Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
666
Slalarådet.
Statn-iiekreterare-eni betet.
talrikt an det gamla rådet. Det bestod efter 1809
års regeringsform af två statsministrar, sex
statsråd, en bofkansler och fyra stats-sekreterare, som
dock endast hade sate och stämma, när de
föredrogo, hvar och en för sin expedition.
Justitie-ärender föredrogo revisions-sekreterarne, och
justitiekansleren samt två justitieråder voro då
tillkallade. Allt detta blef helt annorlunda genom en
grundlagsförändring 1840. Statsrådet hestår
sedan dess af två statsministrar och åtta slatsråder.
Af dessa äro fem chefer hvar, och en för ett visst
departement, och såsom sådane föredragande.
Skillnaden består deruti att de föredragande äro
ledamöter af statsrådet vid alla tillfällen, och icke blott
när de sjelfve föredraga. De tre statsråden, som
icke äro departementschefer, hafva deremot
samma befattning som de förra statsråden före 1840,
nemligen att yttra sig öfver de ärender, som
departementschefen föredrager. Vidare blef är 1840
juslitie-ministern föredragande för justitie-ärender
och upphörde deremot att vara ledamot i högsta
domstolen, hvilket ban förut varit jemte sin
befattning i statsrådet. Stats-sekrelerare- och
hof-kanslers-embetet upphäfdes; i stället lor det förra
kommo departementscheferne, och det senares
göromål öfverflyttades till en del på
justilie-mini-stern och en del på de statsrådels ledamöter, som
konungen särskildt utser. Skyldigheten alt
öfvervara behandlingen af diplomatiska mål inlör
konungen och att vara konungens organ hos
ständerna, hvilka båda förrättningar tillhörde
hofkan-slern, kan konungen nu uppdraga ät hvilken
ledamot af statsrådet han helst vill. Uppsiglen öfver
tryckfriheten — också elt hofkanslerens
åliggande — tillbör nu juslitie-ministern.
Justitiekansleren har nu mera icke säte i statsrådet, men de
två juslitieråden tillkallas ännu vid föredrngningen
af justitie-ärender. — De enda rik^ärender, som
icke tillhöra statsrådet, äro minisleriella eller
diplomatiska mål, som föredragas af utrikes
statsministern inför konungen enskildt, i närvaro dock
af en statsrådets ledamot, samt kommandoniäl, som
äfven föredragas inför konungen allena, men af
samma personer, som äro chefer för landl- och
sjöförsvarsdepartementerna. Äfven delta var
olika fore 1840; föredragningen skedde väl, likasom
nu, enskildt inför konungen, men af särskilda
personer, de s. k. general-adjutanlerne för arméen
och flotlan. — I vissa fall regerar statsrådet med
kunglig makt, nemligen då konungen är sjuk,
vistas utrikes eller thronen är ledig, eller konungen
omyndig samt förmyndar-regering ännu icke
utsedd. Dock får statsrådet äf\en i dessa fall
endast regera bögst ett år, ly om konungens
sjukdom eller frånvaro räcker längre tid,
sammanträda ständerna och förordna om riksstyrelsen. I fall
äter att konungen aflägsnar sig från hufvudstaden,
men ulan att lemna Sveriges och Norriges land,
utöfvar ban regeringen sjelf, der ban vislas, och
medförer för detla ändamål minst tre
statsrådsledamöter. Af de öfriga förordnas fyra att utgöra
en regering för de löpande ärendernas
handläggning, men konungen förbehåller så mycket han
vill till sin personliga behandling. Såsom
regerande ar statsrådet likväl underkastadt den
inskränkning att ej utnämna, blott tills vidare
förordna, embetsmän, ej uppböj» till adliga
värdigheter och ej utdela riddare-ordnar. Hvarje sådan
regering med kunglig makt är gemensam för
Sverige och Norrige, hvarföre äfven Norska och
Svenska statsråden då sammanträda i Stockholm.
Statn-iiekreterare-embetet är temligen
gammalt, ehuru det icke alltid varit af samma vigt
och betydelse. Det uppkom ifrån den tid, dä
rikets råd börjat utgöra en stadigvarande
rikskonselj, för hvars öfverläggningar behöfdes protokoll.
Stats-sekreterarne voro den liden en art af
protokolls-sekreterare. Under det Carolinska enväldet
var bela rådets betydelse förminskad och äfveDsä
stats-sekreterarnes, såsom dess protokollister. Det
är ifrån frihetstiden, som
stats-sekreterare-embe-tets slörre politiska vigt härleder sig. Den blef
en följd af riksärendernas fördelning i afdelningar
af kansliet eller de s. k. statsexpeditionerna.
Förut hade statsförvaltningen varit delad emellan
kollegierna, hvilkas chefer voro de fem böga
riks-embelsmännen. Konung Carl XI upphäfde
riksein-betena, men lät kollegierna bestå. Efter konung
Carl XII:s död upphörde presidenterne i kollegierna
alt vara ledamöter af rådet tillika, och
kollegierna skildes alldeles ifrån rädsförsamlingen.
Deremot behandlades nu regeringsarenderna i kansliet
och delades der, efter sin beskalfenhet, i olika
expeditioner. En stats-sekreterare stod i spetsen för
hvarje expedition och var föredragande i rådet för
dithörande ärender. Derigenom blefvo
stats-sekreterarne ej mera endast protobollister, utan fingo
äfven inflytande på sjelfva saken. Ministrar voro
de dock ej, ty de hade ej säte och stamma i
rådet. Under konung Gustaf lll:s tid torde detta
embete hafva stigit i inflytande i samma mån som
rådet blef af mindre vigt; men det var
förnämligast genom 1809 års regeringsform, som
stats-sekreterarne erhöllo en större politisk vigt. Det
stadgades då, att ärenderna skulle ej blott
föredragas af dem, utan slats-sekrelerarne äfven vara
konungens ansvarige rådgifvare, hvar och en för
de till hans expedition börande mål. Deremot var
den ene slats-sekreleraren icke närvarande, nar
någon af de öfrige föredrog. Deras vigt erkändes
aldramest genom den skyldighet, som ålades dem,
att vägra konlrasignatiou, i händelse konungens
beslut stridde emot regeringsformen. Härigenom
kunde de bindra utfärdandet af konungens påbud.
De voro således, hvar och en för sin gren af
styrelsen, alldeles like med statsrådets öfrige
leda-möier och underkaslade samma eller till och med
större ansvar än de. Expeditionerna voro, efter
1809, fyra: krigs-, handels- och linans-,
ecklesiastik- och kammar-expeditionen.
Juslilie-ärender-na föredrogos icke af stats-sekreterare, utan
bereddes i nedra juslilie-revisionen; utrikes
ärenderna föredrogos då, likasom nu, af statsinini-lern
för utrikes ärenderna. I och för ärendernas
beredning bade stats-sekreterarne biträde af rikets
allmänna ärenders beredning, som utgjorde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
