Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på aftonen och som endast var ett års prest, åtog
sig presidium, och uppförde sig dervid följande
dagen på det sätt, att ingen kunnat vänta det
bättre af någon annan, som haft ett helt års
beredelsetid. Det beröm han härigenom förvärfvade
sig, tilldrog honom en så utmärkt nåd af konung
Carl XII, att konungen genast derefter gaf bonom
fullmakt på Örebro pastorat. Stiftet visade
honom sedan flera gånger prof på sitt förtroende,
genom att välja honom till sin fullmäktig vid fem
särskilda riksdagar, samt genom rum på förslaget
till Strengnäs biskopsstol, Han var en slug och i
sitt embete myndig man. Utom en djup tbeologisk
kunskap, ägde han äfven särdeles stora insigter
uti matematik och fysik, samt hade under sina
utländska resor utgifvit en lärd akademisk
Afhandling om hafvets Ebb och Flod. Han afled 1739.
Hans son,
Strömer, Mårten, född 1707, har förvärfvat
sig ett utmärkt rum bland Sveriges för
matematiska kunskaper mest ryktbare lärde. Snillets eld
visade sig hos honom redan såsom barn. Innan
han ännu fyllt elfva år, kom han af en händelse
att titta i professor Elvii almanacka för år 1718,
hvaruti en solförmörkelse, som det året skulle
inträffa, var utsatt. Gossen, betagen af förundran,
att en sådan kunskap kunnat falla på någon
dödligs lott, frågade fadern, hvilken tillika var hans
lärmästare, samt alla andra som han råkade, huru
menniskorna kunnat bana sig väg till himmelen.
Man sökte väl, så godt som görligt var,
tillfredsställa hans nyfikenhet; men han fortfor likväl att
högeligen tvifla på uppgiftens sannfärdighet och
kunde knappt gifva sig ro att vänta ut dagen, då
solförmörkelsen skulle infalla. Den kom i sinom
tid och förhöll sig alldeles så, som den i
almanackan var beskrifven. Den unge Strömer stod då
i början så betagen af förundran, att ban en stund
var liksom utan sansning, och genast beslöt han
alt göra astronomien till sitt älsklingsstudium.
Som geometrien var första grunden till
astronomiens kännedom, skaffade han sig skyndsamt
Euclidis Elementa, hvaraf han på sina lofstunder redan
hade läst tre böcker, innan ännu någon visste,
att han hade en sådan bok i sina gömmor. Vid
14 års ålder ansågs han redan mogen att besöka
akademien. En tillfällighet var då nära att helt
oförmodadt afbryta hans förhoppningsfulla bana.
Just då han skulle afresa till Upsala, öfverfölls
han af en svår sjukdom. En häftig yrsel tillstötte,
och föga hopp var om lifvet. Som all sömn var
försvunnen, ordinerades ett starkt opiat, hvarmed
den sjuke då och då skulle strykas under näsan.
Hans moder, alldeles afmattad af sorg och vakande,
skildes för en stund från sjuksängen, sedan hon
föreskrifvit de qvarblifvande, hvad slags
medikamenter under hennes frånvaro skulle nyttjas. De
ville säkert göra det bästa, men i stället för ett
annat medikament gåfvo de den sjuke in opiatet.
Han somnade snart och modern gladde sig vid sin
återkomst i början åt hans sömn, men när hon
öfversett medikamenterna och märkte att hela
opiatet var förtärdt, betogs hon af ångest och sände
genast efter läkaren, hvilken förklarade det vara
ganska osäkert, om hennes son någonsin mer skulle
vakna. Hela huset var uti den yttersta
bestörtning, och Strömer sof i två hela dygn.
Småningom vaknade han dock och emot allas förmodan
blef han frisk. Emellertid blef ej Upsala-resan
verkställd förr än 1724. Nu gjordes de största
framsteg i matematik och fysik, och den tid då
inga föreläsningar höllos, användes att se
tillämpningen af hvad han lärt. Flera grufvor besöktes
för detta ändamål. Emellertid gjorde han sig
färdig att erhålla magistergraden, och genast efter
dennas erhållande utnämndes han af filosof.
fakulteten i Upsala till docent uti matematiken.
Adjunkts-fullmakt följde snart härpå. Någon tid
derefter uppfördes han på förslag till matheseos
professor vid Lunds akademi, men Upsala var dock
nog lyckligt att få behålla den utmärkta
vetenskapsmannen, då han kallades att, såsom
astronomie professor, värdigt fylla det lediga rummet
efter den namnkunniga professoren Anders Celsius.
När, först på 1740-talet, de naturkunnige gjorde
så stora framsteg att upptäcka elektricitetens
natur och egenskaper, var Strömer en ibland de
första i Europa, som försökte dess verkan i
läkarekonsten. Han skötte med stort anseende sin syssla
i Upsala, allmänt älskad och vördad, när riksens
ständer vid riksdagen 1756 öfvertalte honom att
åtaga sig inrättningen af den s. k. Amiralitetets
cadette-korps eller plantskola, som skulle inrättas i
Carlskrona, och försedd med konungens
konstitutorial, begaf han sig således dit 1757. Ett
långvarigt och träget arbete, så väl i Upsala som i
Carlskrona, nödgade bonom att anhålla om
ledighet från astronomie professionen. Detta blef
honom äfven beviljadt, men sedan lät han öfvertala
sig att på nytt gå till Carlskrona, för att sätta
i utöfning den af riksens ständer utstakade nya
planen för kadett-korpsen. Denna sednare gång
vistades han i Carlskrona på sjette året, och gjorde
allt hvad man af hans nit och erfarenhet kunde
vänta till denna krigsskolas förmån och anseende.
Slutligen lemnade han Carlskrona 1765, då han
åtog sig att lägga banden vid nya och pålitliga
sjökartors utarbetande öfver hela Svenska
skärgården, och härpå arbetade han träget till sin död,
jemte flera andra skickliga ledamöter. Till följe
af en svår förkylning, afled han d. 2 Jan. 1770 i
Stockholm. Hans öfversättning af Euclidis
Elementa har erhållit mångfaldiga upplagor.
Dessutom har han författat Disputationer; Rön; Tal i
Vetenskaps-akademien; Anmärkningar vid gamla
Svenska tidräkningen eller runstafven m. m.
Strömfelt, Johan, före sitt adlande kallad
Fegræus, var, som det heter, troman och
konungens sekreterare, då han 1632 upphöjdes i adligt
stånd, för det han uti de honom anförtrodda
embeten och tjenster varit trogen och flitig. Blef
sedan sekreterare af staten och resident i
Danmark, samt landshöfding i Södermanland. Hans son,
Strömfelt, Harald, född på 1650-talet, blef,
efter idkade studier och gjorda utrikes resor, 1673
assessor i Götha hofrätt. Sedermera bestyrde han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
