- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
767

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Styggforsen.

Styrelseformen.

767

skeppens alla kanoner pà däck, förnämligast uti
de böga kastellerna i för- och akterskeppet.

Styggforseu, i ßoda socken i Dalarna, ar ett
märkvärdigt vattenfall, der ån nedstörtar i ett
bredt, Hera hundra fot djupt, svalg, sedan den
förut gjort ett par fall från en hög och smal
klippa. Det största fallet lärer dock icke vara
öfver 30 alnar djupt; men vattenmassan var, då
Schubert besökte stället, så ringa, att en del af
flodbädden syntes aldeles torr. lians beskrifning
härpå är också mindre redig.

Styke, Henrik, en beryktad sjöröfvare, bördig
från Mecklenburg, kom till Sverige under konung
Albrekts tid och qvarstannade här efter hans
afsättning. Denne vildsinte, men käcke man sattes
utaf konung Erik af Pommern till slotlslofven pä
fästet Ringstaholm i Ostergöthland, der ban med
hårdhet och strängbet förtryckte de arme
Östgö-tbahönderne. När Engelbrekt under sitt
befrielsetåg drog till Östergötbland och kom till
Ringstaholm, uppmanade han äfven Styke att lemna
borgen; men Styke svarade trotsigt och
stormo-digt: "Sent skall det hända, och icke utan strid,
att du får detta slott." Då blef Engelbrekt vred
och sade: "Inom sju dagar skall jag draga dig
bär ut vid håret." Slottet låg på en holme, som
förenades med fasta landet genom en stark
stenbro öfver strömmen. Framför bron lät nu
Engelbrekt bygga en skärma, att betäcka sitt folk
mot anföll från slottet. Derefter lät ban ofvanför
bron i strömmen bygga en flytande fästning,
sådan man aldrig tillförene bade sett, med fem
våningar eller skansverk, det ena öfver det andra.
Denna skans kallades Barfrid, och när den var
färdig, lät Engelbrekt besätta densamma med
krigsfolk och skyttar, samt så drifva med strömmen
ned mot slottet. Då Styke såg detta, började
ban rädas att Engelbrekt kunde hålla ord med
sin hotelse, och gaf fästet i hans bänder,
förbehållande sig allenast lif och gods, hvilket
Engelbrekt äfven beviljade. En annan Styke, broder
lill Henrik, var konung Eriks slottslofven på
Nyköpings slott, hvilket ban enligt dagtingan,
lemnade i Engelbrekts bänder.

Stylen, den Gamla och Nya Stylen, se dessa ord.

Styra socken, annex till Hvarfs moderförsamling i
Östergötbland, I mil från Wadstena, består af
12 J hemman, uppskattade till 44,931 R:dr, med
en folkmängd af 410 personer och en areal af
2,060 tunnl., hvaraf endast 15 äro kärr eller
oländig mark. Jordmånen består af lera,
svartmylla och sandjord. En bäck, som kommer från
Tranberga mosse (se: Stenby, West ra), genomflyter
socknen. Kyrkan är af huggen kalksten och hög
ålder. Adr. Skenninge.

Styrbiskop. Se: Upsala slott.

Styrbjörn Starke, en son till Upsala-konungen
Olof Björnsson och brorsson lill den ryktbare
konung Erik Segersäll, är elt märkvärdigt exempel
på de fordne Svearnes okufliga mannamod och allt
trotsande öfverdåd. Bedan vid tolf års ålder satte
*ig den djerfve gossen på sin faders grafhög och
böljade, inför den till Allsbärjartinget i Upsala

församlade allmogen, att pockande yrka sio
arfsrätt till tronen. Svearne ogillade hans anspråk,
samt drefvo honom med gny och ovilja från
tinget. Af sin farbroder erböll ban då några väl
bemannade skepp, med hvilka ban begaf sig ut
på vikingafärder, hvarunder ban inlade många rön
af tapperbet och härjade flera länder. Först
öf-verföll och nedergjorde ban en sin farbroders
underkonung. Sedan for han omkring till många
fremmande orter, der ban segrade och vann byten,
bland andra kufvade ban ock den ryktbara staden
Jomsborg i Pommerska landet, hvilken var ett
hemvist för de mest djerfve och oförfärade
krigare, samt gjorde sig till Jomsvikingarnes höfding.
Derefter anföll ban konung Harald Blåtand i
Danmark, tvang bonom att gifva sig dess dotter Thyra
till gemål, samt med tvåhundra skepp åtfölja sig
på det vidare krigståg han ämnade företaga mot
Svithiod, för alt med våld tillvälla sig
konungadömet öfver Svearne. Med en flotta af öfver
tusen skepp och ett talrikt antal utvalde kämpar
styrde ban då till Svea-skären, der ban steg i land
för alt tåga upp emot Upsala. På det att bans
folk skulle inse att för dem icke återstod annat
val, än att segra eller dö, lät han, genast efter
landstigningen, antända och uppbränna bela sin flotta.
Konung Erik Segersäll med Svea bären mötte
honom på den stora slätten Fyrisvall, och der bölls
då, omkring år 984, det ryktbara och blodiga
slag, som i våra häfder benämnes Fyrisältun. Uti
trenne dagar kämpade Styrbjörn Starke med sina
män emot bela Svea hären; men slutligen vann
Erik Segersäll en fullkomlig seger. Styrbjörns
flesta kämpar föllo och ban sjelf omkom slutligen
af ett nedrasande sandberg, till hvilket han,
omringad af öfvermakten, med de få återstående,
sökte taga sin tillflykt. En ansenlig grafhög
uppkastades öfver hans lik och en bautasten restes
der att tolka bans minne.

Styrell, Carl, född i Östergötbland d. 28 Maj
1766, blef 1790 student i Upsala och 1792
prestvigd. I förtviflan öfver en obesvarad karlek,
begärde han 1798 afsked från prestembetet och lät
sedermera värfva sig till gardist. Slutligen blef
ban mäklare vid bokauktionskammaren i Stockholm
och dog d. 20 Aug. 1827. Han bar gjort sig
känd såsom författare af någta poetiska arbeten,
såsom: Kriyet, poetisk målning; Carl Biörnviks
födelse , uppfostran och äfventyr; llyrkuskvaqnen eller
höstens perpetuum rnobile; Flera anonyma
småskrifter.

Styrelseformen i Sverige bar under tidernas
längd undergått många olika förändringar. Uti de
äldsta tiderna, under Ynglinga-ättens regering,
var konungadömet rent patriarkaliskt, då folket i
sin drott eller öfverkonung vördade den gudaborna
föreståndaren för de allmänna offren, den högsta
domaren på tinget och landsbärens anförare i krig,
samt lydde hans bud mera af öfvertygelse och
tillgifvenhet än af nödtvång. Med Ivar Widfamne
och bans krigiske efterträdare började först
konungamakten att, grundad till en del på
eröfrin-gens öfvermakt, antaga ett mera ovillkorligen
be-Del. III. 97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0765.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free