Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Superkarg.
Surtur.
789
h&lla flitiga förhör och ändra all oreda både i
läran och kyrkoförfattningen. Flan ägde ock att.
med konungens begifvande få afsätta och tillsätta
prester efter deras duglighet.
Superkari; kallas den person, som ett fartygs
redare skickar med detsamma att ombesörja
lastens försäljning, inköp af ny last ncb för öfrigt
sköta dess ekonomi i land. Superkarg-platserna
vid det fordna Ostindiska kompaniet ansågos för
ganska förmånliga och anförtroddes blott åt dem
kompaniets direktion särdeles ville gynna, emedan
en sådan qvarstannade en längre tid i Kanton och
vanligen der samlade förmögenhet.
Suptallar kallas i Lappmarken några märkliga
tallar, der man, enligt gammal vana, plägar
under sina färder från det ena stället till det andra
göra bält och taga sig en sup i ödemarken.
Sup-tallarne äro sannolikt ett påfund af tingsfarande
nybyggare, ty af Lapparne sjelfva kan man ej vänta
en sådan regelbundenhet; hvarje tall, der
begärelsen faller pä och kan tillfredsställas med en sup,
är för Lappen en suptall. Äfven midt på sjön tar
ban flaskan ur barmen, sätter den till mun och
tar sig en klunk. Derföre hafva suptallarna på
den norra karavanvägen börjat allt iner och mer
råka i förgätenhet, sedan tingspersonalen ej mer
reser der fram. Äfven på de öfriga vägarne hör
man numera sällan talas om sädana, förmodligen
emedan nu flera gårdar tinnas i vägen, der man
kan köra upp och göra ifrån sig saken.
Sura socken, annex till Ramnäs moderförsamling
i Westmanland, 3 mil från Westerås, består af
10^ bemman med en folkmängd af 691) personer
och en areal af 11,433 tunnl , hvaraf 1,000 äro
sjöar eller kärr. Socknen hette fordom Thura,
och orten häromkring kallades äfven Tburaorlen
eller Thuramarken efter den borg som låg bär
vid ån, hvilken vid Kolbäck utgjuter sig i
Mälaren. Den skall ba ägts af en kämpe vid namn
Sure eller Thure, och eröfrats af en konung Olof,
man vet ej om det varit Olof Skötkonnng eller
Olof den Helige. Denne eröfrare hade emellertid
nedrifvit, icke blott borgen, utan äfven det deri
befintliga afgudatemplet, på hvars ruiner han
byggde en kristen kyrka, hvilken blef en
offer-kyrka, dit folket strömmade med böner och
skänker när och fjerran ifrån. Att någon sanning
måste ligga till grund för dessa sägner, finner man
af namnen Olo/sberga, en gård, der konung Olof
skall ha rastat, Ulo/sbomuren, der lemningar
synas af en skans, och llo/ydriien, en by vid kyrkan,
der konungen hållit sitt bof, då ban vistades*på
orten. Flera ättebackar, ruiner efter murar o. s.
v. träffas äfven bär. — I socknen ligga
Sura-hnmmare (se nedanföre) och Westsura säteri, 2
mtl. under Rainnäs bruk, som Carl XI skall ha
besökt d. 23 Febr. 1687, då han jagade i
socknen. Adr. Westerås.
Surabori; i Nerike namnes såsom säte för några
forntida höfdingar och småkonungar.
SurahaiuuiMre i ofvannämnda socken, äges för
närvarande af kaptenen C. H. Hammarsköld. Här
smidas af köpetackjern vid 2 bärdar 607 skepp:d
stångjern, hvarför i hammarskaft betalas 7 skepp:d
5 lisp:d. Afsättningsorten är Stockholm.
Bruks-stämpeln är S. C. H. med en krona öfver.
Surkullor (Anthemis Cotula) är en ört af
Synge-nesisteroes klass, som växer allmän på gator, vid
vägar, bus, på kyrkogårdar o. s. v. Den bar en
sur och något stinkande lukt och paddor uppehålla
sig gerna derunder. Dess saft innehåller något
skarpt, så att om man länge håller pä att
upprycka den, får man blåsor och sår på fingrarna.
Den ratas af alla bemdjur, utom af fåret och
geten, som i nödfall kunna äta något deraf. Den
skall ock var8 skadlig för bio, emedan dessa dels
emellan örtens täta blad lätt förlora en del af det
förråd, hvarmed de vända hemåt, dels lätteligen
kunna bortsnappas af paddor, grodor och dylika
djur, som gerna hålla sig under växten. Örten
bär också namnet Baldersbrä (se detta ord).
SurtitrttmmiMg, som utgör en de fleste
Norrlänningars favoriträtt, tillredes på följande sätt:
Då strömmingen blifvit gälad och sköljd, lägges
den i kolfat ett halft dygn eller mera, att
vattnet får väl afrinna. Sedan tages till hvarje
fjer-ding strömming sönderstött salt, sju marker i
början af sommaren, men sex marker emot hösten,
som allt blandas tillhopa i något stort kärl och
väl omröres. Derpå lägges den sålunda
behandlade strömmingen i tunnor ined salt ofvanpå, då
kärlen fä stå öppna i åtta till fjorton dagar,
hvarefter bottnen slås till. Tunnorna stjälpas nu
omkull, då strömmingen surnar. Härvid måste dock
iakttagas att på kärlets öfra sida anbringas ett
svickbäl med tapp, som stundom öppnas, på det
att de under jäsningen bildade gaser må kunna
utgå.
Surte|»)’ moderförsamling med annexen Foutskäl
och Toslared, ett konsist, pastorat af 2 kl. i
Elfsborgs län, Götheborgs stift, Marks härad och
kontrakt, 4 mil från Borås. Surteby socken består
af 21 | hemman, uppskattade lill 57,575 R:dr,
med en areal af 7,429 tunnl., hvaraf 150 äro
sjöar eller kärr. Forsell anför likväl Kultunga
annex, som en särskild församling, ehuru den är
utesluten i matrikeln, emedan dess kyrka, såsom
alldeles förfallen, nedrefs 1820, och församlingen
förenades med Surteby. Man lärer således äfven nu
mera till den sistnämnda få räkna Kattungas
hemmantal 9|, med ett uppskatlningsvärde af 30,250
R:dr, och en areal af 2,476 tunnl., hvaraf 95 äro
sjöar eller kärr. Båda socknarnas folkmängd steg
1839 till 1,534 personer. Surteby kyrka är
ganska gammal, men oinbyggdes 1784, och försågs
1826 med ett torn. Den är af sten. Surteby skog
hörde fordom till Gudhems kloster. Adr. Borås.
Surtur (mytb.). Eddan berättar att från början,
dä bimlen och jorden ännu icke voro skapade,
funnos endast tvenne hvarandra motstridiga
verldar eller riken: Muspelhem som var idel ljus och
eld, samt Niflhem, som var idel köld och frost.
Öfver Muspelhem regerade en som bette Surtur,
men hurudan denne ljusets och eldens beberrskare
för öfrigt var, nämnes icke. Det berättas blott
atl då verlden en gång skall förgås och Ragna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
