Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sinclair.
Sinclairaliolin.
527
med mycken framgång på riksdagarna och blef en
af sitt partis förnämsta organer, samt ledamot af
sekreta-utskottet. Af detta erböll ban det vigtiga
förtroendeuppdraget, att afresa till Turkiet i det
uppgifna ärendet att besörja liqviden af konung
Carl XII:s der efterlemnade skulder, men i sjelfva
verket för några hemliga underhandlingar, riktade
emot Ryssland. Dettas regering misstänkte också
den verkliga afsigten, och häraf föranleddes det
skändliga mord, som begicks på Sinclair, vid bans
återresa från Turkiet, d. 17 -Juni 1739. Sinclair
färdades i sällskap med en Fransysk köpman,
Cou-torier. Sedan de låtit visera sina pass i Breslau,
fortsatte de resan, men anböllos icke långt ifrån
den lilla staden Griineberg i Schlesien, af sex
väpnade personer till häst, hvilka sedormera utröntes
hafva vaiit två Ryske officerare, kapten Kettler
och löjtnant Lewinsky, med fyra betjenter. De
sade sig hafva befallning alt arrestera dem,
af-fordrade dem sina vapen och tvungo dem att stiga
ur vagnen, hvarvid Kettler förmådde Sinclair att
följa bonom in i en småskog. Här hörde man ett
skott, som träffade Sinclair i underlifvet. Ilan föll
likväl icke, ntan sökte springa undan, men
mör-darne förföljde honom och fullbordade gerningen
med sina sablar och värjor. Derefter deltes bans
saker och Couturier fördes I ill Dresden, der han
insattes på fästningen Sonnenstein, hölls der
fången i två månader och utsläpptes sedan med en
skänk af 500 dukater i skadestånd. Detla mord
väckte det största uppseende och allmän ovilja i
Europa. Både Ryska och Österrikiska regeringarna
sökte afvnnda från sig all misstanka-, men denna
föll deremot på den Ryska, som sökte rättfärdiga
sig genom åtskilliga försäkringar och utspridde en
■smädeskrift mot den aflidne, hvari han beskylldes
för åtskilliga brott, såsom alt ba mördat en
kamrat under fångenskapen, att ha varit spion mot
Ryssland o. s. v. Sinclair, föga märkvärdig
genom sin lefnad, blef deremot så mycket mer
namnkunnig genom sin död. Denna firades af talare
och poeter, bland annat med det bekanla qväde|:
Sist nar på ljuflig blomsterplan af A. Odel, som
bibehållit sig ända till våra dagar. Hattpartiet
begagnade med mycken skicklighet händelsen för
sina ändamål att fanatisera sinnesstämningen inot
Ryssland.
Sinclair, Carl Anders, var öfverstlöjtnant vid
Åbo läns regemenle, med hvilket han gjort Carl
XII:s fälttåg, och blef fången vid Dniepern 1709.
Tilläts under fångenskapen vistas i Moskau,
hvarifrån ban hemkom 1721, och återfick sin
indelning vid regementet med öfverste titel. Blef
verklig chef för regementet 1734, transporterades till
samma beställning vid Östgölba infanteri 1743;
tog afsked som generalmajor 1747, blef R. af S.
O. följande året och dog 1753 vid 79 års ålder.
Hans son,
Sinclair, Fredrik Carl, var född d. 17 Okt.
1723. Efler sin faders och alla sina anftrvandters
exempel valde han krigsyrket, blef officer vid Åbo
läns regemente, och under det olyckliga kriget i
Finland år 1742 inbegripen i kapitulationen i
Helsingfors», som lemnade bela korpsen i Rysk
fångenskap. Han räddade sig likväl derifrån, och
återvände till Sverige, gick 1745 i Fransk tjenst,
blef äfven bär fången af Österrikarne, men hade
samma lycka att undkomma och deltog sedan i
Franska arméens fälttåg till krigets slut.
Återkommen till fäderneslandet, befordrades han der i
vanlig ordning, och var vid Pommerska krigets
början major vid Östgölba infanteri, utmärkte sig
vid flera tillfällen och fick i träffningen vid
Löke-nitz icke mindre än 5 sär. llans mod och
skicklighet belöntes efter krigets slut med
öfverste-fullmagt och en lifstidspension, hvarjemte
banan-ställdes vid d. v. kronprinsens bof och upphöjdes
sedan till friherre och K. af S. O. År 1769
inkallades ban i rådet, och var en af dem, som
Gustaf III efter revolutionen ej allenast bibehöll,
utan äfven gynnade med större förtroende och
högre distinktioner. Han gjorde honom nemligen till
grefve, seralimer-riddare och general-guvernör
Pommern. Dess lysande bana afbröts likväl
genom en bastig och oförmodad död nnder en reso
till CarlskroDa år 1776. Den skandalösa
krönikan ville veta, att han stått i ett förtroligt
förhållande till drottning Lovisa Ulrika, måhända i
anledning af den ynnest, drottningen visade bonom,
som dock var en naturlig följd af hans verksamhet
för hennes planer och i allmänhet för hofvets
afsigter. Han var således alltid af det parti, som
gynnade hofvet och heskylles i Frietzkys memoirer för
egennylta och benägenhet för despotismens
grundsatser. Man hör emellertid ihågkomma, att han
först varit partichef och sedan konungagunstling,
och sådanas öde är att strängt, stundom orättvist
bedömas.
Sinclair, Carl Gideon, var son af Henrik
Gideon Wilbelmsson Sinclair, hvilken kallas friherre,
man vet ej af hvad skäl. Sonen föddes 1730 i
Stralsund, der fadern var chef för det Tyska värfvade
regemente, som sedan fick namn af drottningens
lifregemente. Han studerade i Greifswald, ingick
som förare vid llamiltonska regementet i Malmö,
trädde 1752 i Fransysk tjenst, bevistade de flesta
fälttågen under 7-åriga kriget och blef 1762
öfverste vid regementet Royal Bavière. Tog afsked
ur Franska tjensten 1778, hemkom och blef
öfverste för Björneborgs regemente samt 1781 för
Svea artilleri, general-fältlygmästare,
generalmajor och general-löjtnant. Följde Gustaf III till
Finska kriget 1788, sedan till vestra gränsen och
anställdes derefter som ledamot af den hemliga
krigsberedningen. Nedlade
general-fälttygmästare-tjenslen 1791 och chefskapet för artilleriet 1794;
blef 1797 ordförande i general-krigsrätten och två
år senare general af infanteriet. Kom. af S. O.
St. K. Dog d. 1 Sept. 1803. Har utgifvit
åtskilliga skrifter, dels på Franska, dels på Svenska,
såsom Institutions militaires; Takliken, eller konsten
all strida-, Traitd sur la cavallerie-, Guerre de sept
ans; Resonnemenl öfver Svenska artilleriet o. s. v.
Sinclairsliolin i Gumlösa socken i Cbristianstads
län, bestående af 13J insockne och 4
utsockm-frälse-bemman samt 40 torp, qvarn och såg. Af
Del. IIJ, 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
