Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stenhammar.
Stenitza.
683
till villerbelen drog bonom dock snart till
Stockholm, der ban blef amanuens vid Svenska
akademien samt började jemte Leopold utgifva Extra
Posten, hvilken tidning snart genom sina snillrike
föfattares poemer och lat ta uppsatser, oftast i
skämtsam stil, vann stort bifall bos allmänbeten.
Kellgren yttrade före sin död den önskan, att bans
förtrogne vän och lärjunge, Stenhammar, mätte
blifva hans efterträdare i Svenska akademien och
1797 öfverraskades allmänbeten genom den viltre
magisterns kallelse till den store skaldens lediga
stol i detta samfund, en hedersplats, som dä för
tiden var ganska högt aktad och eftersträfvad af
personer med den högsta rang. Aret derefter
utnämndes ban lill græcæ linguæ lektor i Linköping,
men fick aldrig tillträda denna tjenst. Redan
under flera år bade ban burit dödens frö inom sitt
bröst; en fotresa, som han i sällskap med en vän
företog, förvärrade ännu mera det onda. En
tärande lungsot förstörde småningom bans krafter
och ändade d. 31 Jan. 1799 bans lif. Som
tänkare var han ej särdeles djup, såsom skald
saknade han originalitet och fantasi, men ägde
deremot ett väl vårdadt språk och ej sä ringa
qvickhet. lians känsla var öm, inen något sval. lians
Poetiska Skrifter utgåfvos 1607; de flesta dock
förut tryckta i Svenska akademiens handlingar och
i Extra Posten,
|jleiiliaiiiiiiiir, Carl, halfbroder till den
föregående, föddes d. 22 »aj 1782. I sin första
ungdom idkade ban, liksom alla sina bröder,
vilter-lek, men mer och mer begynte ban rikta sina
studier åt botaniken, hvaruti han förvärfvade
utmärkta insigter, skaffade sig elt utmärkt
bibliothek och ett rikt herbarium. Denna vetenskap
upptog så bans tid, att ban först 1813 blef
kandidat och följande året licentiat i medicinen.
Promoverades 1817 lill medicine doktor och
utnämndes 1818 till hist. nat. professor vid kongl.
Carolinska institutet. Dog af lungsot på Carlberg d.
31 Juli 1827. Hans broder,
Stenhammar, Chrintian, född d. I 8 Okt. 1783,
blef vid 1809 arv promotion filosofie magister
primus, orh följande året docent i fysiken saml
gym-nasie-adjunkt i Linköping, hvarest ban förestod
historiska lektionen lill år 1815, då ban utnämndes
lill rektor scbolæ i nämnda stad. Under tiden
prestvigd 1813, blef ban kyrkoherde i Törnevalla,
och prost 1820; tillika bislor. & moral, lektor
1822. Tog afsked frän sin lärarebefattning, då
han 1828 utnämndes till kyrkoherde i
lläradsbam-niar och Jonsberg. Ilar varit ledamot af
presteståndet vid 1830, 1840, 1844 orh 1847 årens
riksdagar och revisor 1837. Led. af N. O. 1841;
tbeol. doktor 1846; ledamot iden af Kongl. Maj:t
förordnade kommitté för reglerande af en
pensions-inrättning för ecklesiaslike tjensteman* enkor och
barn 1846. Led. af fysiologiska sällskapet i Lund,
Ösl götha hushålls-sällskap och Linköpings stifts
bibelsällskap, Bland de af honoin utgifna skrifter
må märkas: Lurobok i den atdre och nyare, fysiska
och politiska geografien; Schedulæ criticæ de
Ltche-niuus Suecanit, m. fl., samt öfversättningar af: Vdr
tids historia, af Memel-, Drag ur kyrkoherden
Ober-tins lefnad-, Neanders historia om kristna kyrkan.
Stenhammar, 1 mtl. säteri i Klens socken i
Södermanland, 5 mil (rån Nyköping, ägdes af
riksrådet friherre Johan Rosenhane, som afled der,
och sedan af presidenten Conrad Ribbing. Det är
aftecknadt i Dalbergs Suecia. Ägaren har
patro-naträtt till Lilla Mellösa och Flens församlingar.
Stenhiilui, Jolian, född d. 8 Juni 1677, var
son af gulddragaren i Stockholm Johan Pehrsson
Holm. ßlef 1711 landssekreterare i
Oslergötb-lands län, i hvilken egenskap ban 1720 adlades.
Utnämndes 1721 till assessor i Götha hofrätt och
1733 till hofrättsråd. Ar 1735 förordnades ban
till lagman i Kalmar län och på Öland, lian
afled d. 29 »aj 1743 barnlös, och med bonom
utslocknade således hans adliga att.
SteiihiKgÅrtlen kallas elt ganska gammalt hus i
Halmstad, märkvärdigt för sin ålder, emedan det
omtalas i magistratens protokoller redan år 1562.
Det tros ha tillhört etl kloster, en förmodan, som
dess byggnadssätt icke heller jäfvar. Vid den
stora brand, som 1619 öfvergick staden, voro detta
bus och S:t Annæ kloster de enda, som elden
skonade.
Steninge socken, annex till Harplinge
moderförsamling i Halland, 2J mil från Halmstad vid
hafvet, består af 13 J- hemman, uppskattade till
43,675 R:dr, med en folkmängd af 391 personer
och en areal af 5.346 tunnl., hvaraf endast 15
äro kärr eller oländig mark. Jordmånen är till
en stor del flygsand och ängarna medelmåttiga.
Några hemman hafva likväl skog. Kyrkan är
byggd af sten med spåntak. Altartallan är en
skänk af bandianden Falk i liorås. Inom socknen
ligger Skipils säteri, som disponeras af ägarne till
Stensjö i F.ftra socken. — Till fornlemningar bör
en runristning i ett brant berg pä Skipås ägor (se
detta ord). Adr. Halmstad.
Steuiiige säteri i Husby socken i Upland,
tillhörde på 1400-talet Oxenstjernska slägten, hvarifrån
det öfvergick till den Gy llensijernska och slutligen
till den Fersiska. Det har ett vackert stenhus,
sköna trädgårdar och en vidsträckt park, hvari ett
monument är upprest öfver den i Stockholm d. 20
Juni 1810 mördade riksmarskalken grefve Axel v.
Fersen. Det bar form af elt Götbiskt kapell och
är prydt med en basrelief i sandslen, huggen af
Göthe. Huset är aftecknadt i Dalbergs Suecia.
Steuingwberget, äfven kalladt Strandberget ,
i Stråvalla socken i Halland, var cn forntida
minnesvård, förmodligen upprest öfver några ryktbare
krigare. Det var nemligen ett högt stenkummel,
som syotes långt ut åt hafvet. Ar 1743 tilläts
allmogen nedrifva del, för alt begagna
materialierna till stengärdesgårdar. Man fann då der 18
grafvar, omsorgsfullt byggda, hvar och en
bestående af en stenkista af en mans längd, hvari
funnos brända ben, kol och aska, saml i några af
dem kopparsvärd och andra stridsvapen.
Stenitza, under medeltiden en del af
fruntimmers-loiletteu, en fotsid kjortel eller öfveiklädnad. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
