Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
724
Stockholm.
Stockholm* blodbad.
samlingar; viktualiehandels-societelens fattigfond
för societetens behöfvande medlemmar, 52 rum frän
13 R:dr 16 sk. till 33 R:dr 16 sk.;
lärftskram-handels-societetens fattigfond, 6 rum, tillsammans
300 K:dr årligen; linkrainbandels-societetens dito,
4 ruin (17? R:dr årligen);
tobaksbandels-societe-tens (75 R:dr årligen); vinskånks-societetens, 6
rum (tillsammans 100 R:dr årligen);
skomakareembetets, 11 rum (tills. 136 R:dr ärligen);
skräd-dare-einbelets enke- och fattigkassa (137 R:dr
årligen); siden- och klädeskrambandels-socieletens
fattigfond (100 R:dr årligen); Neptuni-ordens
utdelning af gåfvor hvarje hallar åt behöfvande,
orkeslöse kolferdi-sjömän (tills. 800 R:dr årligen);
samt sällskapet redlige Svenskars gåfvor. — Bland
inrättningar eller sällskaper, som gagna de fattiga,
genom beredande af arbetsförtjenst, är äfven det
af dåvarande 11. K. Ii. kronprinsessan Josefina
stiftade sällskapet för arbetsarnhetens uppmuntran,
hvars syftemål är att för fattiga qvinnor bereda
förtjenster af tjenligt arbete, såsom spånad och
stickning. F.tt annat, under samma höga beskydd
stående, samfund är sällskapet för uppmuntran af
öm och sedlig modersvärd, hvars föremål är att
mera direkt understödja fattiga, men om barnens
vard och uppfostran sorgfälliga mödrar.
10) Födde och du de, olika yrken, m. m.
Antalet lefvande barn, som år 1840 föddes i
Stockholm, var 1,394 man- och 1,359 qvinkön. Inalles
föddes således i Stockholm nämnda år 2,753 barn,
af hvilka 1,229 voro oäkta. Dödfödda barn voro
samma år i Stockholm 82 af äkta, men 102 af
oäkta säng. Antalet af inom Slockbolm samma
år ingångna äktenskap var 627, och synes
öfverhufvud hafva något förminskats. Genom
konsistoriell ålgärd, upplösta äktenskaper i staden voro
15. Inalles dogo i Stockholm 1,814 personer af
man- och 1,505 af qvinkön, således tillsammans
3,319 personer. Folkmängden i Stockholm
utgjorde år 1840 84,161 personer, deribland 38,624
man- och 45,537 qvinkön; år 1844 hade deremot
totalsumman stigit lill 86,000, samt efter sisla
beräkningen (for år 1850) till 90,400. Af
nämnda folkmängd befann sig år 1840 största antalet
personer mellan 25 och 30 år och ingen bade
öfverstigit det 95:le åldersåret. Bland stadens
manliga befolkning räknades samma år till
presterskapet och kyrkobetjeningen 109 personer, till
öfriga lärostaten 293; till studerande 1,049; till
civilstaten 2,794; till militärstaten 4,286; till
sjöfarande 733; till handlande borgerskap 904
busbönder och 1,058 man betjening och kontorister i
handeln; lill bruks- och fabriks-klassen
sammanlagdt 242 ägare och mästare, samt 1,693
kontorister och arbetsbetjening; konstnärer och
handtverkare 1,658, jemte 7,501 man
handlverks-betje-uing (gesäller, lärgossar, verkdrängar och
bodbe-Ijenter); enskildes betjening 1,913; arbetskarlar
och diverse andra personer 4,521; fångar 994
(deribland 694 på korrektions-inrättningar); judar
198; samt utlänningar 132. Gifta hustrur voro
8,826; enkor 6,566; bland ogifta qvinnor, öfver
10 års ålder, fuunos 704 arbetsqvinuor vid fabri-
kerna och 156 vid handtverken; 537
hushållerskor, och 10,832 öfver 15 är gamla
kammarjungfrur och pigor i enskildes tjenst; i arresteroa
vistades 385; judiska qvinnor voro 190, och
qvinnor af utländsk nation 119. llusbåll inom staden
utgjorde ett sammanräknadt antal a f 14,321.
Stockholms blodbad. Denna rysliga
tilldragelse, som kostade Christian Tyrann Sveriges krooa
och snart nog medförde Kalmare-unionens slutliga
upplösning, timade d. 8 Nov. 1520. Konung
Christian, som d. 4 i samma månad blifvit högtidligen
krönt uti Storkyrkan, hade för afsigt alt genom
detta, straxt derpå vidtagna, våldsamma steg krossa
adelns makt och betaga den all tanke pä
uppstudsighet. Han gick till råds med sina förtrogne
vänner, Didrik Slagbeck, Nils Lycke, Jöns
Belde-nacke och några andra. Det blef dem emellan
snart afgjordt, alt man borde passa på tillfället
att utrota större delen af hela Svenska adeln nu,
då man bade dem nästan allesamman i sina bänder,
orh biskop Otto Svinbufvud hade redan gifvit
konungen en lista på alla dem, som borde falla.
Den svåraste frågan blef likväl nu, under hvilken
förevändning detta lämpligast skulle ske, |y
konungen ville sjelf synas oskyldig, och bade förut,
vid Stockholms kapitulation, högtidligen lofvat
förlåtelse och glömska af allt det förtlutna. Några
föreslogo att man borde tillställa ett upplopp och
slagsmål emellan Svenskarne och Danskarne i
staden, samt sedan derföre anklaga och afiifva de
Svenske herrarne; men detta förslag ogillades,
emedan det vore fara värdt, att det tillstälda
upploppet kunde blifva verkligt, ty borgerskapet
älskade ingalunda konung Christian och Danskarne.
Andra rådde att lägga krut under slottet och
anklaga Svenskarne derför, såsöm de der velat spränga
konungen i luften; men denna list var alltför
uppenbar. Åter andra ville alt man skulle begagna
sig af påfvens bannlysning, och anklaga dem för
deras förgripelse emot erkebiskopen Trolle; men
konungens löfte om glömska af det fördutna, bans
högtidliga och heliga ed derpå, kunde ej inför
allas ögon sä fräckt brytas. Då invände Didrik
Slagbeck, att konungen väl gifvit förlåtelse och
lofvat glömska för sin egen person; men på
påfvens och kyrkans vägnar, bade ban hvarken gifvit
eller kunnat gifva ett sådant löfte. Dessutom voro
Sveriges rike och dess råd bannlysta af den belige
fadren, och kättare, som de voro, månde ingen
hålla tro och lofven. De hade förgripit sig mot
den heliga kyrkan, i det alt Sankt Eriks bus,
Staket och Arnö biskopsgård blifvit plundrade och
ödelagda, thy kunde dödsdom utan omsvep, dem
alla, såsom det konungen behagade, öfvergå.
Tredje gästabudsdagen, som slutade
kröningsbögtid-ligheterna, eller d. 7 Nov. var en onsdag. Denna
dag blefvo en mängd Svenske herrar, under
allehanda förevändningar, uppkallade på slottet. Der
infördes de uti en stor och rymlig sal; men sågo
med förskräckelse att portarne bakom dem
tillstängdes, så att ingen kunde komma ut, men väl in
i slottet. När alla voro samlade, inträdde konung
Christian och inlog siu plats på Ibronen, omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
