Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
672
8ie»re«i»re.
Stenberjja.
grefve Gustaf Lejonhufvuds regemente, och 1657
öfverstlöjtnant vid general-gnvernören Simon
llelm-feldts regemente, hvars öfverste han 1658 blef.
År 1661 förordnades ban till kommendant på
Kå-kenbusen, i hvilken befattning ban 1664 adlades.
Skref sig då herre till Wittsjö, Wiele och
llo-hendijk. Blef 1669 kommendant på Malmö slott
och 1670 kommendant i Dorpt. Utnämndes 1672
till öfverste för Westerbottens regemente och
förordnades 1675 till kommendant i Götheborg. Han
omkom vådligen 1676 genom drunkning, då ban
var kommenderad på flottan, lians adliga ätt är
utgången.
Stegresare kallas sådane masinästare, som förstå
att ifrån början till slut uppföra en
masugnsbyggnad. Detta är den förklaring af ordet stegresare,
som förekommer i 1766 års masmästare-ordning.
Då icke alla masmästare kunde vara fallne för den
delen af bvggningskonsten, så anbefalldes
antagandet af särskilde stegresare i hvarje
bergmästare-döme.
Steitmre kallades uti fordna tider en högre
embetsmän vid konungarnes hof, hvars befattning
motsvarade den sedan så kallade
öfver-hofköks-mastarens eller hofmarskalken* syssla. Han hade
högsta uppsigten öfver konungens kök och
husgeråd, saml skulle anordna alla gästabud.
Benämningen är af ordet Steika, steka.
Steinbaliiis, Pater .titiiiu, bördig från
Flandern, förordnades 1594 till papistisk predikant på
Stockholms slott. Efter konung Sigismunds afresa
till Polen, blef ban af bertig Carl förbjuden att
predika och omsider fördrifven ur riket. Han gick
dä åter till Jesuiterne i Polen, och skall hafva dödt
i ett kloster derstädes.
Steioberg, Jakob von, var konung Gustaf II
Adolfs och drottning Christinas liofråd och adlades
1642 under sitt förra uamn. Blef sedan
landt-drost i Bremen. Sonen,
Steinber;*, Antoniu* von, stod i synnerlig
ynnest hos drottning Christina, som 1653
npp-böjde bonom till friherre och 165 4 till grefve,
då ban fick Enköpings stad till grefskap och
skulle skrifva sig grefve till Enköping, lian var dä
öfverste för ridderskapets och adelns rusttjenst i
Sverige och Finland. Christina utnämnde bonom
äfven till riddare af den utaf henne stiftade
Ama-ranter-orden. Sedermera blef ban
öfver-kammar-herre. Utnämndes 1663 till general-major af
kavalleriet, och förordnades samma år till guvernör
i Wismar. Blef 1667 general-löjtnant och 1675
general af kavalleriet. Han afled i December 1678
utan söner, och utgick således med bonom sjelf
den grefliga ätten.
Stek betyder på sjömansspråket de olika sätten
buru ett tågs ändar fastgöras. Det beter således
ankarstek, kortstek, pligtstek, timmerstek, o. s. v.
Stekainets, fordom ett slags svärd eller datk.
Stekta harar, gftitila svin är en allmänt känd
folklek, med nästan inga förändringar, använd i
alla landsorter, då en dansande går in i ringen,
fattar en annan i armen och dansar om med
honom under de andras säng.
Sten, Svensk arfprins, en son af konung Gustaf I
och drottning Margaretha Lejonhufvud, föddes 1546,
men dog redan 1549, och blef begrafven i
Linköpings domkyrka.
Stenar, en förmögen Göthisk man af förnäm
härkomst, som räknade slägtskap med sjelfva
Sverkerska konungahuset, var först Cistercieusermunk,
blef sedan, omkring år 1159, genom val efter
den tidens sätt, med konungens samtycke och
påfvens konfirmation, förordnad till biskop i
Linköping, då till bans hiskopsstift skulle höra
0*ler-götbland och hela Småland. Han skildras såsom
en ansenlig, myndig och driftig man, men
derjemte ostadig, äregirig och trätosam, hvarföre
ock, när bans hopp att blifva erkebiskop slog felt,
och han säg till denna värdigheten sig föredragas
Stefanus, en född utländning och simpel munk fråo
Allvastra kloster, ban så högligen förtröt detla,
att ban, på femte året af sitt biskops-embete,
antvardade sin biskopsstaf i erkebiskop Eskils i
Lund bänder och sjelf gick i kloster. Påfven,
som underrättades om biskop Stenars afsägelse,
misstyckte i början mycket detla steg, men skref
dock sedan till erkebiskop Stefanus i Upsala, att
ban väl måtte samtycka lill Stenars åstundan och
tillåta honom att vara inunk, emedan han icke ville
vara biskop. Icke långt derefter ångrade likväl
Stenar sin gjorda afsägelse, samt utverkade genom
sina mänga orh mäktiga slägtingar och vänner,
alt Wärendsboarna eller Smålänningarna, hvilka
voro missnöjda med att lyda under den så
fjerran ifrån dem boende Linköpingsbiskopen,
begärde Stenar till sin enskilde biskop, hvartill äfven
konung Carl VII Sverkersson samtyckte och
förordnade honom 1166 till biskop i Wexiö. På
sådant sätt fick Småland sin förste egne biskop,
sedan det allt ifrån S:t Sigfrids död och
inrättandet af Linköpings biskopsstift hört derunder.
Stenars biskopsdöme, eller det nya Wexiö stift, blef
dock till en början icke särdeles stort, ty han
förmådde ej att från den myndige och slridsamme
biskop Kol i Linköping tilllräta sig mera än
Wä-rends fem härader. Missnöjd och orolig i all sin
tid, ådrog han sig del ena klagomålet efter det
andra, så alt påfven måste förordna en
undersökning öfver hans beteende af biskop Garpulf i
Skara och några andra prelater. Etter konung Carl
VII Sverkerssons död, nödgades han flykta till
Danmark, der erkebiskopen Absalon 11 vide i Lund, för
sin slägtskaps skull tned Sverkerska buset, tog
bonom i beskydd. Pà sitt stifts trägna böner koin
ban dock efter någon tid tillbaka igen lill Wexiö,
och styrde sedan stiftet till omkring år 1192, då
han slutade sin oroliga lefnad.
Stenberga socken, annex till Näsbnlts
moderförsamling i Jönköpings län, 5^ mil frän Ekesjö,
hestår af 381 hemman, uppskattade till 103,592
R:dr, med en folkmängd af 854 personer och en
areal af 13,076 tunnl., hvaraf 2,150 äro sjöar
och kärr. Inom denna socken ligga sjöarna
Salgen, Gallé, Hagseryd och Sjöarp. I Salgen
upptages jernmalm, som föres till Klafreströms
jernbruk. Kyrkan är gammal och af träd, men bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
