Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
712
Stjertmesen.
Stobée.
dinavien, och vintero tillbringar han i södra
Europa. Hans föda består i vattengräs och deras
frön, insekter, grodrom och någon gång småfisk.
Man finner denna fogels bon vid stränder eller på
holinar i sjöar och dammar, eller ock bland säf
och vass, och oftast ligga då deri 8 till 12
blågröna ägg. Om hösten blir han mycket fet och
bans kött är då välsmakande.
Stjertmesen (Carus Caudatus) hörer till den
familj al gångfogiarne som kallas Weser, och hafva
en kort, syllikt-kegelforinig, vid roten med borst
försedd näbb. Stjertmesen skiljer sig från sina
samslägtingar genom en vigglik stjert, som är
mycket längre än bela kroppen; den förekommer
i täta och buskiga skogar i-Sverige och Norrige,
och är en mindre fogel med ett gällt skri.
Lefver af små insekter och larver.
Stjiiln htt och Svnrn Hkr flen motsittande
äro tvenne pantlekar ungefär lika hvarandra,
hvaraf den senare äfven är känd i Frankrike. Idéen i
båda är, att den som tilltalas af lekens anförare
och af honom heskylles för något, t ex. att ha
itulit bö, icke sjelf får svara, utan ott sådant
måste ske, antingen af dess make i föria leken
eller af den midtemot sittande i den andra. Sker
annorlunda, måste den felande ge pant.
Stobæus, Anders, var son af kyrkoherden Jöns
i Stoby, hvilken ännu vid 95 års ålder ägde den
kraflfullbet, att han kunde stiga till bäst och
förratta gudstjensten i kyrkan, samt slutligen uppnådde
en ännu mycket högre ålder. Anders, född 1642,
kom vid 8 års ålder i Köpenhamns skola, der ban
snart skref Latinsk vers sà skickligt, att det väckte
lärarenas förundran. Sedan ban derefter studerat
vid akademien i Greifsvald, blef ban 1664 kollega
och 1669 rektor i Christianstad. Cromoverades
1670 till magister i Lund. Genom en Latinsk
ode, vann ban den frikostige mecenaten grefve
Magnus Gabriel Dela Gardies uppmärksamhet, och
anställdes för någon tid hos honom såsom bans
bibliothekarie. Genom denne herres förord,
utnämndes ban 1674 till extra-ordinarie poëseos
professor i Lund, och 1682 blef ban ordinarie
eloquen-tiæ d poëseos professor derstädes. Ar 168?
fördelades bans profession på det sätt, att han endast
blef lärare uti historien, och 1710 förordnade
konung Carl XII bonom att vara akademiens
bibliothekarie. Han dog d. 15 Dec. 1714. Han har
förvärfvat sig en ej ringa namnkunnighet för stor
insigt i de Skånska antiqvitelerna, men ännu mera
för sina Latinska poemer. Dessutom skref ban
äfven ej så dålig Svensk vers, och utgaf sin sång
öfver segern vid Helsingborg 1710 både på
Latin och i Svensk öfversättning. Han uppgifves
hafva i hög grad bidragit att försvenska Skåne,
och säges alltid hafva varit en ifrig Svensk äf
öfvertygelse om Sveriges företräden i alla
väsendtliga bänsenden.
Stobæus, Niklas, den föregåendes son, föddes
d. 2 Okt. 1694. Ansågs redan 1714 äga den
skicklighet, att han förordnades till amanuens vid
akademiska bibliotheket i Lund, som då stod
under fadrens uppsigt, och efter dennes död förval-
tade ban bibliotbekariesysslan uti halftannat år.
Fältherren för Zaporagiske Kossackerne, Orlick,
den bekante Mazeppas efterträdare, som vid denna
tid uppehöll sig i Skåne och åstundade en
informator för sina söner, valde hooom bärtill pä
samtlige professorernes tillstyrkan, och denna befattning
fortfor ban att innehafva uti ett och ett halft är,
eller till dess Orlick lemnade Skåne. En resa till
Stockholm 1719 förskaffade bonom anbud att
såsom legations-sekreterare få afgå till
Konstantinopel med Svenska beskickningen; men som denna
blef inställd, återvände ban till Lund, der bas
1723 blef docent och 1729 nkademie-sekreterare.
Slutligen utnämndes han 1735 till eloquentiæ t
poëseos professor. Han aQed 1754. Ägde stora
insigter och skref så väl Latinsk, som Svensk och
Dansk vers. Hans Latinska arbeten berömmas för
t sin klassiska stil. Sonen,
Stobæus, Anders Peter, född d. 19 Nov.
1732, blef äfven eloqnentiæ & poëseos professor
i Lund, såsom bans fader och farfader före bonom
varit. Härtill utnämndes ban 1771. Förut bade
ban blifvit magister 1751; docent i Romerska
vältaligbeten, skaldekonsten, historien, antiqviteteroa
och de lärda språken 1752; akademiens vice
sekreterare 1756, filosofie adjunkt 1 758 och
sekre-teraro 1763. Utnämndes vid Gustaf III-s kröning
till juris doktor. Saknade ej goda kunskaper, men
kunde dock ej upphinna sina båda berömde
företrädare. Han dog d. 12 Jan. 1799.
Stobæus, liilian, föddes i Skåne d. 6 Febr.
1690. Föräldrarne voro akademi-räntmästaren Nils
Stobæus och dess hustru Brita SoGa Treutiger.
Studerade vid Lunds akademi, och promoverades
1721 till medicine doktor. Förordnades 1728 till
extra ordinarie professor, och blef 1732 ordinarie
professor i Lund med arcbiaters värdighet.
Ansågs på sin tid för en af Sveriges ypperste lärde,
samt var i högsta grad arbelssam. Gynnade oib
understödde på ett utmärkt sätt de ynglingar, som
i Lund studerade medicin. Till växten var ban
liten och osynlig, enögd och bält, samt brukade
en stor svart peruk, gemenligen af en hel marks
vigt. lians minne, som naturforskare, bevaras af
örtslägtet Stobaen och af snäckan Ammomtes Stobcti.
Han afled d. 12 Febr. 1742. Efter bonom finnes
en mängd akademiska disputationer och lärda
afhandlingar.
Stobée, l>oreuti Christoffer, son af
professoren Anders Stobæus, föddes d. 10 Maj 1676.
Studerade i ungdomen synnerligen de matematiska
vetenskaperna och blef 1696 landtmätare i Skåne,
hvarefter ban några år träget sysselsatte sig med
geometriska otfh geografiska afmätningar samt
kartors förfärdigande. Utnämndes 1699 till löjtnant
vid fortifikationen, då han genast beordrades till
Ryska gränsen, hvarest ban lade band vid
åtskilliga fastningsbyggnader. Förestod åren 1700 och
1701 informationen vid fortifikations-kontoret i
Stockholm samt bestyrde om fästningsarbetena å
Waxbolmen, hvarefter han, I 702 utnämnd till
Ira-piten, sändes att iordningsställa försvarsverken vid
Wiborg och Kexholm. Deltog sedan uti de föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
