Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
642
Spaiel»
Spegel»
Upsala bibliothek. År 1637 återvände han till
Stockholm, men fick icke länge vistas hemma, ty
följande året erhöll han uppdrag att, efter en
särskild utfärdad instruktion, uti alla de länder, dit
våra förfäder ansågos fordom hafva framträngt,
uppsöka gamla Svenska och Götbiska
minnesmärken, hvarvid ban borde öfverallt uti kloster,
bibli-otheker, raritetssamlingar o. d. noga efterspana
allahanda gamla manuskripter och böcker,
inskriptioner, "slridstyg" m. m., för att finna runor och
annat, som kunde bevisa Göthernes fordna dervaro.
Ehuru ban dervid gjorde all sin flit, förfelades
likväl hufvudändamål belt och hållet, hvilket
åberopats såsom ett bufvudsakligt stöd för deras
mening, hvilka antaga, att ingen uråldrig runskrift
funnits, utan att den sedan brukade endast varit
en afart af den under medeltiden vanliga Latinska
skriften. Under denna sin tredje utländska resa,
besökte ban Tyskland, Nederländerna, Frankrike
och Spanien, samt öfverreste äfven till Afrika,
hvarifrån han ämnade sig vidare till Egypten,
Pa-læstina och Syrien, men mäste, för den i dessa
länder då grasserande pesten, från Tunis återvända
till Frankrike. Vid ett förnyadt besök i Rom,
då ban presenterade påfven Innocentius XII sitt
Lexicon Slavonicum, emottogs ban af denne med
sådan välvilja, att påfven sjelf lemnade bonom
nycklarna till det Vatikanska bibliotheket, med
frihet att efter behag genomgå alla der befintliga
skatter; en ynnest, som ingen lutheran före
honom åtnjutit. Vid hemkomsten till Sverige 1694
förordnades han till ceremonimästare. Tog sedan,
år 1712, afsked och lefde derefter i stillhet på
sin gärd Åbylund, hvarest han 1727 afled.
Ganska lärd och isynnerhet ovanligt språkkunnig, så
att han med färdighet talade och skref fjorton
språk, var han vida beryktad och finnes ofta med
loford nämnd af utländske författare, äfvensom ban
underhöll en ständig brefvexling med flere af sin
tids lärdaste män. Till Upsala bibliothek skänkte
ban ett stort antal sällsynta böcker och
manuskripter på Arabiska, Persiska, Turkiska,
Armeniska, Syriska, Koptiska, Kinesiska, Japanska m.
fl. språk. Bland de af honom utgifna skrifter, må
nämnas: Fn liten handbok, innehållande några
Oi/ij-deundervisntngar; Dygdereglor för den unga Lelio;
Vocabutarium Germanico- Turcico-Arabico-Fersicum;
Parentalion på Slavonska öfver Carl XI m. fl.
Spatel kallas en liten platt trädspade, hvarmed
man sammanför och uppbemtar färgen, under det
den rifves, och hvaraf man tillika betjenar sig att
utbreda färgen, då man preparerar duken, hvilket
derföre äfven kallas Spalta.
Speck, T Jiii ii i* Adriunssnu, utmärkte sig
såsom en burtig skeppskapten på elt litet fartyg,
benämndt ’"Katten", af blott några och 80 mans
besättning, då ban, uti sjökriget 1644,
underamiral Flemings anförande, äntrade ett större Danskt
skepp. Blef sedan 1653 major, och 1658
amirallöjtnant. Dog i Stockholm d. 14 Okt. 1668.
Spegel, Haqvin, föddes d 14 Juni 1645 i
Ronneby, der fadern, Daniel Haqvinsson Spegel, var
köpman; moderns namn var Margaretha Fischer.
Båda föräldrarne dogo tidigt, och den värnlöse
gossen, hvilken de efterlemnat i stor torftigbet,
vandrade då in i Småland, der hans slägt Corot
bott, och der han fann några fränder, som vårdade
sig om bonom. Efter sex års privat undervisning
derstädes, sändes han vid tretton års ålder 1653
till Lunds skola, der ban studerade till år 1662,
då ban blef stodent. Fortsatte sedan sina stadier
uti Greifswald, Wittenberg, Leipzig och
Köpenhamn, samt besökte äfven, intagen af en stor lust
att bese verlden, Holland och England, men son
de respenningar, hvarmed ban blifvit försedd af
välgörande gynnare, slutligen tröto, mäsle ban
återvända till fäderneslandet. Han fick dä en
enskild kondition i Malmö, hvilken han innehade i
fyra år. Uti sistnämnda stad blef ban känd af
general-guvernören öfver Skåne, grefve G. O.
Stenbock, som tog honom till informator eller
rhof-mästare", för sin son, den sedan så namnkunnige
hjelten Måns Stenbock, med hvilken ban till en
början sändes till Upsala akademi. Sedan, när
högskolan i Lund kommit i stånd, begåfvo de sig
likväl tillbaka dit, och blefvo bland de förste som
der inskrefvos. Vid förslå promotionen som bölls
i Lnnd, 1671, blef Spegel promoverad till
magister, hvarefter den knappt 27-årige magistern
kallades af riks-enkedrottningen till hofpredikant och
på samma kallelse prestvigdes. Som predikant
väckte ban slraxt ett utomordentligt stort
uppseende och följaktligen en betydlig afund, hvilken
sedermera ökades, när ban utsågs att, såsom
konungens hofpredikant, åtfölja konungen på dess
Eriksgata, samt slutligen steg till sin böjd, när
ban 1675, ännu ej 30 är gammal, nämndes till
konungens öfverhofpredikant, biktfader och
superintendent öfver arméen i Skåne. Följande året
intog bau presidium i kongl, bofkonsistorium, der
många reformer befunnos nödiga. Ständigt
omfattad med konungens nära förtroende, var ban
dagligen i tillfälle att meddela den unge konungen
sina råd och lärdomar, dels mundi ligen, dels äfven
genom en under flera är fortsatt dagbok, hvilken
konungen läste, och hvari historiska och moraliska
äinnen, äfvensom flera dagens tilldragelser på ett
oförställdt sätt afhandlades. Då del märkvärdiga
trolleriväsendet förekom, förstod Spegel, att den
onde anden här ville helst "ljuga" lif af folk; men
allmänna opinionen ansåg, att det onda talet var
sannt och således hjelpte icke hvad Spegel anförde:
"att de kristna ej med hedningarna antogo dea
ondes uppenbarelser, hvilken undervisade ingen,
utan den, som är otrogen och lätlrogen." Kallad
efter hvarandra till pastor vid församlingarna i
(iötheborg, Malmö och Ronneby, utnämndes han
d. 3 November 1679 till superintendent öfver
Gottlands stift och kyrkoherde i Wisby, uti hvilken
egenskap ban det följande året vigde konung Carl
XI och dess gemål Ulrika Eleonora. Nitisk i
kyrkans tjenst, arbetade ban med ifver och framgång
för kyrkoväsendets ändamålsenliga förbättring;
införde Svenska språket och litburgien vid
gudstjensten, gaf första anledningen till en ny skolordning,
och återväckte frågan om nya kyrkolagen. Äfven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
