Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
636
Sparre.
Sparre.
bud, duellera med Carl Sture på sjelfva Stortorget
i Stockholm.
Sparre, Johan Eriksson, friherre till
Krono-berg, föddes 1587. Blef 1625 guhernator öfver
kopparbandels-kompaoiet. Vid 1627 års riksdag
var ban landtmarskalk, den förste efter
riddarhusordningens utfärdande. Utnämndes 1628 till
riksråd och rikskammar-råd. Sändes samma år såsom
legat till Danska hofvet, och följande året såsom
minister till Lybeck, för att deltaga i en traktats
uppgörande emellan de kejserlige och de Danske.
Blef 1630 lagman i Tio häraders lagsaga och
förordnades 1632 till öfverståthållare i
erkebiskopssätet Mainz. Afled derstädes d. 12 Aug. 1632.
Sparre, Lara Eriksson, friherre, skref sig till
Dåderön, Bergqvara, Kafvelecbt, Ulfåsa och
Hökerum. Föddes d. I Jan. 1590. Blef redan 1601
antagen till småsven bos Carl IX, och 1606
kammarjunkare. Sändes 1615 såsom legat till
Nederländerna. Utnämndes 1622 till hofmästare bos
drottning Maria Eleonora och 1627 till assessor i
Svea hofrätt. Blef samma år ståthållare öfver
Jönköpings slott och län samt 1628 hofrättsråd i
Svea hofrätt. Landshöfding i Upland 1634 och
slutligen riksråd 1641. Under riksdagarna 1633,
34, 35, 36 och 38 i Stockholm samt 1640 i
Nyköping, var ban landtmarskalk. Dog d. 18 Dec.
1644.
Sparre, Svante Larsson, friherre, föddes d.
13 Mars 1623. Var redan vid 26 års ålder vice
president i Åbo hofrätt, landshöfding i Upland och
ståthållare pä Upsala slott, då ban 1649 kallades
till landtmarskalk, en befattning, som ban äfven
innehade 1650 och 1651. Afled d. 15 Maj 1652.
Sparre, Erik Larsson, friherre, föddes d. 25
Juni 1624. Utnämndes 1651 till landshöfding
öfver Helsingland, Gestrikland och Herjedalen samt
1654 tillika öfver Ångermanland. Riksråd 1654,
blef ban 1658 president i Åbo hofrätt, och 1665
lagman i Kalmar län, hvartill sedan lades Oland
•ch Gottland. Dog d. 12 Okt. 1675.
Sparre, Gustaf |jirsson, föddes 1625. Blef
1660 landshöfding öfver Westmanland, 1661
assessor i bergskollegium och 1666 riksråd. Var
en af dem bland rådet, som af Clas Fleming läto
inbilla sig att de borde begära tjenstledighet, för
att vistas på sina gårdar och endast inkomma, då
de påkallades, men hvilka dervid afskedades och
i afskedsresolutionerna hårdt anseddes, såsom de
der genom sin dåliga förvaltning satt riket i ett
oselt tillstånd. Blef sedermera president i Dorpts
hofrätt. Afled d. 19 Mars 1690.
Sparre, Carl Ivarsson, friherre, född 1627,
blef redan i vaggan kapten af bof- och
lifregementet. Utnämndes 1648 till major, 1649 till
öfverstlöjtnant och 1651 till kommendant på
Halmstads slott. Deltog såsom öfverste i Carl X
Gustafs segertåg genom Polen och Danmark, samt
förordnades 1659 till guvernör på Ösel.
Utnämndes 1664 till general-major samt öfverste för
lifgardet till häst och fot. Erhöll i denna egenskap
uppdrag att bevaka bertig Adolf Johan, och
förhindrade l>8ns tillämnade afresa från slottet, hvar-
vid, då hertigen med våld ville bana sig väg samt
derföre drog svärdet emot Sparre, denne fattade
deri och sönderbröt detsamma. Blef 1664 äfven
guvernör öfver Westernorrland med underliggande
Lappmarker samt Jemtland och Herjedaleo; 1663
general-löjtnant, och förordnades 1674 till
president i den kommission, som skulle ransaka
öfver det markvärdiga trolldomsväsendet.
Utnämndes 1675 till general, då samma år honom
anförtroddes försvarsverket i Westernorrland, hvarvid
ban, några år senare, gjorde ett infall i Norrige
och lät förstöra kopparverket vid Röràs. Blef
1681 lagman öfver Westernorrland. Hans dödsår
finnes ej uppgifvet.
Sparre, Thure Carlsson, föddes 1654.
Ingick såsom ganska ung i Holländska republikens
krigstjenst, hvarvid prinsen af Oranien anförtrodde
honom fanan vid sitt eget lifkompani. Stred med
tapperbet i slaget vid Senef 1674, der ban farligt
sårades, samt vid belägringen för Maeslricbt 1676
och i drabbningen vid Monte Cassel 1677, der
ban tog en högre Fransk officer till fånga.
Såsom öfverstlöjtnant deltog han i slaget vid S:t
Denis, der ban blef svårt särad. Blef sedan
öfverste vid ett infanteri-regemente. Återvände,
efter tvenne års vistande i Paris, till Sverige,
hvarest ban afled 1683 vid blott 28 års ålder. Var
betäckt af en mängd ärr öfver bela kroppen,
hedrande minnen af de blodiga strider, hvari ban
deltagit.
Sparre, Carl Gustaf, friherre, en son till
majoren Jakob Casimir Carlsson Sparre och Brita
Lejonhufvud, föddes 1689. Blef 1704 fänrik, 1706
löjtnant och 1709 regementskvartermästare vid
Skaraborgs regemente. Fången vid Pultava 1709
utvexlades ban redan följande året och
befordrades 1711 till kapten vid Westmanlauds regemente.
Utnämndes 1716 till major och öfver-adjutant,
samt 1717 till general-adjutant. Han förordnades
till marskalk vid fredskongressen på Åland 1713
och sändes året derpå, dä han äfven utnämndes
till öfverste, såsom envoyé extra ordinaire till
Engelska hofvet. Efter hans visteiso i London,
såsom Svensk minister, åren 1727 och 1728,
berättas följande anekdot: En son, som då blef
honom född, och hvilken ansågs sä svag, att ban
ej förmodades komma att lefva länge, blef i bast
och utan fremmande faddrars närvaro döpt af
dåvarande Svenske legations-predikanten Serenius.
Kort derefter omnämnde Sparre för Engelske
konungen, att hans hustru födt honom en son.
Konungen erbjöd sig då att stå fadder, och Sparre,
mån om denna ära, kunde ej motstå frestelsen
alt fördölja det barnet redan var döpt. Han
tillställde således ett nytt dop med all högtidlighet
och dä legations-predikanten Serenius ej ville gå
in härpå, utan sökte förhindra delta gyckel med
ett heligt sakrament, lät Sparre döpelsc-akten
förrättas af en annan prest och förklarade under
tiden sin legations-predikant för arresterad. Sparre
sändes 1728 såsom ambassadör till kongressen i
Soissons. Blef 1732 öfverste för Smålands
kavalleri och samma år kaplen-löjtoant vid drabanter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
