- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
684

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

684

Stenkil.

Stenkyrka.

Uplandslagen omtalas stenitza, kiorlil, mantol och

hu/uudduka.

Stenkil, en son till den pä Olof Skötkonungs tid
mycket ryktbare, Ragvald Jarl i Westergötland
och dennes buslru Astrid, en ättling af Norske
konungen llarald Hårfager, uppfostrades bos
Svenske konungen Emund Gammal, som efter Ragvald
Jarls död gifte sig med dennes enka och således
blef stjulfader åt Stenkil, hvilken, sjelf förmäld
med en dotter till Anund Jakob, pä sådant sätt
blef nära befryndad med Sveuska konungahuset.
Af en jättelik växt, slark och oförskräckt, och
dertill beryktad såsom den bästa bågskytt i
norden, karlavulen och hurtig, men tillika af ett
jemnt och stilla sinnelag, var ban af alla både
aktad och älskad. Sedan ban, under Emund
Gam-mals tid varit dennes jarl, blef ban efter bans
död, är 1061, vid Mora stenar väld och hyllad
till Sveriges konung, den förste, som på detta
ställe valdes. Uppfostrad i kristna läran, var ban
dock alltid fördragsam mot bedendomen, och
derföre städse vänsall och afhållen både af kristne
och hedningar. Den vise och fridsamme
konungen, om hvilken i häfden säges, "att han mest
älskade Westgötharne af alla de män, i hans rike
voro, hvarföre ock Westgötharne alltid gladdes
ät honom, medan hans lifsdagar varade", uppehöll
sig mesta tiden i sin fädernebygd,
Westergötland, der kristendomen fålt öfverhand, och trifdes
ej gerna uti det ännu mycket hedniska Svea rike.
lian afsomnade år 1066 och säges ligga
begrafven vid Levene i Wiste bärad, der stora
landsvägen går fram, vid pass 3 mil vester ut från
Skara. Der visas ännu en väldig grafhög, soin
kallas Kungskullen och tros gömma hans stoft.
Han var stamfader för den s. k. Slenkilska ätlen.

Stenkniicken (Fringilla Coccotbraustes) hörer till
gàngfoglarne och förekommer hlott i de södra och
mellersta trakterna af den Skandinaviska halfön
(mest i Skåne och Halland) och är flyttfogel.
lians längd är 7 tum, hans rygg mörkbrun,
underlifvet ljust grårödt och näbben ovanligt tjock
och stark. Han vistas oin sommaren i skogarna,
men när körsbären mogna, infinner ban sig i
trädgårdarna och uppsöker dem. Költet på korsbären
kastar ban då bort, men sönderbiter kärnorna i
foguingen. Dervid förhåller ban sig belt tyst och
sliila och gömmer sig bakom lofven, så alt man
sällan tydligt ser bonom, och endast ljudet af
knackningen förråder hans närvaro. Inom en kort tid
kan en liten tluck af denna fogelart bortplocka
alla körsbären pä elt träd. Ilans näbb är så
utomordentligt stark, att den lemnar blodiga
intryck , dä man af honom blir biten, och fången
försvarar ban sig dermed till och med mot hund
och kält, om han af dem oroas. Då körsbär ej
finnas, närer han sig af åtskilliga slags frön och
kärnor, såsom frön af ask, lönn, furu och gran,
äfvensom bampfrön, rönnbärskärnor m. m. I April
månad bygger han silt bo i de högsta
trädtopparna. Hans költ är synnerligen välsmakande.

Stenkol finnes i Sverige, så vidt kändt är,
endast uti Skåne vid Höganäs (se detta urd), der

elt betydligt stenkolsverk redan länge drifvit
Stenkolslagrel derstädes, af omkring 4 fots
inäk-lighet, ligger på 40 à 50 famnars djup. Ett
mindre lager af en fots tjocklek träffas på 27 till
33 famnurs djup. Stenkolen sorteras under
trenne olika numror, efter deras bättre eller sämre
beskaffenhet. Koleu N:o 1 äro af en utmärkt god
egenskap, tjenliga äfven för finare smiden.
Kolen N:o 2 äro mindre goda, men likväl
användbara till vanliga behof i ugnar, ångmaschiner och
spisar. Kolen N:o 3 äro af vida sämre
beskaffenhet, saml endast användbara i sådana ugnar, der
elt starkt luftdrag underbjelper förbränningen, enär
de alllid äro uppblandade med en betydlig tillsats
af jordarter. (Se vidare: lluyanas.)

Stenkumla moderförsamling med annexen
Wester-heide och Träkumia, ett konsist, pastorat af 2 kl.
på Gottland, norra fögderiet och medelkontraktet,
1 mil frän Wisby, beslår af 1 I J hemman,
uppskattade lill 50,704 R:dr, med en folkmängd af
418 per>ouer ock en areal af 6,156 I unn|., hvaraf
220 äro sjöar och kärr. Kyrkan, som är af sten,
tros vara byggd i slutet af 1100-talet.

Stenkyrka socken på ön Tjörn intager bela
längden af denna ö från norr till söder och innehåller
pä en ägovidd af 14,927 tunnl. 74^ förmedlade
mtl. Till socknen höra tvenne kapell, med
nemligen Klades/iotinen och Rnnnumj och, inberäknadt
dessa försaniliugar, af hvilka den förra egentligen
blott är ett fiskeläge, utgjordes socknens folkmängd
år 1840 af 4,063 inbyggare. Socknens
frälsehemman tillhöra mestadels gymnasii inrättningen,
och krouobemmanen äro anslagna till boställen.
Bland kronoskattehemnianen mäika vi Oisnäs, som
fördom jemte flera närliggande hemman tillhört
den adliga Mänesköldska slägten och ännu, fastän
isoleradt, äges af dess descendenter, hvilka
numera äro bönder. Socknens kyrka, som är
belägen i en utmark och nybyggd 1843, är den
största i Bohuslän. Dess längd är 58 alnar och
bredden 28. Sä väl stenredskap som hällkisterör
förekomma i mycken ymuighet i denna socken,
likasom öfverallt på Tjörn och i dess skärgärd. Vid
länsmansbostället Hoga finnas 80 grafkullar, hvilka
befunnits innehålla jerubråte och brända ben, som
tros hafva tillhört Skottar, om hvilka sagan berättar,
att de bär i en aflägsen forntid landstigit vid
lluni-me.rsund, men blifvit tillbakaslagne och nedgjorde
af en konung Alf eller Alfkonung, soin hade sin
bostad på Borgebenjet å Stordals ägor. Den största af
dessa bogar bär namnet liunyshöyen och Skottarnes
anförare säges deruti hafva blifvit jordad. Dylika
borglemningar, som vid Borgeberget, Unnas
dessutom på flera ställen å ön. Vid Sunnaby
förekommer elt dyrhus, hvaresl griften är invändigt 6
alnar lång, och 3 alnar bred samt täckt af stora
hällar. Omkring detta monument ar en hög af
70 alnars omkrets uppkastad. 1 Skärs hage finnas,
uti en liten backe under en klippvägg, flera
sten-vårdar uppresta, och detta ställe bär namnet
Wal-ball. Vid torpet Markesten säges Thor i Hofgård
vara jordad, en guldbainmare ligger vid bans sida
och på grafven stod förr en runsten, som dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free