Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stålarm.
Ställiaininar.
771
se, om ständerna det biföllo. Alla ropade då:
"Nåd!" De begge benådade knäböjde nu för
folkhopen och tackade, samt kastade derpå 10 daler
hvardera till skarprättaren. Det säges, att fråga
varit att utbyta Stålarm emot den fångne Carl
Carlsson Gyllenhjelm; men att Polackarne icke
antagit detta anbud. Då Stålarm gick tillbaka
frän afrättsplatsen, skämtade han ånyo och
yttrade: "Hvad skola mina medbröder nu tänka,
medan jag intet kommer efter? visst lära de
mena, att jag är till helvetet faren, efter de icke
se mig bos sig i himmelen, der de vänta mig."
Han hölls sedermera uti fängelse på Gripsholms
slott, tills ban slutligen 1602, pä Finska adelns
förböner och försäkringar, återfick sin frihet samt
förordnades till lagman i Karelen och
krigsöfver-ste i Finland. Man borde förmoda, att Stålarm,
efter så mänga minnesbetor, skulle blifva
hertigen trogen eller åtminstone ej företBga något emot
honom; men ban fortfor likafullt att bemligen
verka allt hvad i bans makt stod till Sigismunds
fördel. Hertigen kallade honom till Stockholm efter
förlusten af Wittenstein, då 21 fanor, 7
fältstycken och 3,000 man förlorades, till hvilken olycka
Stålarm, som då var anförare för en del af
Svenska arméen i Lifland, beskyldes vara en orsak.
Ilan måste nu genast, genom natt och dag,
skynda till Stockholm, der ban vid ankomsten straxt
sattes uti fängsligt förvar, hvarefter ban för femte
gången blef dömd till döden. Nu bad ban icke
hertigen om försköning för dödsstraffet, utan
endast: 1) att få blifva skjuten af soldater; 2) att
ostympad blifva begrafven, och 3) att hnns
arfve-gods ej måtte indragas förr, än bans skulder
blifvit betalda, hvilket allt hertigen beviljade. Den
30 April 160 5 utfördes han till afrättsplatsen,
men återfördes äfven denna gång till fängelset.
Den fordom så glade Stålarm var nu genom
olyckor och det länga fängelset alldeles förändrad,
samt försvagad genom ålder och sjukdomar,
jemte de pinliga förhören, och snart slöts hans
lidande på Gripsholms slott, der han senast satt
fängslad. Han blef begrafven i Kärnbo kyrka i
Södermanland; men 1624 flyttades bans vapen
derifrån och uppsattes uti den nära derintill belägna
Mariefreds stadskyrka.
Stalarm, Axel, son af öfverstlöjtnanten Erik
Stålarm till Abrestad, föddes d. 3 Sept. 1630.
Blef kommissarie i reduktions-kollegium 1664,
landshöfding i Nyland och Tavastehus län 1668,
landshöfding i Östergötbland 1678, riksråd och
president i Götha hofrätt 1687, samt upphöjdes
samma år till friherre och grefve, då ban skref
sig grefve till Sjösa, friherre till Abrestad samt
berre till Frötuna och Axelsborg. Ilan afled d. 4
Juni 1702, utan manliga bröstarfvingar.
MtÅlarin, Arvid Kriksaun, till Sidama och
Grabacka, väpnare, var 1489 landsfogde i norra
Finland, samt häradshöfding i Masko härad. Ären
1510, 1515 och 1525 omtalas ban såsom lagman
i Karelen.
Stålarm, Svante Krikmon, till Kiala, blef
1573 slottslofven på Wiborg, 1577 befallnings-
man på Nyslott; 1578 åter slottslofven på
Wiborg; 1579 slottslofven på Reval, samt fick
samma år bögsta befälet öfver Revals slott, stad och
bela dess län. Ar 1583 blef ban den första
Svenska ståthållare öfver Koporie slott och län. Han
var en ibland dem, som höllo vakt om den
fängslade konung Erik XIV.
Stalboga bruk i Dunkers socken i Södermanland,
smider vid 2 härdar 902 skepp:d stångjern af eget
tackjern. Afsättningsorten är Stockholm.
Ham-marskatten 8£ skepp:d. Ägare: friherre von
Frie-sendorlfs arfvingar. Bruksstämpeln är ett
sammanbundet PB.
St&lbugar brukades att skjuta med i krig och
voro af flera slag, såsom Vindebogar, Vippebogar
och Hakesldlbogar ; eljest funnos äfven Hornbogar
eller s. k. Hornkanler. Dessa slag af vapen
förekommo ännu på konung Gustaf I:s och bans
söners tid.
tit&lliaiiiniar, Peder, son af en torpare i
Småland, vid namn Jon Gudmundsson, och född 1613,
gick i vall med sin faders getter till dess ban var
10 eller 12 år gammal, då ban kom i tjenst bos
ryttmästaren Kasper von Witten, hvars trosspojke
han ungefär 10 års tid var. Är 1634 antogs ban,
under namnet llammar, till ryttare vid Smålands
regemente. lians utmärkta tapperhet och förstånd
ådrogo bonom ofta uppmärksamhet och
förskaffade honom täta befordringar. Så blef han 1640
qvartermästare, 1644 korporal, och i sådan
egenskap uppböjd i adligt stånd, 1650, under namnet
Stålbammar. Befordrades sistnämnda år till
kornett, 1656 till löjtnant, 1657 till ryttmästare,
1663 till major och 1677 till öfverste vid
samma regemente, der ban börjat tjenstgöra såsom
trosspojke. Under Skånska kriget inlade ban med
sitt regemente ett rykte, som länge fortlefde i
folkminnet. Vid Landskrona såg man den 64-årige
gubben främst i elden med sitt käcka regemente,
likasom vid Lund och Halmstad. Vid
indelningsverkets fulländning var ban än fullt verksam, och
städse åtnjöt han en synnerlig bevågenhet af Carl
XI, som ofta hedrade den gamle krigsbussen med
sina besök. Är 1692 måste ban taga afsked för
sin höga ålders skuld. Han dog 1701. Ilans
sondotter,
Stàlhaminar, Ulrika Eleonora, bar vunnit
rykte såsom amazon. Då fäderneslandets ställning
vid riksdagen 1713 så ömt lades på folkets
hjerta och utskrifnings-kommissarierne öfverallt sökte
efter män som kunde draga svärd, klädde denna
jungfru sig i sin faders kläder, tog ett bans
hemma qvarlemnade svärd och begaf sig på en af
hans ridhästar till Stockholm, der bon, under
namnet Wilhelm Edstedt, erbjöd sig att gå ot i fält.
Medan bon väntade pä transport, nödgades hon
någon tid tjena, dels som taffeltäckare bos
lands-höfdingskan Mannerborg, dels som jägare bos en
löjtnant Berg. Inmönstrades slutligen såsom
artillerist och skötte sin kanon till dess Sverige fick
fred. Ännu mera besynnerligt var, att bon efter
freden, ännu alltid klädd som karl, gifte sig med
en flicka, vid namn Maria Löhman. Fjorton da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
