- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
775

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Staognn.

Städer.

775

klippor, som ligga öster och söder derom, äro belt
låga och kala. — F,n känningsbnk bestående af 16
spiror af 40 fots längd, ställda i en cirkel omkring
en hjerlspira af 54 fots böjd, försedd med en
tunna, som sitter tvärs för farvattnet, finnes äfven
under namn af Stångskär. Inloppet till Stångskär,
(der lotsar hafva uppassning) leder dels till Arkö
sund och vidare uppför Bråviken till Norrköping,
som ock mot Slättbaken till Söderköping och
Götha kanal, samt är derföre ofta begagnadt.

Ståii|(nu i Östergötbland, häller 7 j mil i längd,
går genom sjön Kron, faller vid säteriet Åby in
i sjön Åsund och sedan vid Rimforsa by i Boxen.
(Se: Stängebro.)

Stntlinllure på de kongl, slotten tillhöra
konungens bofslat och hero således belt och hållet af
konungens godtfinnande. Stockholms slott har sin
egen ståthållare; vid slotten i landsorterna är det
vanligt att stålhållare-embetet förenas med
lands-böfdingens, åtminstone vid de slott, som äro
lands-höfdinge-residenser. Med Gripsholms och
Strömsholms slott är förhållandet annorlunda. Någon
ståthållare eller guvernör, med makt öfver land och
län får nu mera irke förordnas, ty grundlagen
föreskrifver, att den gamla landtregeringen under
landshöfdingarne skall förblifva oförändrad.
Stockholms stads öfverståthållare är åter en statens, ej
hofvets embetsmän; ban är för hufvudstaden hvad
landshöfdingarne äro för länen och tillbör,
likasom desse, förtroende-embetsmännens, d. v. s. de
afsätlliges, antal.

Klärli, Josef Mnsnns, son af en handlande i
Lund, föddes d. 4 April I St 2. Harstammar från
en Italiensk slägt, som bär namnet Stecchi. Blef
18*20 student i Lund och studerade först
läkarevetenskapen, men öfvergaf snart detta studium af
en oemotståndlig båg för màlarekonsten, och
begynte med framgång egna sina bemödanden åt
denna sköna konst, hvaruti ban, såsom elev vid
de fria konsternas akademi, först någon tid
vinnlade sig om figurteckning, men sedan uteslutande
egnade sig ät landskapsmålningen. Erböll 1S35
Meijerska medaljen, och följande året ett mindre
stipendium, samt ären 1837 och 1838 akademiens
högst» stipendier för målning. Företog 1842, med
understöd af ett stipendium, en resa till Munchen
och Bom, hvarifrån han 1846 begaf sig till
Paris, der ban till täflan på Louvre-expositionen 1847
uppsatte en tafla, som af La Sociélé des Amis des
Arts inköptes. Samma utmärkelse åtnjöt ban
äfven följande året med en större tafla. Återvände
då, öfver Belgien och Holland till fäderneslandet.
Bland hans förnämsta taflor räknas: Cascatetlerna
vid Tivoli, Ruiner i Romerska Campagnan;
Stadsporten i Haarlem; Vinterstycke med granskog och
Vue af Neapel.

Städer. Staderna i Sverige äro till antalet 86,
hvarvid Stockholm och Götheborg utgöra N.o 1
och 2 och bilda en egen öfverklass. De öfriga,
med undantag af de yngsta, neml. Arvika,
Borgholm och Haparanda, hvilka ännu ej blifvit
klassificerade, äro i män af sin storlek och
befolk-aing indelade i 5 klasser, som äro följande: Usla

klassen: 3 Norrköping, 4 Gefle. 2:dra klassen: 5
Carlskrona, 6 Upsala, 7 Malmö, 8 Kalmar, 9
Wisby, 10 Westerås. 3:dje klassen: 11 Westervik,
12 Uddevalla, 13 Landskrona, 14 Nyköping, 15
Falun, 16 Cbristianstad, 17 Carlshamn, 18 Ystad,
19 Örebro, 20 Jönköping, 21 Linköping, 22 Lund,
23 Carlstad, 24 Borås. 4:de klassen: 25
War-berg, 26 Arboga, 27 Christinebamn, 28 Halmstad,
29 Helsingborg, 30 Köping, 31 Wexiö, 32
Söderköping, 33 Hudiksvall, 34 Mariestad, 35
Hernösand, 36 Wenersborg, 37 Sala, 38 Wadstena,
39 Hedemora, 40 Sundsvall, 41 Söderhamn, 42
Umeå, 43 Piteå, 44 Luleå. 5:te klassen: 45
Marstrand, 46 Skara, 47 Skenninge, 48 Nora, 49
Askersund, 50 Filipstad, 51 Wirninerhy, 52
Kong-elf, 53 Engelholm, 54 Strengnäs, 55 Thorshälla,
56 Eskilstuna, 57 Enköping, 58 Sigtuna, 59
Lidköping, 60 Öregrund, 6l Södertelje, 62 Norrlelje,
63 Lindesberg, 64 Eksjö, 65 Ulricehamn, 66 Hjo,
67 Sköfde, 68 Mariefred, 69 Falköping, 70
A-lingsäs, 71 Sölvitsborg, 72 Laholm, 73 Trosa,
74 Östhammar, 75 Säther, 76 Åmål, 77 Skanör
med Falsterbo, 7» Falkenberg, 79 Kongsbacka,
80 Cimbrishamn, 81 Strömstad, 82 Grenna, 83
Östersund. — Flera af dessa städer äro dock sä
små, att 13 af dem lillsammans är 1828 i
uppskattningsvärde utgjorde mindre än värdet af
Löfsta bruk i Upland. Dessa 13 voro Sköfde,
Mariefred, Kongsbacka, Östersund, Skanör, Falsterbo,
Grenna, Hjo, Falköping, Öregrund, Östhammar,
Trosa och Borgholm. Orsaken till det mindre
blomstrande skick, hvari flera bland städerna befinna
sig, är dock för ingen del alt söka i bristande
omtanka hos styrelsen; tvärtom finner man af en
mängd ända till orimlighet gränsande förordningar
till deras skydd och uppmuntran på landtmannens
och jordbrukarens bekostnad, att just de varit
regeringens ratla skötebarn. Bedan 1546 förbjöds
allmogen att annorstädes än i städerna (ill
köpmännen sälja eller bandia med spanmål, och det
vid så hårdt straff, alt det tredje gången gällde
hufvudets förlust. Icke heller fick någon bonde
betala sina tröskare eller arbetskarlar med säd,
ulan säden skulle först föryttras i staden, pä det
att arbetaren måtte få sin betalning i penningar.
Icke ens fiskrarne i skärgårdarna ägde rätt att
sälja sin fisk på landet, förr än den en bel vecka
varit förgäfves utbjuden i staden. Pä det att
landtmannen skulle ovi|lkorligen nödgas att föra
sina varor till staden, förbjöds år 1640 äfven
stadsbon, vid vite och varans förlust att på
landet uppköpa säd. Ännu år 1762 utkom förbud
mol all landtbandel med spanmål.
Probibitiv-sy-stemet gällde dock ej endast åkerbruket, ulan
äfven alla slags slöjder och näringar, som på
landsbygden kunde ifrågakomma. Utan särskild
tillåtelse Gngo inga handtverkare bosätta sig på
landet, och sådana tillståndsbref medgåfvos ganska
sparsamt och blefvo ofta återtagna. Bönderne på
Öland, som af gammalt plägat idka slenhuggning
såsom en binäring, förbjödos år 1649 att dermed
befatta sig; sådan bandlering skulle blott få
drifvas i Kalmar stad. Alla handtverkare fingo flera
Del. III. 99

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free