Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
652
Sp Mr i rig.
Stabur.
barelser derstädes berättas och tros. Hvad som
egentligen förstås med spöben är ej alltid så noga
bestämdt. Stondom menas dermed de inbillade
andeväsen, Nissar, Tomtar, Rån m. Q., hvilkas
tillvaro vidskepelsen i alla tider tagit för afgjord.
Merändels anses dock spökena vara vålnader efter
aOidna personer, hvilka af en eller annan
omständighet icke funnit ro i grafven. Att skåda eller
möta spöken, hvilka alltid föreställas såsom
okroppsliga andeväsen eller tomma skuggor, anses
vanligen för farligt och olycksbådande. Sådant tages
för tecken till en snart förestående olycka,
sjukdom, egen eller någon nära anbörigs död, o. s. v.
Spökena anses i allmänhet icke vara talande, utan
endast genom tecken eller ock sin blotta närvaro
antyda, bvad de vilja gifva tillkänna. Personer,
som äro födda på en söndag, eller s. k.
sondags-bnrn, tros isynnerhet besitta förmågan att ofta
skåda spöken. Såsom ett pålitligt medel att
kunna undvika dylika syner, uppgifves stundom att
vända ut och in på mössan eller vantarna.
Såsom särskilda »pokerier, ulan att någon verklig
syn äger rum, betraktas äfven ofta ovanliga
knäppningar i möhler, väggar o. dyl., en saks
nedfallande från en hylla o. s. v., ulan någon insedd
orsak; då dessa tilldragelser merändels anses
åstadkomna af något osynligt i rummet närvarande
spöke, och äfven tros bebåda något särdeles, såsom
t. ex. en frånvarande slägtinge* eller väns död i
samma ögonblick, o. s. v.
Spttrin», Herman »Ulrik, föddes d. 19 Okt.
1701 i Stockholm, der fadern var rektor vid
Tyska skolan. Ägde redan en vacker kunskap i
botaniken, när ban vid 17 års ålder kom till Upsala,
der ban studerade medicinen bos professorerne
Rudbeck och Roberg. Reste 1723 utrikes, dä ban i
Leyden åtnjöt den berömde Boerbaves undervisning,
samt flitigt besökte bospitalerna i Paris. Blef 1726
medicine doktor i llarderwijk och förordnades,
sedan ban följande året återkommit till
fäderneslandet, 1728, att vara medicine professor i Äbo.
Mycket ansedd för sin skicklighet och sina djupa
kunskaper, kallades ban till ledamot af
vetenskapssocieteten i Upsala 1730 och af
vetenskaps-akademien 1742. Dog af slag d. 17 Juli 1747. Var
ganska berömd såsom en både förfaren och
ömsint läkare, samt visade sig under sin tjenstetid i
Äbo ytterst nitfull för akademiens bäsla. Bland
bans många utgifna lärda arbeten må nämnas:
Theseg Medicæ lnaugurale$\ Medicina Satei nitana;
Kort beskrifning om süllet alt ympa koppor pd
menniskor, m. fl.
S«|vallerpott eller Sqvallertunna benämndes
fordom ett slags böter, som af allmogen i vissa
delar af Skåne, pä eget bevåg, stundom ådömdes
den, som inom en by lupit med sqvaller eller
förtal. Om det bevisades, att någon sagt om en
annan en osanning, som kunde vara förklenlig för
dess goda namn och rykte, blef ban, för att på
elt högtidligt sätt skaffa den förfördelade
upprättelse, af byamännen dömd att erlägga så kallad
sqvallerpott eller sqvallertunna, och mot denna
dom var det ej rådligt för någon att bjuda till
alt vädja. Öl och bränvin måste då af Ijugareo
anskaffas, och laget samlades på någon bestämd
dag bos åldermannen, för alt förtära det
anskaffade. Ljugaren måste då framträda med glas i
hand och säga: "livad jag sagt om den eller dea
personen är skamligt förtal, och har ingen grnnd,
hvarföre jas nu lager denna lögnen i mig igen.’
Härpå skulle ban tömma silt glas, fick den
förfördelades tillgift och förlåtelse, och alåg det
bonom sedermera alt bela aftonen, såsom en villig
botöfning, vara en stilla, fast nykter åskådare af
huru de öfriga tömde hans i böter erlagda
dryckesvaror.
fitnniT, Pehr, son af bergsbauptmannen vid Sala
grufva, Pehr Staaff och dess hustru Christina
Elisabeth Slockenström, föddes d. 7 Nov. 177 6. Blef,
efter fullbordade sludier vid Upsala akademi, e. o.
kanslist uti inrikes civil-expeditionen 1794, saml
år 1796 kopist derstädes. Undergick icke vid
akademien någon juridisk examen, men hade dock
redan tidigt med synnerlig Dit och ifver börjat
vinnlägga sig om lagstudicr, samt blef 1795
antagen till auskultant och e. o. uotarie vid Svea
hofrätt, äfvensom följande aret vid rådhus- och
käinnersråtterna i Stockholm. Började samtidigt
härmed att utföra enskildta juridiska uppdrag och
fortfor alltsedan att såsom sakförare orb juridiskt
ombud biträda rältsökande ur alla samhällsklasser,
hvarunder ban förvärfvade sig ett stort anseende,
såsom en bland Sveriges skickligaste jurister pä
sin tid. Innehade dessutom flera gånger åtskilliga
uppdrag af allmän natur samt rattegår.gsuppdrag
för Kongl. Maj:ts och kronans räkning. Blef tsüO
notarie vid Stockholms stads magistrat, I >07
adjungerad ledamot i rådhusrätten, samt erhöll IStO
advokat fiskals namn, heder och värdighet med ter
och befordringsrält. Då kongl, lagkonimiltén 1811
organiserades, förordnades ban till ledamot deraf
och fortfor i denna befattning till 1832, dä
kommittén, efter slutadt arbete, upplöstes. Blef 1826
R. af N. 0. Förordnades 1835 till ledamot uti
kommittén för upprättande af jemförelse-tabläer
emellan 1734 års lag och de nya lagförslagen;
men afsade sig detta uppdrag. Utnämndes 1>39
till ledamot i rikets allmänna ärenders beredning
och kallades 1845 till ledamot i lagberedningen,
sedan ban, redan fyra år förut bärtill kallad, då
nndanbedt sig detta uppdrag. Ilan dog d. 21 Juli
1846.
Stabergs bergfrälse-egendom i Wika socken i
Dalarna, bar en vacker belägenhet vid sjön Runo,
nära stora landsvägen, I mil S.O. från Falun.
Åbyggnaden är betydlig och omgifven af en
ansenlig fruktträdgård. Hit bör en qvarn, en såg,
och ett godt fiske i de kring ägorna liggande
insjöarna. Gården tillhörde på 1400-talet en
Bo-tolf och sedan fogden Jösse Finnsson, i hvars slägt
den bibehölls i nära tre sekler.
Stabur benämnes i Lappmarken en mycket liten
bod, ibopslagen af bräder och uppförd bögt upp
i luften, i öfversta ändan af en grof spira eller
bjelke, hvars nedra anda är nedgräfd i jorden,
hvarifrån spiran reser sig upp vertikalt, och bär i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
