Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strandgastar.
Strandrätt.
737
des (ill ledamot af kongl, sundbets-kommissionen.
Ar 1704 lemnade ban sin befattning såsom
stads-fysikus, och erböll 1776 tjenstfribet såsom
assessor, med lönens bibehållande. Ända dittills hade
ban i Stockholm idkat den mest vidsträckta
praktik; men ifrån den liden vistades ban om
somrarna på sin landtgård och sysselsatte sig med
allehanda förbältringar i åkerbruk och
trädgårdsskötsel, samt med nyttiga försök i ekonomien. Ibland
dessa voro bans försök, att under det svåra
miss-växtåret 1780, till säds besparing, baka bröd af
allehanda jordfrukter, hvaraf ban äfven, i en
vetenskaps-akademiens sammankomst, bvilken Gustaf
III behagade bedra med sin närvaro, uppvisade flera
prof, som konungen smakade och berömde.
Vintertiden bodde ban i Stockholm, der ban gaf
goda råd och föreskrifter åt sina vänner,
understödde fattiga och biträdde med sin erfarenhet yngre
läkare. Blef härunder 1774 ledamot af patriotiska
sällskapet och 1786 ledamot af fysiografiska
sällskapet i Lund. Han afled d. 30 April 1792.
Alltid mycket ömtålig för allt, som i ringaste män
kunde angå Gustaf III, och detta i så hög grad,
att ban ej ville se någon som hyste andra
tänkesätt, angreps ban så häftigt af underrättelsen om
skollet på konungens person, alt det blef hans
dödspost. Af nitälskan för all nyttig lärdom samt
alltid öm om det som kunde befrämja
vetenskapens och det allmännas bästa, disponerade ban för
sådant ändamål med stor frikostigbet sin
efterlemnade qvarlålenskap. Till vetenskaps-akademien
donerade ban en summa penningar, för att med
räntan deraf öka akademiens förste sekreterares
lön. Upsala akademi och kollegium medikum
erhöllo elt stort antal medicinska böcker, och
under medicinska fakultetens i Upsala speciella vård
satte han en annan boksamling, med en
myckenhet utländska disputationer samt inrikes och
utrikes läkares porträtter. Till Östgölba nation i
Upsala skänkte ban ett kapital, hvars ränla en
medicine licentiat eller doktor af samma nation
skulle få begagna, i egenskap af amanuens vid
akademiens sjukbus. Samma nation erböll äfven
tvenne stipendier för medicinæ studiosi. I Stockholm
anslog han ett visst kapital, med hvars ränta en
särskild doktor skulle underhållas, för att vårda
sjuka och fatliga af bältre stånd.
Frirnurarebarn-buset och Danviks bospilal erhöllo hvardera en
viss snmmn, och patriotiska sällskapet en utvald
samling af ekonomiska skrifter. Dessutom gaf han
en fond till sockeumagasins inrättning i sin
hemort, ökade pastors inkomster och bidrog till
kyrkans nybyggnad, m. m. Såsom vedermäle af sin
aktning för assessor Strandbergs förtjenster, lät
vetenskaps-akademien 1794, slå en minnespenning
öfver honom.
Strandgastar eller Strandvashare benämnas
af vidskepligt folk, isynnerhet i Skåne, de
vålnader, som de förmena nattetid irra omkring
stränderna, efter personer som omkommit i hafvet, och
hvilkas lik, antingen qvarliggande på hafsbotten
eller af vågorna uppkastade på någon afsides strand,
icke fått en ordentlig kristlig begrafning, till följe
hvaraf deras själar aldrig skola finna någon ro.
Denna vidskepelse är ganska allmän bland
kustbo-ernes fiskare och sjömän.
Strandhugg. Att göra strandhugg kallades i den
fordna vikingatiden de tillfälliga plundringar, som
vikingnrne bär och der företogo sig på
fremmande kuster, då de lade i land och drefvo all
boskap, som de kunde öfverkomma i trakten, ned
till stranden, der den slagtades och köttet fördes
om bord på skeppen för skeppsfolkets behof. Vid
sådana tillfällen medtogos gemenligen äfven sä
många fångar man möjligen kunde bemäktiga sig,
bvilka genast gjordes lill trälar. Någon egentlig
si rid afsågs vanligen icke med dylika strandhugg,
ehuru en sådan ej sällan inträffade, då landlfolket
på den plundrade kusten bann samlas i tillräckligt
antal, för alt göra något allvarsammare motstånd.
Sedan strandhugget var gjordt, aflägsnade sig
gemenligen vikingaflottan och for till en annan ort.
Strandhuggen voro således till sin natur ganska
väsendlligt åtskilda från de egentliga
härnadstågen, bvilka, ehuru äfven de medförde sköfling och
plundring, dock hufvudsakligen voro beräknade på
ett långvarigare vistande i landet, och bade till
syftemål antingen deltas fullkomliga eröfring eller
tvingande lill skattskyldighet, saml medförde
ordentliga fejder med landets bela församlade
krigsstyrka under en längre tid.
Slrandhaile (Alopecurus nigricans) tillhör
egentligen det östra Europa, men förekommer vild
äfven på Skandinaviens östliga kuster, helst på
fuktiga, feta ängar, och utmärker sig genom sin vidt
krypande rot och sin vida yppigare växt framför
Ängskaflen, hvilken han för öfrigt icke står efter
i duglighet orb godhet som foderväxt.
Strand|Mparvn (Charedrius llialictila) är en art
Brocklogel (jfr delta ord), har näbbens bakre hälft
pomeransgul och den främre svart, samt
förekommer vid stränderna, särdeles i södra Skandinavien.
Han uppehåller sig gerna vid vattenfall eller der
vattnet brusar slarkt, och skriker högljudt,
synnerligen under regn; deraf dess namn. Är
flvtt-fogel och lefver af små maskar, krustaceer och
insekter. Större Strandpiparen år omkring 7 J tum
lång; men ulom denna förekommer äfven i
Sverige den Mindre Strandpiparen, som är omkring 1
tum kortare och har svart näbb och gulaktiga ben,
samt kallas i Södermanlands orb Uplands skärgård
tiolavdrxtyta (Nordaoväderstyda), emedan dess
ängsliga skrik anses förebåda nordanvind. Dess kött
anses som en läckerhet.
Strandråg eller SandrÅs (Elymus arenarius) är
ett groft gräs, som mest förekommer på sandfält,
och endast som hackelse kan begagnas för
kreaturen.
Sirandrätt var i fordna tider den rättighet
ägaren af en strand ansåg sig hafva till allt det gods,
som genom timade skeppsbrott och
olyckshändelser kunde komma att uppkastas på stranden.
Redan tidigt tillvällade höfdingar och konungar sig
företrädesvis denna rättighet. Han har inga
bestämda uppgifter på att denna rättighet blifvit i
all sin strängbet utöfvad i Sverige, tvärtom stad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
