- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
535

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sjöfürgvars-tleparteiiieutet.

SJtigren.

5J5

Denna berättelse bör noga öfverensstämma med den
förda journalen, afgifves inför behörig auktoritet
och beedigas af kaptenen samt besättningen. Den
bör isynnerhet skyndsamt aüemnas efter ett lidet
baveri.

Sjitrtiravarii-departeiiientet kallas den
afdelning af konungens kansli, der regeringsärender
rörande flottan beredas till föredragning inför
konungen och derifrån konungens beslut i sådana ämnen
expedieras. Sjöförsvars-departementet bestär af två
afdelningar, en kansli- och en
kommando-expedition; den förra handlägger de ärender, som
afgöras af konungen i statsrådet, den senare åter
kom-mandomälen. Den förra afdelningen består af
civila tjenstemän; vid den senare tjenstgöra
officerare af flottan. Hvardera afdelningen bar sin
särskilda expeditions-cbef, men båda en gemensam
departements-chef, som är ledamot af statsrådet
och föredragande derstädes för departementets
ärender samt tillika för kommandomål inför konungen
enskildt. Sjöförsvars-departementet inrättades
likasom de öfriga departementerna år 18)0; förut fanns
en general-adjutant för flottan, som behandlade
kommandomålen, och en stats-sekreterare för
krigs-expeditionen, som var på en gång föredragande för
|ondt- och sjöförsvarets ärender.
General-adju-tants-expeditionen för flottan och den del af
krigs-expeditiooen, som angick sjöförsvaret, förenades
1940 till ett sjöförsvars-departement-under
gemensam chef, likasom general-adjutants-expeditionen
för arméen och den öfriga delen af
krigs-expeditionen förenades till att utgöra
landtförsvars-departementet. (Se för öfrigt Departement,
Kom-mandomål.)

SJttrörsiikriugs-anstalter. En sådan stiftades
redan 1739 i Stockholm under namn af
Sjöassu-rans-kompaniel, men hvars reglemente 1828
undergick någon förändring. Dess fond bestämdes
till 142,000 R:dr, fördelt i 852 aktier.
Kapitalet skulle, så vidt möjligt var, efter band förökas
genom en viss andel af vinsten. När denna
uppgått till 5 proc. af aktiekapitalet, får den till
ak-tionärerne ntdelas; men om den icke stiger så högt,
bör den reserveras till framtiden. Är den mer än
5 proc., lägges öfverskottet till fonden, hvilken
dock ej bör ökas till mer än 75 proc. öfver det
ursprungliga beloppet. Verket styres af 4
direktörer, valda vid allmän bolagsstämma, som hålles
i April månad. — År 1826 inrättades ett nytt
Sjöförsäkringsbolag, hvars fond fastställdes till 250
à 300,000 R:dr, fördelt i 1,500 aktier.
Försäkring meddelas ej å högre belopp än 25,000 R:dr
à ett fartyg med dess last. Verket styres af 3
direktörer. — I Götheborg stiftades 1840 en
Sjö-assvrans-forening, beräknad endast för på kravel
byggda fartyg, hvilkas redare bo inom Götheborgs
polisdistrikt eller i staden hafva burskap.
Delägar-ne försäkra hvarann ömsesidigt om ersättning för
de föiluster deras fartyg kunna lida.
SJttröraükringicUrverrHtt är en särskild
domstol för civila tvister om assuranser på farlyg och
laster m. m. Sjöförsäkrings-öfverrätten utgör en
bögre instans i sådana mål; den första handlägg-

ningen sker nemligen af s.k. Dispacheur samt Gode
Män, och sedan desse utredt samt i vissa fall
äfven afdömt saken, kan den fullföljas bos
sjöförsäkrings-öfverrätten. Men med brottmål får denua
icke taga någon befattning; sådana behandlas af
de vanliga domstolarne; det är blott frågor oin
ersättningar o. dyl. tvistemål, som höra till den
särskilda domstolen. Denna inrättades genom kongl,
försäkrings- och bafveri-stadgan 1750.

SJMge»tad, annex till Rappestads
moderförsamling i Linköpings län och stift, 1 j mil från
Linköping, består af 22 £ hemman, oppskattade till
98, 84 R:dr, med en folkmängd af 570 personer
och en areal af 4,999 tunnl., hvaraf 40 äro
oländig mark. Socknen, som genomflytes af Lillån,
bar en medelmåttig jordmåii, för det mesta
bestående af lera och sandjord. Kyrkan tillbyggdes
1751; bar en gammal altartafla från katbolska
tiden. Till dess få märkvärdigbeter bör en
ljuskrona, tagen i Thorn d. 5 Okt. 1703 och bitskänkt
af major Pihlcrantz. På kyrkans torn af sten är
1768 tillbygdt ett annat af träd, hvari
ringklockorna hänga. I socknen finnes intet säteri, men
åtskilliga välbyggda sätesgårdar, såsom Sälla, 2}
hemman, Ahlarp 2 rustbåll och Sjögestad, 1 hemman.
Adr. Linköping.

SJUgrun, Håkan, var född d. 26 Jan. 1727 i
Långsjömåln i ||al|unda socken af Jönköpings län,
der fadern var en välmående bonde. Under det
gosseo bar en gång vallade sin faders boskap,
blef ban stucken af en orm, hvilket gaf honom
en sådan afsmak för vallhjonsyrket, att ban ej
kunde förmås återtaga det. Fadern satte honom
då i skola hos socknens klockare, der han fick
smak för läsning och studier, en böjelse, som
honom äfven tilläts följa, så att ban 1748 blef
student i Upsala och 1755 magister. Först två år
senare, således vid 30 års ålder, lät han
prest-viga sig och anställdes som adjunkt i Sandseryd,
hvarjemte ban förrättade
bospitals-predikants-sys-slan i Jönköping, der ban år 1762 blef adjunkt i
stadsförsamlingen. Ilär gifte ban sig och, genom
en förståndig hushållning, hvilken utmärkte bela
hans lefnad, var han i stånd, icke allenast att un.
derhålla sitt eget bushåll, utan äfven att bidraga
till hustruns anhörigas försörjning. Då en af
dessa, en svägerska, sedermera erhöll ett arf,
testamenterade hou vid sin död det såsom
tacksambets-bevis till S. Denne emottog likväl ej gåfvan, ulan
lemnade den ät den allidnas syskon, hvilka ban
ansåg biiltre behöfva benne. Är 1767 oppmanade
bonom biskop Osander att afhjelpa en af det
Svenska skolväsendets kännbaraste brister, den af et
brukbart Latinskt Lexikon. S. efterkom denna
uppmaning och utgaf år 1771 en Liber
Memoria-lis, hvarpå år 1775 följde bans allmänt bekanta:
Lexicon Manuate, Lainio Suecanum, som han i
andra upplagan betydligt utvidgade och förbättrade.
|Iao var då endast konrektor och slottspredikant i
Jönköping, men bans befordringar, som dittills gält
ganska trögt, påskyndades nu något genom bans
häraf vunna rykte. Samma år bans lexikon
utkommit, blef ban eloqv. lektor med Wederslöf till
Del. 111. 68

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free