- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
617

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Solberga.

Solberga.

617

mil från Ystad, består af 13 J bemman,
uppskattade lill 94,850 R:dr, med en folkmängd af
4-80 personer och en areal af 2,03? tnnnl.,
hvaraf 50 äro kärr eller oländig mark. Kyrkan är
8f gråsten, byggil i spetsbågsstil i 12:te eller 13:de
århundradet, men sedan tillökt med ett torn,
bredare än sjelfva korkan. Altartafla och predikstol
äro utsirade med brokiga, temligen illa skorna
bilder. På norra sidan är Lewenbauptska familjens
grafchor. Inom socknen ligger Thorsjö säteri (se
detta ord). Allmogen är i allmänhet from,
arbetsam, tarflig och gästfri, samt befinner sig i
temligt välstånd. I hvardagslag bibehåller den sin
fordna enkelhet i lefnadssätt och klädedrägt; men
vid högtidliga tillfällen göras märkliga ondantag
derifrån. Vid bröllop och begrafningar räcker den
kraftiga undfägnaden 3, 4 till 5 dagar; till
densamma bör, bland annat, kakor och spetsbakelser,
utsirade med blommor af färgade lappar, hvilka
vid begrafningar äro svarta och bvita. Vid
bröllop dansas icke kronan af bruden, emedan bon ej
bär någon sådan, utan hennes öfvergång till det
gifta ståndet, utmärkes sålunda: under en ringdans
med sina ungdomssystrar upplyftes bruden af dem
och bäres en stnnd på händerna, hvarunder hennes
far eller närmaste anförvandt framträder med ett
ifyldt glas vin, hvilket räckes åt bruden, af henne
emottages och tömmes och derpå slungas i taket,
sä att glaset går sönder. Derefter fortsattes
dansen med flickorna ännu en stund, hvarunder de
gifta qvinnorna samlas kring de dansande, anfalla
dem och bemäktiga sig bruden, hvilken då sätter
sig på en för henne framsatt stol, hvarpå en af
bennes närmaste anhöriga, faster eller moster,
binder på bennes hufvud ett hvitt kläde af tyll,
nettelduk m. m. enligt ortens bruk. Sedan
fortsätter bon dansen med de gifla qvinnorna, tilldess
brudgummen kommer och befriar sin brud, hvilken
derefter gör en stunds omdansning med honom och
sedan med hvar och en af de gifte männerne.
Samma vindicerande af brudgummen från
ungkarlarne bar förut gjorts af de giHa männen. —
Klädedrägten är vanligen för karlarne blå busaronger,
borta smala tröjor och vestar af blått eller svart
vadmal med metallknappar. Ilelgdagsdrägten är
af fiirt kläde med silfverknappar, hvartill komma
stöflor och galoscher. Qvinnorna bära hvita
huf-vudkläden af linong eller annat fint tyg,
konstrikt lagda i många veck, med ena snibben
hängande nedåt ryggen. Detta är likväl
belgdags-drägten. Om hvardagarne bära de ogifta håret
bart i två korta flätor, lagda kring hufvudet; de
gifta ha håret något afklippt och ett blått kläde
vårdslöst knutit kring hufvudet, blå stickade
ylle-nattröjor och ett s. k. öfverlif eller vest med
mycket smalt ryggstycke, djupt urringadt under
bröstet och der sammanknäppt med
messingsbäk-tor. Dessa öfverlif äro vanligen af blått vadmal,
men om helgdagarna ofta af svart sammet. Hit
böra de s. k. tröjespännena, tvä runda plåtar af
förgyldt silfver, med vidhängande små kulor eller
bjellror. Yttertröjorna äro vid högtidliga
tillfällen af fint kläde, kantade med breda svarta siden-

band, och kring kjortlarne dylika band, svarta
eller kulörta. Folket bar icke obetydlig fallenhet
för slöjder, så att hvarje busbonde förfärdigar
sina vagnar, åkerredskap, trädskor o. s. v.
Qvinnorna sätta en ära i att tillverka allahanda
väfnader af ull och lin. Skrock och vidskepelse bar
mycket aftagit. Adr. Ystad.

Solberga pastorat begränsas af Hakefjord, och
innefattar södra bälfteo af Nordre härad i
Bohuslän, eller socknarna Solberga, Jörlanda och Halta.
Marken i detta pastorat är den jemnaste i
Bohuslän. Genom Solberga och Jörlanda utbreder sig
en stor, bördig och med ansenliga byar och
gårdar öfversådd slätt, som dels nedgår ända till
stranden och dels stänges derifrån af lägre
bergåsar. Öster om denna skoglösa- slättmark, som
nlgör nära en tredjedel af pastoratet, möter en
kuperad och af någon löfskog lifvad trakt, som
mer efter fordna än närvarande förhållanden kallas
Skogsbygden. Ilålta socken, som ulgör den
sydligaste delen af pastoratet, är den bergaktigaste.
Såsom sädesbygd, torde Solberga böra ställas främst
bland alla pastorater af lika hemmantal i
Bohuslän, men jordbruket är också der nästan den enda
näringen. Allmogen prisas såsom ett stilla,
förståndigt och skäligen hyfsadt folk, och befinner
sig i allmänhet i temligen bergliga villkor, men
kunde med någon idoghet och förfarenhet i
handaslöjder, som bär alltför mycket saknas, utan
tvifvel vara vida förmögnare. Inom socknen
Annas 5 skattlagda mjölqvarnar. Solberga sockens
lastageplats kallas Börlången, och bebos af några
fattiga fiskarefamiljer, som väl idka småfiske i
Hakefjord, men för det mesta lifnära sig genom
tiggande. Solberga pastorat är regalt af 2 klassen.
Korntionden utgör 105 tunnor. Pastorsbostället
utgör ett mtl., Källstorp, som ntsår 32 tunnor i
god jord och bar 4 torp, och 2 små trädgårdar;
men ingen skog eller torfmosse. Kyrkan, belägen
under 57 grad. 55 min. polhöjd, är stor och
rymlig, samt försedd med ett 32 alnar högt stentorn,
men företer för öfrigt föga något märkvärdigt.
Inom socknen förekomma några fornlemniugar af
hopförda stenrör äfvensom en brant bafsklippa, som
bär nhmuet Blåkullen. I Solberga socken
inskjuter en vik af Hakefjord, kallad Wallby kilen, som
är märkvärdig genom den traditionen, alt 12 lass
silfverpenningar, som ifrån Norrige skulle
öfverföras till Danmark, i fordna dagar här blifvit
ned-körda på isen. Hemmantalet i Solberga socken
utgör 56 hvaraf 3 J- mtl. äro frälse och 3
dito krono. Folknummern i socknen besteg sig
är 1840 till 2,329. Adr. Kongelf.

Solberga, ett af annexen till Äsarps
moderförsamling i Elfsborgs län, 2£ mil från Ulricehamn,
beslår af 7$ hemman, uppskattade till 19,510
R:dr, med en folkmängd af 240 personer och en
areal af 2,939 tunn!., hvaraf endast 25 äro kärr
eller oländig mark. Kyrkan är gammal och
belägen på en kulle. Inom socknen ligger
sätesgården Baggrgvarn, | mtl. frälse, väl byggd och med
en vacker belägenhet. Hit hör en qvarn och såg.
Åtra-dn flyter bär förbi och en bro är p& delta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free