Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silfverstolpe.
Silfverstolpe.
519
början af 1600-talet, för religionens sköld lemna
sitt fädernesland och begaf sig till Wermland, der
han kallade sig Anders Maskål eller Matsskåhl.
Hansson, Bryuolfus Andreæ, var först
krigs-prest, men blef sedan, 1641, kyrkoherde i
Hes-selskog på Dalsland, då han antog namnet
Hessel-gren. Han dog 1674. lians son, Abraham,
blef fiskal i banken och dennes son, Gudmund,
inspektor öfver kammar-arkivet, sedan assessor i
kammar-revisionen med kammar-revisionsråds titel;
upphöjdes 1751 i adligt stånd, då ban kallade sig
Silfverstolpe. Han var då en man om 73 år. Hans
sonson,
Silfverstolpe, Axel Gabriel, föddes d. 10
Aug. 1762. llans fader var banko-kommissarien
och R. af Carl Xlll:s orden, Fredrik S. Blef vid
17 år student i Upsala och ingick vid 18 års
ålder i kansliet; blef 1782 förste riddarhus-kanslist
och kopist i krigs-expeditionen; gjorde sig tidigt
känd genom flera tal, hållna öfver aflidne
medborgare, vann i Svenska akademien inom 3 år 3
stora pris, nemligen för äreminnen öfver Birger
Jarl och Sten Sture d. y. samt Skaldebref till dem,
som söka ett odödligt namn, hvarjemte
vitterhetsakademien belönade bonom för en på Fransyska
författad afhandling, svar på akademiens fråga:
"Om man med någon visshet kunde sluta till ett
folks seder af de sköna konsternas af- eller
tilltagande bos detsamma?" Svenska akademien
kallade honom till sin ledamot och hans inträdestal der
d. 4 Mars 1795 blef märkvärdigt genom sina
följder. Reuterholm bade nemligen affekterat den
lediga platsen; men akademiens pluralilet fann ej för
godt att i detta fall rätta sig efter gunstlingens
önskan. Han ville således bämnas på henne och
hennes motslräfvighet, och det ofvannämnda talet
gaf förevändningen dertill. S. hade deri,
frimodigt, men på ett varsamt språk yttrat sig med
loford öfver Axel Fersens förhållande vid 1789 års
riksdag. Häri såg regeringen eller låtsade se en
tydligt uttalad opposition emot hennes system, som
var den aflidne konungens; ett skarpt förebrående
bref afläts d. 7 Mars till akademien, som
derigenom upphäfdes och hvars papper logos i beslag.
Det blef till och med fråga om att ställa hennes
sekreterare, Rosenstein, under tilltal för del han
icke hindrat talets hållande; men då varande
riksdrotsen grefve Wachtmeister, afstvrde det, och
den onge konungen, Gustaf Adolf, hindrade, genom
sin mellankomst, den tillämnade förföljelsen mot
sin lärare R., som man ville aflägsna frän bans
person. Mot Silfverstolpe, den egentligen
brottslige, kunde man ingenting vidare göra, än att man
öfvertalade enkedrottningen att skilja bonom frän
den befattning såsom hennes handsekreterare och
hofjunkare, hvartill bon 1792 valt honom.
Lyckligtvis bade riddarhus-direktionen nog hederskänsla
och sjelfständighet alt, utan fruktan för
premier-ministerns ovilja, utnämna honom till den då jnst
ledighlifna riddarbus-sekreteraretjensten, så att ban
i ekonomiskt hänseende ingenting förlorade. På
denna post qvarblef ban till sin död, och de enda
ynnestbevis från regeringens sida, som vederforos
honom, voro nordstjernan och kammarberrenyckeln,
hvilka han erhöll 1810 och 1811. Dog d. 5 Sept.
1816. Hans offentliga verksamhet var dels
litterär, dels politisk. Han tillhörde från ungdomen
de mera frisinnade grundsatserna, åtminstone dem
som bekändes af oppositionen mot Gustaf III, och
förblef dem trogen alltigenom, dock utan att låta
dem urarta till demokrati. Inkallad i
konstitutionsutskottet 1809 är ban en bland stiftarne af vår
grundlag, hvilken hnn till en stor del redigerat,
och isynnerhet lärer den ännu gällande
tryckfrihetslagen till största delen vara hans verk. Som
skald var han bildad i den dä herskande Franska
skolan, utan att vara slaf af hennes reglor; bans
diktion är flytande och vacker, tankarna sunda;
men den högre flykten, den lifligare inbillningen
och originaliteten fattas. Han egnade sig äfven
på sista åren åt forskningen öfver ett nytt system
för Svenska språkets stafningssätt, men hvilket
icke möttes af allmänna bifallet. Något, hvarför
det deremot odeladt egnades bonom, var bans
fasta, redliga, flärdfria karakter och bans varma
nit för allt hvad ban ansåg rätt, sannt och
gagnande. Var ledamot af vitterbets-,
vetenskaps-och musikaliska akademierna samt af
Skandinaviska litteratur-sällskapet i Köpenhamn. Har
utgifvit tvenne delar Skaldestycken, en afhandling
kallad: Hvad synes allmanna Opinionen önska titi en,
nu (1809) möjlig förbättring af Svenska
Statsförfattningen? Försök till en enkel, grundriktig ock
derigenom oföränderlig Bokstafverings-Teori for
Svenska Språket; Öfningar i Fransyska Språket m. m.,
samt dessutom åtskilliga tal, afhandlingar i
Läsning i Blandade Ämnen och uppsatser i Stockholms
Posten. Hans son,
Silfverstolpe, Fredrik Otto, född d. 25 Aug.
1795, utnämndes, af aktning för dess fader och
som en belöning för dess förtjenster, redan vid 20
år till vice riddarhus-sekreteraresysslan; blef 1818
magister i Upsala, ryttmästare i generalstaben,
löjtnant vid Skånska dragon-regementet, år 1832 rid—
darhus-sekreterare, major i arméen, R. af S. O»,
fullmägtig i riksgäldskontoret och 1844 statsråd
samt föredragande för ecklesiastik-ärenderna;
lemnade denna plats 1848, och blef 1849
landshöfding i Westerås län.
Silfverstolpe, Fredrik Samuel, yngre
broder till Axel Gabriel S., född 1769 d. 28 Dec.,
öfverintendent och praeses i de fria konsternas
akademi, hvilken befattning ban erhöll 1813 och
lemnade 1836. R. af N. O.; hade förut varit charge
daffaires i Wien från 1796 till 1802; är, enligt
Boije, "elev af Desprez; utöfvar konsten,
synnerligen landskapsmålning i gouacbe." Deras kusin,
Silfverstolpe, Ruatnf Abraham, föddes d. 31
Okt. 1772, blef student i Upsala 1790, magister
1794 och politices docens 1797. Han förenade sis:
nu med Höijer, hvars råd och vägledning ban i
allt blindvis lydde, inrättade ett slags politiskt
sällskap, kalladt Juntan och en pensions-stiftelse
för unge studerande, anlade en bokhandel i
Stockholm och Upsala och utgaf en Journal för Svensk
Litteratur samt var, alltid ledd af Höijer, själen
Del. III. 66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
