Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
770
Stålarm.
Stålarm.
utvidgande, derföre ställdes för rättn och d. 23
Juli blef balshuggen. Han var en man af
vidsträckta kunskaper och mycken skicklighet, samt
har utgifvit Föreläsningar uti reguliera fortifikation.
Stålarm, Arvid Eriksson, som skref sig till
Lindö och Peitze, härstammade från en gammal
Finsk adlig ätt, hvilken räknade såsom sin
stamfader en Fader Nilsson, som lefde omkring år 1370.
Bland alla Svenskar bar näppeligen någon så
många gånger gått döden till mötes för trobet mot
sin konung, som generalen, Bmiralen och
ståthållaren Arvid Stålarm. Han var en af konung
Sigismunds trognaste anhängare, men deremot
hertig Carls afsvurne fiende, hvilket ban ock vid alla
möjliga tillfällen med stolthet visade, eburn ban
till slut måste ge vika för Carls inakt. Han var
redan 1584 amiral i Finland och utnämndes 1592
till ståthållare i Narva. Efter Clas Flemings död
1597, blef ban af konung Sigismund förordnad till
dess efterträdare, såsom befälhafvare öfver sä väl
krigsmakten som flottan uti Finland, samt
ståthållare på Aho slott; men med denna fullmakt
följde likväl hvarken penningar eller trupper.
Hertigen skickade Stålarm flera bref, att förena sig
ined bonom; men denne afslog alla anbud, och när
Äbo slott belägrades, gjorde ban alla möjliga
anstalter till dess försvar. Bland annat lät ban
göra en lönnport på slottet, för att i händelse af
dess intagande kunna sjelf, jemte de förnämste
konungens anhängare, draga sig i tysthet undan.
Hertigens spejare utforskade och berättade detta, då
höfdingen Samuel Nilsson sade: "Vi skola slå en
stålplugg för hålet", hvarefter utgången spärrades
med vakt. Då slottet intogs, tågade Stålarm med
sitt manskap till Tavastehus och gjorde inga
vidare försök emot hertigen; men så snart hertig
Carl rest öfver till Sverige, återvände Stålarm till
Åbo, öfvertalade besättningen till affall, samt blef
ånyo antagen till slottsherre. När Sigismund 1598
med Polska hären ankom till Sverige, skyndade
Stålarm till Stockholm med Svenska flottan samt
förenade sig med konungens dervarande anhängare,
befriade de fängslade herrar och fruar, som
blifvit ifrån Finland dit öfverförda af hertigen, samt
beredde sig att angripa bans furstendöme. Snart
ankom dock underrättelsen om Stångebro slag samt
den emellan konungen och hertigen ingångna
förlikningen. Nu bäfvade Stålarm och bans vänner
för sitt öde, samt skrefvo ändtligen till hertigen
för att vinna tillgift, urskuldande sitt förfarande,
hvarpå de återseglade till Finland. Hertig Carl
skref då till Stålarm följande märkliga bref: "Hvad
dn förmäler, att du med de andra på den sidan
vele hålla eder stilla och fredligt, och icke något
fiendtligt företaga, ej heller dertill orsak gifva;
så känne vi väl dina och dina medbàllares
kroko-dilgråt och tårar, och vete väl hvad som bygges
och ställes i verket, ändock oss hoppas till Gud
Allsmäktig att der skall blifva klo för björnskinn,
som man plägar säga." Stålarm började dock ånyo
fatta mod, emedan konung Sigismund lofvat bonom
säker hjelp. Han gjorde hertigens anhängare allt
möjligt afbräck, föraktade alla varningar och af-
slog äfven alla underhandlingar. Hertigen skref
derpå ytterligare till honom följande allvarsamma
bref: "Det är vår befallning, atl du begifver dig
till oss och afstår med den otillbörliga haodel,
som du dig företagit hafver och nu en lång tid
drifvit, sä framt du icke vill bekomma samma lön,
som Johan Sparre fick vid Kalmar. Ocb skall du
veta, att så snart vi hafva följt den andra hopen
af ditt parti till bärberget, skall du ock intet
blifva förgäten, ntan få din kål kokad. Rätta dig
derefter. Carolus." Slutligen uti Juli månad 1599,
skickade hertigen en flotta under Joakim Scheels
befäl, för att belägra Åbo. Stålarm försvarade
sig tappert; men d. 11 Sept. begärde ban
dagtin-ga, emot löfte att blifva fri för allt tilltal. Scheel
skref till hertigen flera gånger härom, äfvensom
Stålarm; men de fingo ej annat svar, än att de
belägrade, efter lag och rätt skulle ansvara for
sitt uppförande. På delta villkor måste Stilars
slutligen uppgifva slottet d. 28 Sept. Då herlu-ea
ankom till Äbo, tillsattes genast en domstol ölrer
fångarne, hvilka jemte Stålarm blefvo döro^ till
döden. Den 11 November på eftermiddag;»
förkunnades, att afrättningen skulle ske påfo’i}Ki*
dagen, då äfven Joban Fleming och elfva aoir»
personer balsböggos. Stålarm och Kurck fingo
likväl nåd på afrättsplatsen, tills vidare
undersökning skett, samt öfverskickades fängslade till
Sverige. Vid ankomsten till Stockholm fördes Stålann
inför hertigen, som sökte af honom få några
vittnesmål emot de då i fängelse varande riksråden;
men förgäfves. Den uppskjutna afrättningen skulle
nu försiggå, men under vägen till spetsgärden
begärde Stålarm att få tala vid Sten Banér, hvilket
tilläts, då ban emot bonom utfor i bittra
förebråelser, såsom den der uppmuntrat Finnarne till
motstånd och sålunda åstadkommit bela olyckan.
Stil-arm och Kurck återfördes derpå i fängelset, men
emedan de icke ville bekänna något ytterligare,
utfördes de för tredje gången. Stålarm, såsom
alltid glad till sinnes, skämtade nu om sin egen
död. Då ban blef varse fruntimmer uti fönstren,
aftog ban balten och sade: "Jag har alltid gerna
uppvaktat fruntimmer, ville de nu genom sin
förbön bos bans fursteliga nåde, hjelpa mig härifrån,
skulle jag vara deras tjenare igen, så länge jag
lefver." Sedan bjöd ban dem farväl, satte batten
på hufvudet samt fortsatte sin väg. Dä de
dömde inkommo uti spetsgården och afrättningen
skulle börja, steg Gyllenhjelm fram och tillkännagaf,
att den skulle uppskjutas till riksdagen, hvarefter
fångarne återfördes i fängelset. Vid Linköping
riksdag 1600 företogs åter rättegången med
Stil-arm och de öfrige anklagade, tolf till antalet.
Den 17 Mars afkunnades dödsdomen öfver flera,
hvaribland äfven var Stålarm, och skärthorsdagen
d. 20 Mars utfördes ban till afrättsplatsen, dä
riksråden Erik Sparre, Thure Bjelke, Gustaf och
Sten Banér samt Bengt Falk afrättades, hvarefter
klädet ntbreddes för Stålarm; men i detsamma
framträdde Erik Tegel med en skrifvelse från
hertigen, att ban ville skänka Stålarm och Kurck
lifvet, och i stället låta dem undergå lifslidsfän?«l-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
