- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
545

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skagbosk äddor.

Skaldekonst.

545

än ett lo, detta högre äa en räf o. s. v. Jagt
på rofdjur är icke inskränkt af det allmänna
förbudet att jaga på andras ägor, eburu man är
skyldig att anmäla den hos jordägaren. Han äger
dock ingen rätt att neka någon annan att
verkställa den. Deremot är det förbjudet alt använda
gillrado skjutgevär för att fånga rofdjur, och att
under den tid, då annai, villebråd är fridlyst,
använda andra jagtbundar än harhundar. För att
bevisa sin rätt till skottpenningar fordras att
upp?-visa öronen och skinnen af de dödade djuren, samt
hufvudena ifall det varit roffoglar.

Skagbotikäddor kallas pä rikets vestra kust,
särdeles omkring Götheborg, en slags stora
flundror, som dit införas af Danske fiskare och säljas
till ganska godt pris. Som denna handel gör de
Bohuslänske fiskarne myckel förfång, anhöllo de
för några år sedan hos regeringen om denna
varas beläggande med någon tull; men frågan
förföll sedan magistraten i Götheborg upplyst att det
fattigare folket omöjligen skulle kunna berga sig,
om del icke för så billigt pris fick köpa denna
fisksort, som vore ett af dess förnämsta
näringsmedel.

Skagern kapell i Hallna socken och Undenäs
moderförsamling i Skaraborgs län, ligger i en trakt
kallad Skagenäs, som nu knappt utgör 2 hemman,
men som i forntiden .skall ha varit sjn bela
gårdar, hvilkas befolkning utdött under digerdöden.
Der växte bog skog, som utbüggs, förmodligen uf
Finnar, då man upptäckte den försvunna Skaga
kyrka, hvilken då ansågs för ett dyrbart fynd.
Hon är säkert af ganska hög ålder, som sjnes af
dess byggnadssätt: hon är nemligen hopfogad af
resta furuplankor, ofvan och nedan med ändarna
fästade i urholkade stockar. Utanför kyrkan är
en källa, hvars vatten påslås ha gjort många och
lyckliga kurer, och förmodligen icke litet bidragit
till det stora anseende, hvari det urgamla
kapellet stått hos menigheten. Ehuru man ett belt
.sekel öfverlagdt om man icke borde låta kyrkan
förfalla, för alt utrota den vidskepelse, som folket
bär bedrifvit, och eburu det vid proslvisitationen
1779 blifvit förordnadt, att ingen gudstjenst der
fick hållas, utan att man borde låta kyrkan,
såsom bofällig med tiden alldeles förfalla, bar
likväl för deras skull, som bo långt borta pä
Tiveden , blifvit beviljadt alt kyrkan får repareras
och gudstjenst der hållas, hvilken 3 à 4 gånger
om året plägade förrättas, hvarjemte
presterskapet ålades att söka förekomma och hämma all
qvarvarande vidskepelse. Som denna afsigt icke
lärer vunnits, nedrefs kapellet slutligen 1825.

Skagern eller Skagerack. Se: Kattegat.

Skagern, en insjö mellan Wermland, Nerike och
Weslergölhland, är 2 mil lång och ligger 232
fot högre än Östersjön. Deri finnas en mängd
bolmar.

Skagersholins säteri och stångjernsbruk i
Finnerödja socken i Skaraborgs län. Säteriet består
af 2 mtl. nära sjön Skagern med underlydande 1
kronoskalte, 8^ frälse, -g skalle frälsehemman
och 20 torp, i har en 2 våningars hög manbygg-

nad af tegel, omgifven af trädgård med orangeri
och en Engelsk park. Bruket, som anlades pä
1650-talet af landshöfdingen Gabriel Falkenberg,
smider, vid 4 härdar, 1,800 skepp:d stång jern
som afsättes i Götheborg. Tackjernet köpes.
Hammarskatten är 16 skepp:d 15 lisp:d.
Bruksstäm-peln G F med en krona öfver. Ägare G. Camitz.
Skagehotm, beläget der säteriet nu ar, och som
ligger icke långt härifrån, skall fordom ha varit
ett fäste, anlagdt för att afvärja Danskarnes
anfall från Wermland. När Carl Knutsson år 1449
vid julhelgen, stadd på sin Eriksgata, var i
Skara, befallde ban alt fästet skulle sättas i
försvarstillstånd, i anseende till kriget med Danmark.

Skagersliults sucken i Örebro län, Strengnäs
stift, Edsbergs bärad och kontrakt, 4 mil från
Örebro, är ett konsist, pastorat af 3 kl.,
bestående af 15 J hemman, uppskattade till 181,625
R:dr, med en folkmängd af 985 personer och en
areal af 22,911 tunnl., hvaraf 6,400 äro sjöar
och kärr. Skagershults socken skiljdes först 1648
från Wiby, hvarunder det fordom var en
kapellförsamling. Kyrkan är liten och af träd. En
betydlig del af marken upptages af mossar:
Rankmossen, Vidfastemossen, Skagersbultsmossen m. fi. En
vidsträckt sandås, skogar och berg upptaga en
stor del af den öfriga arealen. Äkerjorden är
mager, stenbunden jordmylla med sand, och anses
nästan för den sämsta i Nerike, liksom klimatet
det mest ofördelaktiga för de många kärrens skuld.
Såsom en slags ersättning för dessa ölägenheter
bar naturen just i denna osunda nejd förlagt en
af de yppersta hälsokällor i riket. Här inom
ligger nemligen förta källa. Man märker dessutom
Hassrt/orss bruk (se dessa ord), samt Bolhy eller
ßohtbyn, ett berustadt säteri om 3 J mtl., som
fordom tillhört Falkenbergska slägten och sedan
den Wacbtmeisterska. — Icke långt från
Hassel-forss bruk bar man träffat en magnetsten af
ovanlig kraf|. Adr. Ramundeboda.

Skalius. Se: Säfsjöström.

Skala var det gamla namne! på jordkulor, det
sämsta slaget af boningar, till eu del nedgräfda i
jorden och ofvan dem temligen formlöst bopvräkta
af stockar och stenar. I Rolf Krakes saga
omtalas en vid namn Elgfrode, som skall ba bott i
en sådan skala, och derifrån födt sig med röfveri
mot vägfarande.

Skaldekonst. Denna öfvades tidigt i Sverige och
är der, liksom i de flesta länder, lika gammal
med den första skymlen af själsodling, religion
och ordnadt samhällsskick. Skalderne voro sitt
lands visaste män och som sådana omfattade med
nåd och välvilja af konungarne, i hvilkas bof de
vistades, hvilkas sällskap och rådgifvare de voro,
som de följde i striden, och efter hvars slut de
besjöngo deras bragder, hvari de sjelfve deltogo.
Deras sånger beledsagades vanligen af enkla
ackor-der på harpan. I hvad anseende de och deras
konst stodo kan skönjas deraf, alt den gamla
my-thologien tillade dem en egen Gud, Brage, som
skyddade och inspirerade dem. Krönikan har
upptecknat namnen på åtskillige utmärktare skalder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free