Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
520
Silfverstolpe.
Silfvertillgången I Bunken.
i den gyckelaktiga tillställning, som föröfvades vid
den akademiska festen i Upsala på Gustaf Adolfs
kröningsdag. (Se: Musikprocessen.) Följden häraf
blef hans relegation från Upsala. Lika olycklig
var han i sitt bokhandelsföretag, som slöts med en
bankrutt. Ilan flyttade nu till Stockholm, der ban
utgaf en ny tidning: Läsning i ett och annat, en
Svensk Geografi, en Lärobok i Gamla och en i
Svenska Historien; Afhandlingar i Åmnen rörande de
Fria Konsterna, o. s. v. Blef 1808 rektor i
Norrköping-, efter levolntionen och Carl Jobans bi t—
komst blef ban lektor i Linköping,
rikshistorie-graf med kansliråds titel och fick en pension för
att skrifva Historia öfver Förhätlanderna mellan
Sverige och Norrige ifrån dessa staters uppkomst intill
närvarande hd. Lät prestviga sig 1S21, och fick
följande året Söderköpings pastorat, der han dog
d. 2 Sept. 1824. Ilan var till det yttre liten och
puckelryggig, af ett lifligt och eldigt sinnelag,
föga grundlig, men qvick och böjd för satiren,
samt alltför litet vårdande sin ekouomi,
hvarigenom bela hans lefnad blef en fortsßtt kedja af
svårigheter och penningebekymmer.
Silfverstolpe, Lara, son af öfversten i arméen
och R. af S. O. David Samuel S., och sonson af
Gudmund, var född 1768, öfverstlöjtnant vid Svea
artilleri och R. af S. O., stupade vid löpgrafven
utanför Fredrikshall för en Norsk kanonkula d. 13
Aug. 1814. Han är den äldste Svenske officer,
som föll under det sista korta kriget mellan
Sverige och Norrige. Hans blod stänkte på hans der
bredvid stående son, som kastade sig öfver faderns
lik, men ihågkommande sina pligter soin soldat,
snart hämtade sig, kufvade sin smärta och
återvände till sin kanon. Denne son är nuvarande
chefen för Wendes artilleri-regemente, R. af S. O.,
■Invid Wilhelm S., född d. 26 Juni 1798.
Blef underlöjtnant vid Svea artilleri 1813.
Silverstråle, Isak, son af prosten och
kyrkoherden i Norrköping, Johannes Enander, var född
1665, ingick 1691 i Svea hofrätt, gjorde
derefter en vidsträckt utländsk resa och anställdes,
återkommen derifrån, 1695 som assessor i Dorpts
hofrätt, hvarifrån ban 1704 flyttades till Svea
hofrätt. Adlades 1698. Dog d. 1 1 Mars 1716.
Broder till Enanderhjelm samt brorson till
Gyllenadler och F.nefelt.
Silverstråle, fàustar, hofjunkare, född i
VVest-manland 1748, död 1816, hvarom säges bos Boije
att "med mycket sinne för konsten var han en
behaglig Landskapstecknare, samt skicklig i crayon
och lavur med tusch."
Silfverstrttui, Julian, son af en Lydert Olto,
som kallas "bergsman på Åsen", och förmodligen
var af Tysk härkomst. Sedan ban studerat i
Upsala, reste ban 16-34, endast 18 år gammal, ut
till Tyskland, hvars förnämsta universiteter ban
besökte, återkom till Upsala, der ban 1643 blef
do-cens, 1646 syndicus i Falun, tre år senare
borgmästare derstädes, hvilket embete ban dock, efter
några års förlopp, utbytte mot det af landsdomare
i Öster- och Weslerdalarna; fick 1658 uppdrag
alt, jemte landshöfdingen friherre Lorentz Creutz,
emottaga de delar af Norrige, som efter
Roskild-ska freden skulle tillfalla Sverige, och reglera
gränsen mellan häda rikena. Då kriget kort derefter
åter utbrutit, tillfångatogs ban af Norrmännen och
hölls under 9 månader i ett svårt fängelse.
Befriad derifrån blef ban 1660 bergmästare i
Salberget, i hvilken beställning ban adlades 1666, dä
han antog namnet Silfoerslröin. Blef 1669
assessor i bergskollegium, tog afsked 1680, och lärer
ba dött icke långt derefter af hypokondri. Ätten
utgick med kaptenen vid artilleriet och R. af S.
O. Johan Otto S., som dog ogift d. 12 Nov.
1780.
Silfversvan, Henrik, son af qvarlermästaren
vid adelsfanan, Jon Eriksson, som dog 1709 af de
sår ban fått i en traffning mot Ryssarne. Sonen
Henrik blef 1630 vid 26 års ålder simpel
soldat, men tjente sig upp genoin alla graderna, så
att ban 1642 var kapten; blef sedan major och
adlades 1648 under namnet Silfversran. Dog i
Stockholm d. 19 Juni 1667.
Silfvers värd, Eiars, son af bonden Lars på
Qvänum och Bane, adlades 1630. lian bette
fornt Lasse Larsson. Som adelsman skref ban sig
till Wägestorp och var, då ban upphöjdes dertill,
ryttmästare; blef sedan kommendant på Elfsborg
och 1640 ryttmästare öfver adelns rnsttjenst i
Södermanland, Östergötbland, Nerike och
Wermland.
Silfvertilleåneen i Banken. Denna har
ganska mycket varierat på olika tider. Då
realisationen 1776 beslöts, var den metalliska kassan
endast 1,907,000, hvilken skulle motsvara en
sedelslock af 8,369,423 R:dr. Redan följande året
hade likväl genom åtskilliga medel en ökad
silfver-tillgång blifvit anskaffad, så att den då utgjorde
4,670,052 R:dr. Under den fördelaktiga
handelskonjunkturen, som bärpå följde, infördes
betydligt silfver till landet, hvilket icke blott
motsvarade det vid denna tid inträffade stora
spanninåls-behofvet, utan äfven lemnade något öfverskott.
År 1800 ntgjorde bankens silfvertillgång endast
1,284,000 R:dr, men icke desto mindre bibehöll
sig kursen nära nog vid pari. Genom de
åtgärder, som sistnämnda år beslötos till realisationens
betryggande, ökades silfvertillgången, så att den
1804 var 3,437,000 R:dr, hvarvid den bibehöll
sig under de följande ären till 1808, då den,
genom de inkomna Engelska subsidierna ökades, så
att den vid sistnämnda års slut utgjorde 5,437,000
R’dr. Ehuru bankens metalliska fond således var
mer än fyra gånger större än åtta år förut,
ansågs det likviil kort derefter nödvändigt att stänga
den för utvexling af silfver. Icke desto mindre
nedgick den metalliska kassan så, att den 1814
endast var 4,830,541 R:dr. Silfverutvexlingen,
soin till namnet fortfarit till ett visst inskränkt
belopp af högst 2 R:dr på hvarje person,
minskades ytterligare vid 1815 års riksdag, då den
fastställdes till 200 R:dr hvarje vecka i 2 och 4
skillingsstycken. Denna åtgärd tjente endast till
att förskaffa en liten inkomst åt några af
hufvudstadens sysslolösa befolkning, som lyckades tränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
