Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
774
fit&nj|enäi.
StangshKr.
detta förspordes till Stora Stångebro, skyndade
ryttmästaren Nils Germnndsson ntefter ån till Lilla
Stångebro, borttog Polackarnes dervarande
stycken och antände deras krutförråd. På samma gång
ilade Anders Lennartsson med en betydlig del af
sitt rytteri öfver fältet, dit striden stod.
Sigismund på sin sida sände Göran Nilsson Posse med
Westgötha rytteri till Polackarnes undsättning-,
men hela regementet stannade overksamt vid bron.
Emellertid rasade striden häftigt vid andra ändan
af fältet. Det fremmande folket försvarade sig
med mycket mod; men Svenskarne voro
öfverlägsna till antal och äfven till ställning, då de från
tvenne sidor kunde angripa sin fiende. Detta
ökade ifvern och modet hos alla, isynnerhet svängde
den tappre lians Ulfsparre sitt slagsvärd härjande
bland fienderne. När Sigismunds krigare så häftigt
angrepos, och dertill sågo sina egne ryttare stå
sysslolösa vid bron, förlorade de mod och bopp.
Snart grepo alla till flykten samt förföljdes i hamn
och häl af Anders Lennartsson med rytteriet. I
vild oordning rusade nu alla ned på den lilla bron,
hvarest en förfärlig trängsel uppstod. .Många
störtade i vattnet och omkommo; än flere blefvo
nedhuggna på stranden. Vid andra ändan af bron
lågo åtskilliga qvarnbns, i hvilka Polackarne
fattade stånd och började gifva eld pä Svenskarne;
men berlig Carl lät då framdraga några kanoner
och besköt dermed qvarnhusen, så att Polackarne
måste hoppa ut genom fönsterna och springa
derifrån. De antände dock dervid byggnaderna och
bron, på det att hertigen icke skulle kunna
förfölja dem längre. Ilans här stod emellertid pä
backarna öster om ån, och bans kanoner spelade
obehindradt mot staden. Dessutom innehade ban
Stora Stångebro och kunde deröfver, när som helst,
framtränga vidare. Na var slaget förloradt.
Underhandlingar började och hertigen fordrade såsom
det första och förnämsta villkoret för stridens slut
att i sina bänder bekomma herrarne Erik Sparre,
Gustaf och Sten Banér, Thure Bjelke och Göran
Knutsson Posse. Slutligen måste de äfven
utlemnas; då drog hertigen sina trupper tillbaka och
striden var slutad. Hertigens förlust deri uppgafs
till endast 40 man, hvilket troligen är alltför
litet. Konung Sigismund åter förlorade 2,000 man,
7 fältstycken och slutligen Sveriges krona.
StAngenä* härad i Bohuslän, innefattar Bro
pastorat, med socknarna Bro, Brastad och Lyse (se
dessa ord). Häradet utgör en stor landtunga som
ifrån norr, der det sammanhänger med Tunge
härad, utskjuter mellan Åby- och Gullmarfjordama.
Orten är bergig och innesluter endast tvenne
dalar af större betydenhet, nemligen Brodalen och
Fidje hedar, hvilka båda fordom synas bafvn
sjöbotten. Jordbruket är hufvudnäringen, men äfven
fiske och sjöfart idkas betydligt; boskapsskötseln
utgöres mest af fårafvel. Inbyggarne beskrifvas
såsom fallna för yppigbet och lyx.
StÅngJern, har sedan långliga tider tillbaka
utgjort Sveriges förnämsta och vigtigaste
exportvara. Det Svenska ståogjeruet betraktas itnnu i
allmänhet såsom det bästa i verldsmarknaden, och
få utländska tillverkningar förmå att tafla dermed,
samt, om de ock stundom äga ett billigare pris,
motsvara dock sällan dettas inre godhet. Det
bästa stång jern i verlden är det, som vid bruken
Löfsta, Österby, Gimo och Rånäs tillverkas af
Dannemoragrafvornas ypperliga malm, och hvilket,
försåldt till England, der det uteslutande beredes
till det finaste stål, betalats med ända till 32 à
35 R:dr B:ko per skepp:d. Ett utmärkt godt
stäng-jern är äfven det, som tillverkas vid Ramsbyttans
och Hammarby bruk, och hvilket gemenligen
betalas med 2 à 3 R:dr mera än de vanliga
sorterna. Stångjernspriset i Stockholm var 1804
10 R:dr, 1805 9}, 1808 7 1810 6*, 1812
7 j, 1814 9<3-, 1815 11, 1816 16, 1818 17,
1819 19, 1820 21, 1822 16, 1825 20, 1828
19, 1830 17, 1834 16, 1837 19, 1839 18,
1840 17, 1842 16 |, 1844 13 och 1845 15 R:dr
B:ko, och företer således stundom ganska
betydliga förändringar. Staugjerussniiilet bar i
medeltal utgjort, under åren från 1813 till 1822,
335,092 skepp:d; från 1823 till 1832, 387,365
skepp:d, och från 1833 till 1843, 562,659 skepp:d,
samt således varit i ett jemnt stigande. StÅug*
jernaexporien bar år 1821 uppgått till 314,945
skepp:d, 1825 450,701 skepp:d, 1828 416,734
skepp:d, 1831 42S,204 skepp:d, 1838 544,848
skeppid, 1841 565,008 skepp:d, 1842 424,506
skepp:d och 1845 573,724 skepp:d. Den till
låneunderstöd för bergshandteringen afsedda
Stäng-jernsfonriens kapital ntgjorde enligt 1843 års
bokslut 1,540,997 R:dr B:ko.
Stångpiskor nyttjades mycket allmänt under
senare hälften af förflutna århundradet och ännu i
början af detta; men upphörde sedao efterhand
alldeles att brukas. S. Ödmann i sina
"Hågkomster" berättar härom följande: Ända till 1760
buro alla i Wexiö hängande bår, såsom allmogen,
men vid den tiden begynte en och annan Abiturient
att klippa sig en toupé; dertill lades snart lockar
vid öronen och kort derpå hårpiskor. Det förstår
sig, att denna yppigbet höll sig inom gymnasii
område. Dessa hårpiskor tåldes af lektorerne,
såsom en beredelse till akademiska hårpungar. De
bestodo först af två runda, hårdt hopvridna tåtar,
sedan af tre flata och lösa flätor; men
öfvergingo omsider till stångpiskor, som höljdes med band.
Allt detta fördrogs; men omkring 1767 började
man sätta en lilen kokard på piskan och kläda
denna med sidenband. Då kunde ej sjelfva
biskopen Osander längre vara en tyst åskådare af
tidens förderf, utan boll vid 1767 års examen ett
vidlyftigt strafftal om högfärd in genere och
högfärd in specie med dess fördelningar och följder.
Stångs kungsgård vid Slångån bar från äldre
tider varit bebyggd nära Linköping. Konung
Albrekt gaf den i utbyte i stället för Humlarum åt
den yngre biskop Nils.
Stnngskiir. Till rättelse för det vestra inloppet
till Carlskrona igenom Arpö sund, är en stäng
eller spira, 60 fot bög, försedd med elt hvitt
färgadt kors vid den öfra ändan, upprest pä det
så kallade Stångskär. Bemälde Stångskär, med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
