Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
638
Sparre.
Sparre.
jör. Blef 1837 Kom. med St. K. af S. O., och
hugnades, vid Ryska kejsarens besök i Stockholm
1838, med Ryska S:t Stanislai-ordens första klass.
Afled 1843. Han ägde en ovanlig förmåga att
elda sin trupp samt göra sig åtlydd och älskad;
bade stor praktisk skicklighet och bravur, men
ringare theoretiska insigter.
Sparre, Henrik (>eor«, friherre, en son till
baron Erik Knutsson Sparre på Hjelmand, född
d. 6 Sept. 17 5!’., afskedad såsom kapten vid Svea
lifgarde 1787 och död 1817, har vunnit en viss
tvetydig namnkunnighet. Anledningen härtill var
följande: I Augusti månad 1786 skedde, eller
ansågs hafva skett, en större stöld på
Drottningholms slott, hvarvid ett betydligt antal dukater
skulle hafva blifvit drottning Sofia Magdalena
fråntagna. Misslankan för delaktighet häri föll på
kapten Sparre, och denna misstanka stärktes af den
omständigheten att hans betjent, kort efter sedan
stölden skulle hafva timat, vexlat en dukat på
Drottningholms värdsbus. Saken blef ej någonsin
fullkomligen utredd, men slutades så alt Sparre,
ehuru konungens förklarade gunstling, måste, till
följd af en allvarsam opinionsyttring från de
öfriga gardesofficerarne, begära sitt afsked,
hvarefter han var nödsakad att lemna Sverige.
Sparre, Carl, friherre, son till general -
löjtnanten och landshöfdingen öfver Westernorrlands län,
friherre Fredrik Henrik Sparre till Kloholm,
föddes d. 6 Dec. 1723. Han var en af de personer,
som för en tid anses dnga till allt, hvilka
smickret upphöjt öfver all hofva och smädelsen lika
ohejdadt nedsatt. Han tjenstgjorde i sin ungdom
både såsom underofficer vid lifgardet och som
auskultant i Svea hofrätt, rådstufvurätten och
käin-nersrätten, för att lika bereda sig för så väl
stridens som fredens värf. Då grefve Tessin 1739
afgick såsom minister till Frankrike, tog han den
sextonårige Sparre med sig som kavaljer, och snart
anställdes ban såsom kapten i Fransk krigstjenst.
År 1741 återkallades han till fäderneslandet, för
att deltaga i Ryska kriget. Tjenstgjorde
derunder såsom adjutant hos armcens befälhafvare
grefve Lewenhaupt. Blef sedan öfver-adjutant hos
general Mareks von Würtenberg. Vid
hemkomsten från kriget blef han fänrik, och 1744
stabs-ryttmästare vid södra Skånska
kavalleri-regementet. Vid Dalkarlsupproret försvarade han
tillgångarna till det "Gamla Kungshuset", der de
kungliga då bodde. Ingick sedan som frivillig i
krigstjenst hos Fredrik den Store i Preussen, och
bevistade slagen vid Sorr och KesselsdorlT 1745,
samt sändes derefter af Preussiske konungen till
Svenska hofvet med underrättelse om de vunna
lysande framgångarna. Blef 1748 major vid
Elfsborgs regemente, 1749 öfverstlöjtnant och 1751
R. af S. O. Sistnämnda år började ban sin
riksdagsmannabana, och vid 1756 års riksdag var ban
ledamot af sekreta-deputationen och af den s. k.
mindre sekreta-deputationen, som hade det
mini-steriella sig uppdraget. Blef 1760 öfverste i
arméen och tjenstgjorde under 7-åriga kriget, än
som general-adjutant bos kommenderande genera-
len, än som general-qvartermästare, än som
general-krigskommissarie. Efter fredens afslutande
fick ban uppdraget alt 1762 återföra de Svenska
trupperna till fäderneslandet. Samma år
utnämndes han till öfverste vid Jemtlands regemente, till
landshöfding i Österbotten, samt slutligen till
landshöfding i Gefleborgs län. Hans styrelse inom
sistnämnda län utmärktes af stor drift och många
nyttiga åtgärder. Särskilda landsting, bållna på
aflägsnare orter inom länet, inrättades; Gestrikland
och Helsingland erhöllo hvar sin provincialläkare,
med löneanslag af bruksägarne;
hemmansindelningen ordnades och allmänningsskogarna fredades från
förut vanlig inkräklning. Under tidt och ofta
företagna resor, boll den nitiske landshöfdingen
allestädes samspråk med allmogen å sockenstämmor,
der beslut fattades om mossars odling, vägars
anläggning, m. m. Idoge män framställdes till
eftersyn, och ej sällan åstadkom bans loford
belöningar från öfverheten. Han tålde länge de
fä-kunnigaste motsägelser, och blef derigenom än
mera i stånd att vinna seger i folkets öfvertygelse,
sedan det sunda folkförståndet hört både
motsägelserna och bans derefter saktmodigt andragna
skäl. Också lyckades ban stundom åstadkomma
det, som det svårligen skulle lyckas någon
länsherre nu för tiden att genomdrifva. Såsom prof
häraf må anföras, att då bönderne förut ur
allmänningsskogarna ökat sina ägor efter behof,
Sparre dock kunde förmå bela socknar att frivilligt
underkasta sig en ny delning, som gaf lika jord
åt lika, med samma onera belagda delar inom
församlingen. Äfvenså, då ban efter missväxten 1770
reste omkring i länet, förmådde han så väl
stads-som landsförsamlingar att frivilligt inställa all
bränvinsbränning, denna menigbetens alllid med
största ifver förfäktade näring. Sparre inrättade
det första fria arbetshus i riket, och samlade
dertill genom frivilliga gåfvor en fond, som ban
började grundlägga af egna bidrag.
Spanmålsmaga-siner inrättades mångenstädes genom bans
nitälskan, och den mer än 100 alnar långa
Gustafsbro lades under lians uppsigt öfver Gefleströmmen.
Vid 1769 års riksdag satt ban uti
sekreta-utskot-Iet. Vid samma tid blef ban general-major. Vid
följande riksdagen var ban äfven ledamot af
se-kreta-utskottet. Är 1772 förordnades ban »tt
vara general öfver de norra regementerna, och 1773
utfärdade Kongl. Maj:l fullmagt för honom att vara
öfverståthållare i Stockholm. Här vann ban ett
rykte, som öfvergick alla bans företrädares, och
ännu bibehåller sig, så att det, som han under
sin adertonårige verksamhet som öfverståthållare
uträttat, blifvit bållet för det märkligaste i
Stockholms stads historia. Han lyckades att förena
allas tankar, rörande den börsbyggnad, som ända
dittills ej kunnat uppföras, i anseende till
beständiga stridigbeter emellan magistraten och
borgerskapet, förskaffade Stockholm ett arbetshus, lät
anlägga flera nya gator, uppföra bron från
Riddarhustorget till Riddarholmen och påbörja
anläggningen af Norrbro. Södra delen af
Blasieholmen förvandlades från en otillgänglig plats till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
