Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
772
Ktalhandske.
Standsklasserna.
gar efter bröllopet upptäckte den föregifne
Wilhelm sitt kön för sin maka, hvilken, märkvärdigt
nog, icke yttrade någon missbelåtenhet dermed,
hvarefter de sedan länge i stilla fred lefde
tillsammans Först efter tt) år upptäcktes
förkläd-ningen, dä Ulrika Eleonora Stålbammar först
dömdes till döden, men sedan benådades med 14 dygns
vatten och bröd, hvaremot hennes maka, för det
bon dolt bedrägeriet, dömdes till b dagars fängelse.
Stålhandske* Thorsten, var sonson till
slottslofven på Gullberg Sven Andersson, hvilken 1565
adlades, och som var stamfader för
Westgölha-ätten Stålhandske till Söderbo, hvilken ej må
förblandas med den Finska adliga ätten af samma
namn, den der härstammar frän Jon Tyrilsson till
Sjölax och Trotteby, hvilken var konung Erik XIV:s
kammarjunkare samt sedermera slottslofven på
Wiborgs slott. Thorsten Stålhandske, född 1587,
utmärkte sig bland Tyska 30-åriga krigets många
hjeltar, i spetsen för det af honom anförda
Finska rytteriet, hvilket alltid var främst i striden,
samt under sin tappre anförare utgjorde Svenska
arinéens stöd och fiendernes skräck. Uti slaget
vid Leipzig 1631 stod öfverste Stålhandske med
sina ryttare på den af Gustaf II Adolf sjelf
anförda högra flygeln, och bidrog väsendtligen till
segern. I träffningen vid Nurnberg sprängde ban
med sina Finnar Österrikiske öfversten Cronbergs
"oöfvervinnerlige" krigare och fällde sjelfve
anföraren. I slaget vid Lützen, sedan konungens död
blifvit känd, sprängde Stålhandske i spetsen för
högra flygeln, med förtvifladt mod öfver
grafvarna, då det ena fiendtliga regementet efter det
andra måste taga till flykton. Dagens slutliga
seger var till betydlig del bans verk. I slaget vid
Wittstock var segern nära att förklara sig på
fiendens sida, då den käcke Stålhandske
oförmodadt inbröt med sitt rytteri, genom ett ytterst
bäfligt anfall öfverändakastade de nära att segra
varande fiendtliga skarorna, nedsablade Uere
tusen, dref de andra på flykten och afgjorde dagens
öde. Uti slaget vid Chemnitz 1639 nedergjorde
Stålhandske och Slange med sina krigare nästan
bela det fiendtliga fotfolket. Derpå eröfrade ban
Aussig och Leutmeritz, hvarefter han af Banér
sändes till Schlesien, der ban bela det följande
året försvarade sin ställning emot Mansfeld. Ar
1641 fortfor Stålhandske att kämpa, först emot
Götz och sedan inot hertig Frans Albert; men blef
mot slutet af året tvungen att draga sig tillbaka
ur Schlesien och taga vinterläger i Neu-i\lark.
Orsaken bärtill ansågs vara dels de kejserliges
öfverlägsenhet, dels den omständigheten, att
Stålhandske, eburu en tapper krigare och lycklig
partigängare, dock var mindre skicklig alt på
egen hand leda större företag. I Mars månad
1642 förenade ban sig med Torstenssons armée,
och deltog sedan i dennes krigsrörelser till slaget
vid Leipzig, d. 23 Okt., då ban illa sårades,
hvarefter ban d. 26 Nov. 1642 afled. Han var då
general öfver allt kavalleri. Eburu liten till
växten, ägde Stålhandske dock en utomordentlig
styrka, isynnerhet i sina bänder, hvarföre alla buro
en stor respekt för hans väldiga bandslag. Då
någon fången officer, som ban ej tyckte om,
isynnerhet Polack eller Österrikare, ankom till
Svenska lägret, helsades en sådan vanligtvis af
Stålhandske välkommen med ett handslag, hvaraf
följden för den fångne gemenligen blef, alt blodet
sprang ut genom naglarna. Merändels bad
Stålhandske dylika officerare, då de ntvexlades, helsa
sitt bela|, att ban önskade träffa äfven dem, för
att få gifva dem ett godt Svenskt bandtag.
Standsklasserua inom Sverige, betraktade med
hänseende till antalet af medlemmar, hvaraf
hvardera beslår samt beloppet af den egendom hvarje
klass representerar, .utvisade följande förhållanden,
enligt 1844 års af tabellkommissionen afgifna
berättelse: Adeln bestod af 11,069 personer med en
grundförmögenhet af 75 millioner R:dr B:ko;
Presteståndet bestod af 14,995 personer med en
grundförmögenhet af omkring I million;
Borgareståndet bestod af 69,143 personer med en
grundförmögenhet af 35 millioner; Bondeståndet bestod af
2,232,667 personer med en grundförmögenhet af
172 millioner, och O/rülse ståndspersoner voro
65,013 med en grundförmögenhet af 59 millioner
R:dr B.ko. Alla andra, såsom soldater, båtsmän,
bergs- och fabriksfolk, arbetare, sjömän, lotsar,
gesäller och lärgossar, enskilde och offenllige
tjenare in. fl., uppgå till ett antal af öfver 7U0,000
personer. Det är icke längesedan adeln ägde en
tredjedel af all Sveriges jord, men sedan
frälsejorden numera kan forvärfvas och besittas af hvem
som helst, försvioner den allt mer och mer ur
adelns händer. Mången vill således anse Svenska
adeln blott för eo pergaments-adel, soin äger föga
qvar af sina fordna företrädesrättigheter, utom den
att vara sjelfskrifven representant vid våra
riksdagar. Att denna adel det oaktadt kan täfla i
historiskt och genealogiskt hänseende med bviJkea
adel som helst i Europa är ett välförtjent beröm
för densamma. Att presterskapet i afseende pà
dess bestämda syftning, verkningskrets,
sammansättning och kunskaper, är den mest
sammanhål-liga af Sveriges alla korporationer och den bäst
tillbakabållande, bevarande eller medlande makt
emellan det monarkiska och demokratiska elementet,
ligger i sakens natur och öfverensstämmer äfven
med erfarenheten. Borgareståndet är alldeles för
ringa i proportion till den jordbrukande
äfvensom till den manufakturidkande klassen i flera
andra länder. En stor produktion, en liflig handel,
välstånd och rikedom synas stå i ett nära
samband ined antalet af de inom hvarje stat vid
manufakturerna sysselsatta folkklasser. Sverige
befinner sig i detta fall på elt af de lägre
trappstegen. Lyckligtvis äro individernas likasom
staternas belåtenhet och trefnad icke ovillkorligen bundna
vid ett större eller mindre välstånd, utan blott vi
äga vår tarfliga bergning och med en förståndig
urskillning veta bedömma vår ställning, så kunna
vi vara fullkomligt lika så nöjda med vår lott,
som de rikaste nationer med sin. Till Sveriges
egenheter hörer, alt bondeståndet, jernfördt t
antal med de öfriga samhällsklasserna, äger en bögst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
