- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
682

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

682

gteufrld.

Nlen li»iiiiiiitr.

län, flyttades i början af 1700-talet bit från
Eke-fors i Wäckelsångs socken. Namnet Sten[or* bade
det fått är 1679 af assessor P. Rudbeck, hvilken
erhållit tillåtelse att tillverka gjuterier i den
nybyggda masugnen och att der uppföra en
hammarsmedja. För närvarande smidas bär vid 2
härdar 301 skepp:d stàngjern, hvarför i hammarskatt
belalas 3 skepp:d. Dessutom tillverkas bär spik
och diverse svartsmiden. Bruket har eget
tackjern. Afsättningsorter äro Carlshamn och
Carls-krona. Bruksstämpeln är S. F. med 6 punkter
omkring. Till bruket böra vackra äbyggnader,
ansenliga ägor och skog. Betydliga odlingar af kärr
och mossar ba här företagits. Ägare är grefve
G. Hamilton.

Stenfrid uppgifves af några såsom biskop i Skara
uti elfte århundradet efter den Asmund eller
Os-mund, som konung Fimund Gammal der tillsatte.
Denne man förekommer dock icke uti Bremiska
handlingar, hvaraf synes troligt, alt ban icke
varit någon lagligen förordnad biskop, eburu ban
möjligen till en del förvaltat biskopsembetet, innan
Adalvard d. a. ankom till Skara, och att han pä
den grund kommit att räknas bland biskoparne i
Skara stift. Enligt biskop Brynolfs vittnesbörd har
denne Stenfrid varit en ganska märklig man.

Stengmlar, Äfven sådana gudomligbeter bäfva,
enligt kyrkoherden Högströms berättelse, på
konung Adolf Fredriks lid varit dyrkade och
belig-bållna hos Lapparna, särdeles i Luleå Lappmark.
De stenar, de lillbedt och hedrat med offer,
hafva vanligen funnits liggande vid bergsändar, vid
uddar af träsk, på bolmar, vid forsar eller andra
helgade orter; de hafva ej baft någon egen
djur-cller menniskolik form, men ändock mestadels en
sällsynt skapnad, såsom petrifikater, krusiga och
knoltriga. Lapparna trodde dessa stenar om alt
hafva helsa och sjukdom, lif och död i silt väld,
och omtalade mångfaldiga exempel, huru de
personer blifvit angripna till lif och helsa, som velat
obelga eller förstöra dessa stallen. En Lapp, som
offrade hufvudet, fötterna och vingarna af en
tjäder på en sådan sten ej långt ifrån Gellivare,
svarade på tillfrågan, hvarföre ban detla gjorde, att
deraf skulle växa andra och nya foglar igen,
hvilka ban då skulle få skjuta. Dock funnos äfven i
landet en mängd stenar, hvilka vantron redan
upphört att hedra med olfer, och dessa ansågos då
som maktlösa och afsigkomna gudar, för hvilka
ingen mer fruktade. Man bar ock en gammal
berättelse om en jernyxa, som varit liggande vid en
sten ej långt söder ifrån Gellivare, och pä
hvilken intet rost kunde bita. Denna yxa berättas på
sådant sätt hafva kommit dit, alt då en Lapp i
äldre tider kominil att drabba ihop med en jälte,
som bao märkte hafva tillhåll med hans dotter,
och ban ej kunde blifva jätten öfvermäktig,
anropade ban denna stenen till sin hjelp. Men
emedan jätten gjorde detsamma, kunde ingendera få
öfverhanden; ty, allt hvad Lappen lofvade att
gifva åt sin bjelpare, det lofvade ock jätten. Meu
omsider lofvade Lappen sig vilja gifva ät stenen
den yxa, som jätten bade i sin band, och i det-

samma blef ban honom öfvermäktig, så att jätten
måste sätta lifvet till. Ifrån den tiden säges
samma yxa beständigt ba förblifvit vid denna sten.

Stengardahulta moderförsamling med annexen
Unnaryd, Öreryd, Hestra och Waldsbult, ett konsist,
pastorat af 2 kl. i Jönköpings län, Skara stift.
Mo härad och Redvägs kontrukt, 4y mil från
Jönköping, består af 14 | hemman, uppskattade till
28,350 Rdr med en folkmängd af 610 personer
och en areal af 23,004 tunnl., hvaraf 2,380 äro
sjöar och kärr. Jordmånen är mager och
stenbunden, men fattigdomen afvärjes något genom
folkels flit och slöjdskickligbet. Allmogen bar
sjelf anlagt flera stältrådsdragerier och förfärdigar
mänga eggjern och andra smidesarbeten, laggkärl,
skåp, bord m. m., sotn försäljas till det mesta i
kringliggande provinser, till och med i Skåne. —
Socknen genomskäres af Ntssa, Svana och Haila
åar. halitryet böjer sig som eu kägla med 2,000
alnars omkrets. Kyrkan ar af träd, ombyggd
1769, ljus och rymlig. Adr. Qvarsebo.

Stenhammar, IMatthiaa, son af prosten och
kyrkoherden Adolf Stenhammar i Småland, föddes
d. 6 Juli 1766. Blef 1788 magisler, oeh företog
följande året en resa till Tyskland, Frankrike,
England or.h Norrige. Prestvigd 1791,
föroidna-des ban året derpå till ordinarie kongl,
hofpredikant och assessor i hofkonsistorium, samt var en
bland de fyra hofpiedikanler, hvilka under konung
Gustaf IV Adolfs minderårighet anbefalldes alt
särskildt predika inför Hans Maj:t. Utnämndes 1797
till kyrkoherde i Bisinge, hvilket pastorat han
innehade ända till sin död. Blef 1798 prost, 1809
theol. doktor, och 1815 ledamot af N. 0. Vid
promotionen 1839 var han jubelmagister, då han
vid samma tillfälle i filosofiska fakultetens förvar
nedlade ett försegladt konvolut, att öppnas efter
ban> död, hvilket sedermera befanns innehålla en
gåfva å 10,000 R:dr B:ko, hvaraf räntan blifvit
anslagen till tvenne stipendier för studerande inom
Ostgiilha nation. Svenska akademien tilldelade
bonom flera gånger sina pris, och musikaliska
akademien, samfundet Pro Fide S! Cbristianismo,
Danska Oldskriftselskabet, landtbruksakademien samt
Ostgölha och Södermanlands bushålls-sällskaper
kallade honom till ledamot. Utmärkt genom förstånd,
ordning och praktiskt sinne samt en strängt
redlig karakter och en oberoende förmögenhet,
kallades han af stiftets förtroende sex särskilda
gånger till riksdagsman. Han var en af de rikaste
Svenske presler i senare lider. Inom sitt stånd
hörde ban till oppositionens hufvudmän, lian dog
d. 7 Maj 1845. Skrifter: Kyrkopsalmer, Tat,
Öfversättningar m. m. Brodern,

SlenliHiiimar, Johan, föddes d. IT Juni 1769.
Vann 1789 stora accessit i Svenska akademien och
sedermera tvenne slora pris, det ena 1790 för
Säng öfver segern vid Svensksund, det andra 1794
för Skaldestycke om Religionens nödvändighet för
Samhällens bestånd. Under tiden hade ban gjort
en utrikes resa och 1791 blifvit filos, magister i
Upsala, hvarvid ban intog förslå hedersrummet,
samt kallades kort derefter till docens. Kärleken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free