Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7*26
Stockholms blodbad»
Stockholms borgerskap* niilitür-korpser»
Straxt rycktes de för sådana ord inom
spetsgården, och hade säkerligen blifvit afrättade med de
andra, om ej en af de fremmande knektarne, som
någon tid förut sett dem i Wittenberg, försäkrat
att de voro Tyske män och icke Svenskar. Sedan
hallsböggs biskop Vincentius och derefter kom
ordningen till rådsherrarne och ridderskapet, af
hvilka tillsammans tretton aflifvades, nemligen:
Erik Abrabamsson Lejonhufvud, Erik Knutsson Kurk,
Erik Johansson Wasa, Erik Bengtsson Ryning,
Erik Nilsson Gyllenstierna, Eskil Nilsson Banér,
Joakim Brahe, Måns Gren, Erik Kuse, Olof Bröins,
Olof Wallram, Gunnar Gallé och Bengt
Greger-son Lillie. Derefter afrättades stadens tre
borgmästare orh tretton rådmän, Jöns Gudmundsson,
Anders Olsson, Anders Henriksson, Olof
Hansson, Måns ßudde, Baggans Björn, Anders Rut,
Anders Karlsson, Mickel Nilsson, Knut Öning,
Erik Heising, Pehr Absmund, Matts Krone, Jakob
Persson, Nils Birgerson och Hemming Grönskalle,
samt slutligen femton af de mest ansedde
borgarena, hvilka, somliga ulan att veta af det minsta,
rycktes bort utur sina bus och fördes till döden.
En borgare, Lars Hansson, stod och betraktade
under tårar del förskräckliga uppträdet, da
soldaterne ryckte bonom in uti spetsgården, der ban,
till straff för sitt visade medlidande, måste sjelf
böja sitt hufvud under svärdet. Ändtligen
slutades afrättningen den dagen; de halshuggnes
hufvuden blefvo uppspetsade på pålar, med undantag
endast för biskop Mathias, åt hvilken, för hans
förut gjorda tjenster emot konungen, den näd
bevisades, att hans hufvud ej spetsades, utan lades
emellan hans fötter. Alla de döda kropparna fingo
ligga qvar på torget, till allmän förskräckelse.
Ett häftigt regn kom, som vanställde liken ännu
mera och det hlodblandade vattnet strömmade
öfver allt från Stortorget ned at gatorna, härande
ett blodigt budskap om hvad deruppe förevarit.
Andra dagen, Kredagend.il, märkte Christian, att
mänga hållit sig undangömda, hvilka ban gerna
ville aflifva, lian lät då utropa, att alla nu tryggt
kunde visa sig, ty ban ville inga Uera stralfa.
Många läto bedraga sig häraf, och voro nog
oför-sigtiga att komma fram. Straxt börjades
blodbadet ånyo. Sex eller åtta blefvo på torget
halls-buggne. Galgarna voro beständigt fulla med döda
kroppar, och Hera af de aflifvade berrarnes
tjenare, hvilka, okunnige om hvad som skett,
kommo till staden, rycktes hastigt af hästarne samt
hissades med stöflor och sporrar upp i galgen.
Man räknar att inalles 94 eller 96 personer
sålunda omkommit uti det rysliga blodbadet.
Sedermera ströfvade konungens drabanter och knektar
öfverallt omkring i busen, mördade männerne,
våldförde qvinnorna och plundrade allt hvad de
kunde öfverkomma. Ännu ett dygn fingo liken
ligga på Stortorget. Med fasa och afsky såg
folket, huru hundarna började sönderslita så mången
ädel och oskyldig mans kropp, och, som det
dessutom var varmt i luften, så började en elak stank
kännas, sä alt man fruktade för pesten. Före
sabbatens ingående, skulle derföre kropparna bort-
föras. Då erinrade Jöns ßeldenacke, att de
såsom kättare ej borde få åtnjuta en riktig
begrafning, utan voro värda att brännas. Så skedde
ock. På Södermalm, just der nu Catharina kyrka
står, uppfördes ett stort bål. Dit utkördes
Lördagen lasstals de bleka och vanställda kropparna
och förbrändes till aska, tillika med de uppgräfda
liken af riksföreståndaren Sten Sture d. y.,
dennes unge son och Sturens fordne kansler, Mårten
Jönsson.
Stockholms borgerskaps militär-korpser,
hvilka äro fördelade uti sladsbalaljoner, första
norra bataljonen, andra norra bataljonen, förslå
södra bataljonen och andra södra bataljonen, samt
fyra sqvadroner under 5 bataljonschefer med 19
kaptener och 4 ryttmästare, skola, i händelse af
krig, öfvertaga vården oin Stockholms stad.
Konungen förer sjelf högsta befälet öfver dessa
korp-ser och en särskild befälhafvare öfver alla
korp-seina tillsattes under senare ären af konung Carl
XIV Johans regering; men denna beställning bar
sedan länge varit otillsatl. Förut hade de ända
till 1820 stått under en stadsmajors befäl.
Korp-sernas egentliga organisering skedde 1764, ehurn
de alltsedan 1660-talet varit inrättade, och under
Gustaf ll!:s Ryska krig, äfvensom sedermera nnder
Guslaf Adolfs krigsår, gjorde borgerskapet trägen
tjenst med vakthållning inom hufvudstaden.
Dessutom halva borgerskapets kavalleri och infanteri
flera gånger paraderat. Under 1 789 års riksdag,
då hertig Carl af Södermanland förde högsta
befälet öfver borgerskapets mililär-korpser, lät
han några af borgerskapets officerare arrestera
flera ledamöter af ridderskapet och adeln. Äfvenså
infördes till Stockholm de för delaktighet i
Anjala-förbundet arresterade officerare af borgerskapets
kavalleri. Vid öfverste Häsleskos afrättning på
Ladugärdslandstorget, utgjorde borgerskapets
militär spetsgården. Den 30 Sept. 1790 förrättade
Gustaf III i egen person, omgifven af sin hofstat
och stora vakt, en lysande mönstring med alla
borgerskapets militär-korpser på Adolf Fredriks
torg, och anställde sedan på börssalen en stor
middag, hvarefter på Operan skådespelet Gustaf
Wasa gafs, dit samtliga borgerskapets öfver- och
underofficerare voro inbjudne. Den följande 23
Okt. aflöstes borgerskapet af lifgardet, efter en
vakthållning af öfver två år. Efter Guslaf 111:3
död och ända intill Gustaf IV Adolfs senare
regeringsår, voro borgerskapets militär-korpser nästan
helt och hållet befriade ifrån all tjenstgöring.
Först. d. 6 Maj 1808 blef borgerskapet, genom
general-ordres, anbefa|ldt att följande dagen
deltaga i garnisons - tjenstgöringen, samt emottaga
vakterna vid Gustaf Adolfs torg, Riddarholmen,
Södermalms torg och alla tullar. Ifrån den 23
Sept. fick borgerskapet äfven bestrida vaktgöringen
vid kongl, slottet och öfriga poster. Den 24 Aug.
1814 emottogs vaktgöringen i hufvudstaden åter
af borgerskapet; men detta upphörde redan d. 17
Sept. I den stora paraden d. 16 Dec. 1814 af
Stockholms bela garnison, deltog äfven Stockholms
borgerskaps militär. Sedermera hafva dessa korp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
