Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
530
Sjuk inansredskap.
Själevad.
(I Tuneld finnas 5 socknar uppgifna: Rimbo, Röd,
Kasta, Esterna och Skäderö; men Fasta och Esterna
kyrkor sammanbyggdes till en enda 1801,
hvarefter pastoratet kallas med ett gemensamt namn
Faslerna.) Den rådande jordmånen i detta bärad
är klapper; här finnes väl åtskilliga smärre berg,
men inga bergsträckor, deremot många öppna
slätter; ängsskötseln är medelmåttig och skogarna
aftaga. Utgör med Närdinghundra, Lyhundra,
Frötuna och Länna en domsaga under Svea hofrätt.
SJiikmausredskap kallades under medeltiden två
nödvändiga förrättningar, som ålågo presten bos
den sjuka, neml: skrålande och oljande. I
West-götbalagen föreskrifves, att om presten fick bud
från tvenne sjuka, hvaraf den ene begärde oljning
och den andre "bussel" (Nattvarden), då skulle
presten först hussla och sedan olja, d. v. s. först
kommunicera den mindre sjuka och sedan meddela
sista smörjeisen åt den döende.
Sjukstugor. Sådana kallades under katholska
tiden Helgeaudshus (se detta ord). Efter
reformationen måste regeringen taga vård om dessa
inrättningar, sedan presterskapet upphört att befatta sig
dermed, och de andeliga gillena blifvit upplösta.
Gustaf I yrkade derföre på riksdagen 1529, att
fattiga sjuka borde emottagas i klostren och
allmosor till deras underhållande samlas i riket. År
1540 klagade konungen likväl att dessa anstalters
föreståndare mera sökte sin egen fördel än de
nödställdas, och befallte derföre sine ståthållare
alt ba en noga tillsyn öfver dem. I kyrkolagen
1571 fastställdes att de få och svaga hospilaler
och sjukstugor, som då funnos i landet, skulle
vidmakthållas och förbättras. Som de allmänna
hospitalerna icke vore tillräckliga, ansågs nödigt,
att anlägga små sjukstugor och det i hvarje
socken, så att 4 till 6 personer i dem kunde
ber-hergeras, och landspresterne borde uppmana sina
sockenboer att vara bcbjelpliga till sàdanas
uppbyggande. Ar 1602 beklagade sig Carl IX, alt
eburu hospitalerna voro väl understödda af
kronans ränta, så ledo likväl de derstädes intagne
fattige sjuke den största nöd, så att flera af dem
till och med dogo af huoger. lian uppmanade
derföre presterskapet alt bålla en sträng tillsyn öfver
sysslomännen, och i sitt testamente af år 1605
glömde ban icke hospitalerna. Ar 1636 befanns
det, att sjuk- och fattigstugor ännu på inanga
ställen fattades, hvarföre församlingarna tillsades,
atl icke allenast biträda vid sådanas byggande,
utan äfven förse dem med nödtorftigt underhåll.
(Se vidare: Lazaretter.)
Sjukvårdsnustalter. Se: Lazaretter.
Sjusofvaredagen den 2? Juli, hvilken under
medeltiden var ämnad att förvara minnet af de sju
kristne martyrerne, som i en grotta sofvo den
långa sömnen — enligt några uppgifter 193,
enligt andra 700 år — bibehölls äfven i den
protestantiska almanackan likasom sä mänga andra helgons
dagar. Den har sedan länge ansetts såsom
bemärkelsedag för landtmannen, hvilken trodde, att
den väderlek som var nämnde dag, sedan skulle
räcka i sju veckor, och fruktade isynnerhet dä
regnväder, såsom skadligt för den stundande
skörden. Eburu hvarken sjelfva dagen — ty äfven
rötmånadens början anses för en dylik
bemärkelsedag — eller de sju veckorna få tagas just efter
bokstafven, är det likväl onekligt, att den
väderlek, som råder i slutet af Juli, vanligen sedao
fortfar en längre tid.
Sju strömmar. Så kallas insjön Bogeviks på
Gottland förening med hafvet. Dessa sju utlopp
äro likväl endast 5 famnar långa, 2 famnar breda
och 1 famn djupa. Vid dem är godt sikfiske.
Själabod, en benämning, som landtfolket i Skåne
ännu ger fattighus, emedan de voro "hus, byggda
eller skänkta för själens frälsning."
Själabägaren kallades bos de gamle den skäl
man tömde till aflidne vänners minne.
SJKIagärdsgatau i Stockholm, nn vanligen
kallad Skärgårdsgatan, bar fått sitt nainn af den
själagärd eller hospital, som stiftades der i slutet af
1300-talet. Huset inrättades sedan till
trivialskola, men hvilken 1820 förvandlades till
gymnasium, och då flyttades till dess nuvarande lokal
på Riddarholmen, hvarest det invigdes d. 4 Okt.
1821.
Själakapell var en under medeltiden icke
ovanlig benämning pä sådana andaktsorter, hvilka
hufvudsakligen voro ämnade till själamessors hållande.
Särskildt anföras två dylika i Stockholms
Storkyrka, det södra och det norra. Det södra var
isynnerhet i kredit, och der hölls mänga mässor
både för lefvande och döda. Carl VIII Knutsson
öfverenskom 1449 med föreståndaren för
själakoret, alt han skulle årligen gifva dit 7 mark, med
villkor, att kapellanerne borde hvart år på S:t
Gre-gorie dag hålla ett anniversarium med vigiliis och
själamässor för bans föräldrars själar.
Själamässa. Under katkolska tiden sk’.lie, då ett
lik fördes till kyrkan, presten bålla en själamässa pä
utfärdsdagen, hvarvid folket skulle medföra bjellror
och klockor att ringa i, när man passerade byarna,
för alt tillkännagifva likets närvaro, dä alla voro
skyldiga alt följa det åt på siu sista färd
Grafven borde vara vigd och skärad, och när liket var
jordadt, skulle presten få sin betalning, för
hvilken han var skyldig atl läsa tvenne själamässor
utom den, som hölls pä begrafningsdagen. Ville
den dödas slägtingar hafva ännu en "Swlatnåsta
ath lamtanga mo ti", d. v. s. på årsdagen af den
bortgångnes död, så skulle de derom
öfverens-komma med presten, "sum then å sember" (som
dem åsämjes). Af Ostgötbalagen synes, att för
hvarje sålunda bållen utomordentlig själamässa
offrats "treliugu Lins och tieliugii pennitiga.’’
Själaringning, hvilket ord ännu bibehålles,
ansågs under katholska tiden som en högst nödig
handling för den dödas själaro, emedan klockorna
höllos heliga och såsom guds basuner. Isynnerhet
ringdes myckel på Alla själars dag och Alla
själars aflon, d. v. s. den 1 och 2 November.
Själevads socken, ett reg. pastoral af I kl. i
Hernösands län och stift, Ångermanlands norra
fögderi och nordvestra kontrakt. IIos Forsell är
Mo dit hänfört som annex, och en gemensam areal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
