- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
643

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Spegel,

sä genomsåg han den kyrkoordning, hvilken flere
lärde män redan utarbetat, och så uppkom
kyrkolagen af år 1686. Alla författningar, soin
konung Carl XI vidtog till Svenska kyrkans bästa,
meddelades först Spegel, antingen som författare
eller granskare, och bans deltagande i Svenska
bibelns, handbokens och psalmbokens utgifning var
högst väsendtlig!. Isynnerhet utmärkte han sig, på
ett för alla tider beundransvärdt sätt, genom sina
många förträffliga bidrag till sistnämnda
andaktsbok, och framstår genom dem, såsom den mest
fulländade psalmförfattare för sin tid. Hans
psalmer äro den lyckligaste sammansmältning af det
lyriska och didaktiska elementet, hvilka det just
tillbör psalmen att bringa till enhet. Äfven dä han
öfversätter, är ban så rik pä nya (ankar och
skönare uttryck af deo äldre psalmens tankar, att
man gerna ställer honom jemte den författare ban
öfversätter, llans psalmer och andra andliga
sånger äro till större delen utmärkt sköna och
hanförande samt ett bevis, att tron bar de "vingar",
han besjöng, lian flög derföre som belig sångare
vida högre, än då ban uppträdde som verldslig
skald, ehuru han dock alltid kan anses hafva i
allmänhet ägt stora estetiska studier och åsigter i
poelik framom de flesta af sina samtida.
Utnämndes 1686 till biskop i Skara, och tog genast.med
bela sin kraft och ifver i frågan om alt hela
Svenska allmogen skulle, vid ansvar för presten oin
det förbisågs, lära sig läsa innantill, hvarpå ban
äfven lyckades utverka ett lagbud. Alltsedan har
sjelfva arbetsfolket ingenstädes i verlden
allmännare kunnat läsa än i Sverige; ingenstädes på
jorden hafva lika ringa och fattiga samhällsklasser
haft lika kristendomskunskap med Svenskarne. Få
segrar hafva burit lyckligare frukter för Svenska
folket, än den Spegel vann i denna sin ädla strid
för sina landsmäns upplysning. Ar 1692 blef ban
biskop i Linköping, följande året theol. doktor
primus, och slutligen 1711 Sveriges erkebiskop, då
konung Carl XII, som gjorde utnämningen i dender,
genom ett ganska nådigt handbref uppdrog ål bonom
att, i egenskap af prokansler, låta Upsala akademis
vård och välstånd vara sig högst angeläget. Vid
1711 och 1714 årens liksdagar var ban talman
för presteståndet, då ban, isynnerhet vid den
senare, klandrades af "patrioterne", såsom allt för
konungsk, hvilket klander, hvari hans gamla vän
Svedberg och än mera hans egen domprost Molin
lära deltagit, så djupt verkade på den 69-årige
talmannens hälsa, att ban insjuknade i Stockholm
d. 10 Fehr., och fördes sjuk till Upsala, der ban
väl någol förbättrades; men insjuknade äter och
dog d. 17 April 1714. llans skaldegåfva var
utmärkt bland hans samtida; som predikaut var han
öfverlägsen i uttryckels nästan poetiska herrlighet,
som historisk författare är ban af mindre
betydenhet. Hans Kyrkohistoria med ikri/lttga bevis är
märklig såsom det förslå försök i modersmålet,
ehuru man deri skönjer bristande tillgång lill
behöfliga källor saml mindre kritisk skarpsinnighet.
lians Glossarium Sviogolhicum eller Svensk Ordabok
är en värdig förelöpare till Ihres, och hans allvar-

SpekerMd. 643

liga nit för språkets renhet är aktningsvärdt, samt
bar säkerligen god frukt, under den tid vårt
tungomål rensades från en stor del af de deri inkomna
fremmande ord och talesätt. Afundsmannen hafva
blott kunnat framvisa ett enda drag af svaghet
hos Spegel. Anekdoten härom är följande: En
fattig prest i Skara stift sökte pastorat bos
konung Cail XI. Konungen varnade honom för den
ovilja, domkapitlet fattade mot de prester, hvilka
lupo kapitlet förbi till öfverheten, saml rådde
bonom söka biskopen. Presten invände då, att ban
visst gjort det, men förgäfves; ban var nämligen
fattig, och de som hade gåfvor funnos alltid äga
större förtjenster. Jag har, tillade ban, ingen
silfverkanna att gifva åt bans bögvördighet.
Konungen, som ville pröfva Spegel, gaf då presten
en silfverkanna alt skänka biskopen, men förbjöd
bonom tillika nämna något om att ban sjelf fålt
den af konungen. Derefter erhöll presten
pastoratet genom biskopens förord. Konungen bekände
nu för biskopen, hvilket prof ban låtit bonom
undergå, samt tillade ett ord om sin ledsuad att det
slagit så illa ut, hvartill biskopen säges hafva
svarat: Ingen Spegel ulan fluck, hvilket sedermera
blifvit ett gängse ordspråk, om det icke, måhända,
var så förut. Spegels oskrymtade gudsfruktan bar
aldrig blifvit betviflad. I Linköpings domkyrka
plägade ban dagligen efter morgonbönen gå en
lång stund omkring under stilla betraktelser. Äfven
som erkebiskop såg man ännu den vördnadsvärde
gubben hvar morgon i den offentliga
morgonbönen, der han säkerligen tillfredsställde behofvet
af morgonoffrets högtidliga frambärande, ett
behof, hvarom vår, på annat sätt fostrade tid,
mindre kan göra sig begrepp. "Guds verk hade han
verkat på jorden, Guds hvila fick han njuta i
himmelen." Bland de många af bonom utgifna
skrifter förtjena att anmärkas: Några Christeliga böner;
Darna-Bibel\ Himmelsk Brude-katnmare\ Gudi Verk
och Hvila-, Thet öpna och tillslulna Paradiset; T hen
Svenska kyrkohistorien; Skrifteliga bevis, hörande lill
kyrkohistorien eller Uiskops-Chrömkan; Glossarium
Svioyolhicum eller Svensk Ordabok in. fl., utom elt
stort antal likpredikningar, andeliga tal m. m.

SpekerUds pastorat i Inlands norra bärad af
Bo-buslän utgjordes fordom af socknarna Spekeröd
och Norum, men för att underlätta
kommunikationerna har genom en kongl, resolution af 1841
ett sockuebyte skett, så att Uklums socken
blifvit med Spekeröd förenad i Korums ställe, bvil-.
ken senare blifvit lagd till Ödmåls pastorat, dit
Uklum förr borde. En sjö af tre fjerdedels mils
längd, benämnd Stora Hällungen, utgör till en del
gräns emellan Odsmäl och Spekeröd, som för
öfrigt är omgifvet af Forshälla, lljutums och
Solberga pastorater. Hela östra delen af Spekeröd
är uppfylld af små insjöar, som nästan alla äga
gemensamt utlopp i ett vattendrag, som rinner
genom Spekeröds socken och vid Anrås i Jörlanda
socken faller i hafvet. Käringarna äro jordbruk
och någon skogshandtering, hvartill Uklum
mestadels gifver råämnet, hvilket sedan afyttras på Tjörn
och Götheborg. Allmogen berömmes ock såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free