arméens reträtt upphörde,
och bon började gå anfallsvis tillväga. Segern
var äfven början till Adlercreutz’ fältherreära,
hvarföre man, när Leckö slott af ständerna
donerades åt honom, ärnade förbyta dess namn till
Siikajoki.
Sik (Salmo lavaretus), är en af våra bästa
insjöfiskar med ett fett, hvitt och välsmakande kött.
Han är mörk öfver ryggen och ljusare under
buken med korta spol och fenor, med bred stjert,
ilar sin lektid om hösten, då han beger sig från
djupet, bans vanliga tillhåll, inpå stränderna och
till strömmarna, der ban då fångas med not och
nät. Om vintern fångas ban på krok med nors
till bete.
Sikforss stångjernsbruk i Helleforss socken i
Örebro län, vid norra ändan af sjön Sörelgen, 9*
mil från Örebro. Ilär smides vid 2 härdar 1,066
skepp:d stångjem, hvarför i hammarskatt betalas
10 skepp:d 13 lisp:d. Härtill användes eget
tackjern. Afsättningsorten är dels Götheborg, dels
Stockholm. Ägare är brukspatronen A. J. Uggla.
Bruksstämpeln är tvenne i kors lagda hammare
med en dalpil.
Sila myggor ocli sviilja kameler, ett
gammalt ordspråk, troligen infördt från andra länder,
efter hvad det deri åberopade djuret bevisar,
hvarmed menas alt menniskan ofta är noggrann i små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
