Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iheaniogc n8(c>
Shi-nKii.
559
genom tornets nedstörtande. Dess altartaQa är en
kopia af den stora taflan i Linköpings domkyrka.
— Skenninge bar ofta hemsökts af vådeldar och
andra allmänna olyckor. Ären 1447 och 1466
inträffade sådana, hvarvid isynnerhet den senare
var förderflig för staden, som lades helt och
hållet i aska, tillika med kyrkor och kloster, och
sedan aldrig återvann sitt fordna välstånd. År 1520
förstördes den af Christian Tyrann, då äfven
stadens gamla handlingar och privilegier dels
uppbrändes, dels förstördes. Ar 1543 inföllo de
upproriske Smålänningarne under Dackefejden,
plundrade och mördade i staden, och två är senare,
1545, ödelades den alldrles af elden. Den
förvandlades nu till en bondby, som brukades af 16
kronobönder, till dess Johan III år 1570 åter
gjorde den till en stad och förnyade dess privilegier.
Pesten bortryckte i staden och dess
landsförsamlingar åren 1710, 1711 omkring 500 personer.
Andra mindre eldsvådor ba inskränkt sig till vissa
delar af staden, som emellertid genom dessa
förenade missöden belt och hållet nedsjunkit från sin
fordna rikedom och anseende. Den är nu af
oregelbunden form, ungefär 1,200 aln. lång och 700
aln. bred, bör till fjerde klassens städer och bar
N:o 49. År 1815 var dess folkmängd endast 851
personer, men vid 1843 års slut bade den stigit
till 1,066. Landshöfdinge-enibetel säger i 1844
års Femårsberätlelse: "Någon märkbar tillväxt i
handel och rörelse bar ej försports. Handeln är
endast minuthandel med kringliggande landsort och
temligen inskränkt. Af handtverkerier äro här få,
och lönande egentligen blott för garfvare och
ka-kelugnsmakare. De tvenne färgerierna äro ringa.
Tillväxten uti folkmängd bärrör olaf det, sedan
laga skifte ägt rum, förbättrade jordbruket af
staden tillhöriga 1,499 tunnland, mer och mindre
fruktbar mark. Denna jordvidd är nu mera
grundvalen för stadens fortfarande bestånd, jemte
marknaderna, hvilka fortfara att vara betydande för den
stora oxhandeln, som dä sker; rörelsen då ulgör
en af stadens största inkomstkällor."
Uppskalt-ningsvärdet är 144,388 R:dr. — Staden utgör med
Allbelgona och Bjelbo församlingar ett reg.
pastorat af 1 kl. under Linköpings stift. — I silt
vapen för den jungfru Marias bild med en gyllene
krona och barnet Jesus på armen.
Skenninge Mttte är af alla under medeltiden i
Sverige hållna kyrkomöten det vigtigaste. Det var
år 1248 sammankalladt af påflige legalen,
kardinalen Nicolaus Albanensis. Här förbjöds
presternes giftermål, hvilket beslut likväl icke kunde
ge-oomdrifvas utan betydligt motstånd och emot
medgifvande af åtskilliga andra förmåner. Först och
främst lemnades presterne ett års tid att ordna
sina busliga förhållanden och de förskonades från
den eljest vanliga afgiften till kardinalens
underhåll, hvilket borde ulgå af biskopar och kyrkor.
Vidare inskränktes biskoparnes rälligbet atl vid
visitationer taga mer af presten än som behöfdes
till förplägning ät honom och bans följeslagare,
som ej fingo vara mer än 20. En dag indrogs
äfven på visilationsliden, så atl der denna förut
räckt i fyra dagar, skulle den nu endast räcka i tre.
Påfliga lagen infördes äfven vid detla möte, och
biskoparne borde inom ett års tid ba förskaffat
sig Gregorii IX:s decretales och hafva studerat
dem. Tillika inrättades ett bestämdt antal
kano-nikaler vid hvarje biskopsslift, och åt dessas
innehafvare öfverläts biskoparnes utväljande, hvilket
dittills skett af kyrkoherdarne. Det var således
egentligen genom detta möte som påfveväldet först
stadgades och organiserades i Sverige.
Skenninge!!*!*, Petrini Caroli, antog
ofvannämnda tillnamn af sin födelseort Skenninge, blef
omkring 1535 hofpredikant bos Gustaf I, som 1541
gaf honom fullmagt på Martini præbenda i
Linköping. Ilan kom äfven i stor ynnest bos Erik XIV,
hvilken som kronprins gjorde bonom till
kyrkoherde i Kalmar och en slags superintendent. Han
beskylldes för att vara en nitisk anhängare och
biträde ät Göran Persson, saint att icke ha varit
utan skuld lill Sturarnes mord. För att under den
följande regeringen öfverskyla delta, visade ban
sig som en ifrig förfäktare af litburgien, hvarföre
ban af Joban III år 1582 belönades med
Linköpings biskopsstol, under hvilken ban lyckades att
äfven få Kalmar län och Oland lagda. Dog d. 26
Okt. 1587, troligen dä en ganska gammal man.
Var illa känd i sitt stift. Rbyzelius säger om
honom: "Denne M. Petrus var fuller väl til ålders,
när ban kom til Linköping, dock voro de laster,
för hvilka ban förut blifvit beryktad, icke hos
honom försvagade. Ilau lopp så sedan som förr
med llof-sqvaller och bragte många oskyldiga,
genom bakdanlan, i onåd bos konungen. Uti
Embetet befanns ban vara girig, halefull, tvär, obillig
och orättrådig, så alt Prästerskapet i Stiftet,
tillika med andra, både litet älskade bonom medan
ban lefde, och icke eller mycket sörgde öfver bans
död." Hans hustru bade intet bättie namn om sig,
så vida man får tro hvad som säges i Linkopint/s
biskopars rimkrönika, der det heter:
"Hans Hustru var fælle værre
Therföre måste prästerskapet kalla benne herre.
Then bon lade till ondt och stodb emott
Ilan kunde icke önske sig värre soott.
F.en prästman kom bon snart ifrå sitt gäld
Hon var tillfridz, ban kom tber aldrigb mera till",
o. s. v.
SkenHs säteri i vestra Wingåkers socken i
Södermanland, 7^ mil från Nyköping, består af ij mtl.
säleii med underliggande 16 hemman, har en
vacker belägenhet på ett näs, omgifvet af löfskog, i
en angenäm, men icke särdeles fruktbar, trakt.
Före reformationen tillhörde det Juleta kloster.
Stället bar en egen märkvärdighet deraf, att det
lid efter annan varit ett hemvist för snillen och
skalder. Grefve Dahlberg tillbytte sig det emot
några hemman i Halland och förvärfvade det
frälse-frihet. Ilan uppförde de byggnader, som ännu
finnas der, och vistades der, så ofta bans göromål
det möjligtvis tilläto Det har sedan förskönats af
grefve Gyllenborg, som ombyggde huset efter den
vådeld, hvaraf det 1766 förstördes. Här uppehöll
sig Runius, som besjungit stället; Dalin var här
Del. 11/. 71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
