Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
632
Sparre.
Sparre.
Tyskt regemente i Holland. Blef sedan, år 1674,
kapten vid ett Svenskt regemenle i Stade och fick
året derpå ett kompani vid ett Tyskt regemente,
under fältmarskalken Henrik Horns befäl. Uti 1677
års fälttåg i Skåne deltog ban såsom kapten vid
lifgardet. Blef sedan öfverstlöjtnant vid Nerikes
och Wermlands regemente, samt 1678
kommendant i Götheborg. Uppkommen till riksdagen 1697,
efter konung Carl Xl:s död, förmärkte ban att
den genom reduktionen krossade högadeln började
stämpla för en reaktion; men eburu ban sjelf och
hans familj varit ibland de mest lidande, var han
dock icke böjd för reaktionen, utan föreslog
tvärtom, på en af riksdagsmän och officerare hållen
sammankomst, att omintetgöra planen, genom att
upphäfva konung Carl X!:s testamente, och utropa
Carl XII i dess femtonde år till enväldig konung.
Förslaget gillades, såsom det enda möjliga
botemedlet, medständerna öfverraskades i riksståndens
plenum plenorum på riddarhuset och saken
genom-drcfs. Sparre blef 1699 öfverste för
Westman-lands regemente, och då Carl XII 1700 drog i
fält, gick ban ut med konungen. Utmärkte sig
vid öfvergången öfver Diina 1701, äfvensom i
slaget vid Klissow 1702, der ban med endast 300
man tillbakaslog Lubomirski, som med 24 fanor
anfallit honom, samt blef 1705 general-major.
Segern vid Frauenstadt 1706 begyntes genom elt
lyckligt anfall af Sparre. Han började äfven det
olyckliga slaget vid Pultava , genom ett raskt
anfall på trenne vid fiendens bögra flygel varande
skansar, dem ban lyckligen öfversteg och intog,
då hela deras besättning nedhöggs. Åtföljde Carl
XII till Bender, der ban 1710 utnämndes till
general-löjtnant och 1713 till general af infanteriet.
Deltog uti kalabaliken i Bender, och har sjelf
författat en berättelse oin tilldragelserna dervid.
Alltid en gynnad gunstling hos konung Carl XII, som
fann stort bebag i haas hurtiga och muntra
lynne, förstod ban stundom alt på ett eget sätt
draga fördel häraf. Såsom prof bärpå må följande
utdrag af en räkning tjena, hvilken han, kort
efter slaget vid Klissow, öfverlemnade till
konungen:
Debet. Dukater.
Anno 1701, den 14 Martii, Hans Kongl.
Maj:t försäkrat mig första occasion att
blifva ibjälskjuten, eller i vidrigt fall
gifva mig 1,000 Dukater. Sacbsarnes
maladresse och mitt sega lif, facit . . . 1,000.
Den 23 Maji s. å. Hans Maj:t tagit den
mödan och sönderrifva en fattig
Öfverstes ben, med sia sporre, för olaga bles-
sure.................... 200.
För sveda och värk............ 100.
För barberarelön och tidspillan...... 100.
etc. Räkningen, ända igenom i samma smak,
slätar sig på 1,650 dukater, och det berättas, att
konungen, så snart ban genomläst densamma,
betalt den in specie till den lustige författaren.
Sparre sändes som envoyé 1716 till Hessen-Cassel
och följande året till konung Stanislaus, som dä
residerade i Zweibrucken. Gick sedan iter till-
baka till Hessen-Casselska hofvet, och återkom
1719 till Sverige. Upphöjdes 1720 af drottning
Ulrika Eleonora till grefve och uppträdde vid deo
då bållna riksdagen såsom en af hennes ifrigaste
anhängare. Var en stor förfäktare och
förespråkare af konung Fredriks upphöjande pä thronen,
samt ansågs för en personlig vän till Hessiska
huset. Utnämndes till fältmarskalk 1721, lefde
sedan i stillhet och dog d. 31 Maj 1728.
Sparre, Krik .%xel»»on, friherre, sedan
grefve till Sundby, den förres broder, föddes d. 15
Juli 1665. Trädde redan ung i Fransk krigstjenst,
såsom fänrik vid Königsmarkska regementet, och
blef 1690 kapten. Efter flera i Italien aflagda
tapperhetsprof utnämndes ban, straxt efter slaget
vid Maestricbt, till major och steg sedan, 1694,
till öfverste och 1701 till brigadier vid
regementet Royal Suedois, som efter bouom någon tid
benämndes Sparreska regementet. Ar 1703 begaf
han sig I ill Carl XII i Polen, och emottog af
honom befälet öfver elt värfvadt Pommerskt
regemente, med hvilket ban gjorde detta års fälttåg.
Deltog i belägringen af Thorn, men återvände
följande året, med konungens tillstånd, till
Frankrike, der han utnämndes till Marecbal de Camp,
hvarefler ban 1707 uppböjdes till
general-löjtnant vid de Franska arméerna. Carl XII visade
stort missnöje med denna hans befordran och
yttrade barmset om honom: "Han kan vara mig
förutan och bar valt en annan herres tjenst framför
min, då kan jag väl också vara honom förutan.’1
Han begaf sig då till Sverige, för att återvinna
sin konungs nåd. Ar 1712 sändes ban till
Frankrike, för att anskaffa subsidier, och 1714 hade ban
uppdraget att vid fredskongressen i Baden
emellan Tyske kejsaren och konungen i Frankrike
bevaka Svenska kronans intresseu. Följande året
sändes ban till Frankrike, för att söka detta rikes
bemedling emellan Carl XII och de mot honom
krigande magterna, och ban förvärfvade sig
härvid ett stort anseende för sin snillrikbet och
skicklighet i de politiska ärenderna. Är 1717 blef ban
general-löjtnant af infanteriet samt fick befälet
öfver Nerikes och Westmanlands
treinäonings-rege-mente till fot. Vid samma tid begärde och erböll
han afsked ur Franska krigsljensten, vid hvilken
ban då varit anställd i 31 år. Efter konung Carl
Xll:s död, blef ban d. 18 Dec. 1718 riksråd och
kansliråd, och afgick följande året såsom
ambassadör till Franska, Engelska och Wienska bofven,
ifrån hvilken beskickning han dock snart
återvände. Vid riksdagen 1719 yrkade ban pä att
Gürl-zens afrättning mätte uppskjutas, röstade emot att
den afrättades kropp skulle nedgräfvas i
galgbac-ken o. s. v., eburu bland anklageNepunklerna
äfven var, att baron Görtz förtalat riksrådet Sparre.
År 1719 blef ban grefve och fältmarskalk, men
föll kort derefter i drottning Ulrika Eleonoras och
hennes gemåls onåd, ehuru ban äfven sedan några
gånger sändes såsom ambassadör till fremmande
bof. Han afled d. 4 Aug. 1726. Sonen med
första giftet,
Sparre, Axel Wrede» grefve till Sundby, född
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
