Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
790
luttiinK<
Svalan.
rök (gudarnes skymning) inbryter, skall Surtur
komma ridande med alla sina kampar, hvilka
kallas Muspels söner, och skall han då med eld
förstöra bela den synliga verlden.
Suttimc; (myth.). En jätte, hvilken i sagan om
skaldemjödet spelar en ganska vigtig roll. Ilan
var son af Gilling, som tillika med sin hustru,
begärde berberge hos dvergarne Fjalar och Galar,
hvilka mördade de båda makarne. Sutlung, som
var deras son, kom då dit i vredesmode, för att
hämnas sina föräldrars död, meu lät öfvertala sig
att skona dvergarnes lif, med villkor att de
lemnade honom det herrliga skaldemjödet, hvilket de,
med tillsats af honung och efter behörig jäsning,
tillred t af den vise Qvasers blod. Snttung tog då
kitteln Odrärer, samt karen Bodn och Son, deruti
mjödet förvarades, till bot för sina föräldrars lif.
Efter att hafva fört de ire kärlen med sig hem,
satte ban sin sköna dotter Gunlöd att vakta dem,
hvilken syssla hon ej bestred till faderns
tillfredsställelse. (Se: Gunlod.)
Stab, Antiers, son af bokhållaren vid Falu
kopparkontor Anton Svab, föddes d. 7 Dec. 1681.
Blef, efter idkade studier vid Upsala akademi, år
1702 auskultant i bergskollegium, samt, efter fyra
års utrikes resor, 1713, vice bergmästare öfver
Roslags och Norrländska bergverken. Begåfvad
med djupa kunskaper och en outtröttlig
verksamhet, har han gjort sig synnerligen väl förtjent
om den Svenska bergshandteringen. Befordrades
1714 till bergmästare vid Stora Kopparberget och
1716 tillika till assessor i bergskollegium. För
sina stora förtjenster år 1719 upphöjd i adligt
stånd, och 1730 utnämnd till bergsråd. Utom
annat, har ban med synnerlig omsorg och
försigtighet afböjt samt förekommit den skada och
äfventyr, som hotade bergverken under dåvarande
svåra tider, samt alltid uppehållit samma verk genom
nya förträffliga inrättningar och hvarjehanda
goda anstalter, så att det lände till kopparverkets
samt bela samhällets nytta, äfvensom kronans
stora fördel. Han afled d. 2 Juni 1731. Hans broder,
8vh1>, Anton von, född 1703, blef, sedan ban
vid högskolan studerat bergsvetenskapen, 1723
antagen såsom ämnessven uli bergskollegium.
Besökte sedan först de inrikes bergslagerna, för att
taga närmare kännedom om deras tillstånd samt
lära sig smältningsprocesserna, besåg derefter de
Norska bergverken och företog slutligen 1730 en
vidlyftig utrikes resa till England, Frankrike,
Tyskland, Böhmen, Ungern och Italien. Vid de
Sachsiska bergverken uppehöll han sig längsta tiden,
för att under den lärde Ilenckel studera kemien
och bergshandteringen. Genast vid hemkomsten till
fäderneslandet 1736 förordnades ban till
bergmästare i Skåne, der ban inom halftannat år bragte
stenkolsverken i gång. Under samma lid
upptäckte ban de Småländska guldgrufvorna. Till
undvikande af de många juridiska göromål, som äro
förenade med bergsdomstolarna, sökte han 1741
afsked från sin bergmästarebefattning. Denna
begäran bifölls på vissa för bonom hedrande villkor,
och ban fick en annan befattning, som mera pas-
sade för hans lynne. Förordnades 1748 till
assessor i bergskollegium och befordrades 1757 (ill
bergsråd. Året förut, eller 1756, bade ban
blifvit öfverdirektör vid det af riksens ständer
inrättade kontrollverk öfver guld-, silfver- och
tenn-arbetens rätta och lagliga bält, med säte och
stämma i kommerse-kollegium i alla kontrollverkel
rörande ärender. Bergskunskapen, i hvilken han bade
särdeles djupa insigter, var dock icke uteslutande
hans yrke. Ilau hade stora kunskaper uti
mångfaldiga händels- och bushållsgrenar, samt var väl
bevandrad ’i medicin, fysik, mathematik, ja till
och med i vitterhet och de lärda språken. Detta
gjorde bonom också redan 1742 förtjent af ett
rum i vetenskaps-akademien, och sedan han 1750
blifvit ledamot af vetenskaps-sällskapet i Upsala,
uppfördes ban samma är på förslag till den första
keinie profession i Sverige. Adlad 1751, blef ban
1767 R. af N. O. Så länge Sverige har grufvor
orh bergverk, skall Anton von Svabs namn lefva
uti ett tacksamt minne. Han afled 1768 barnlös,
och med honom upphörde således hans adliga ätt.
Svabens jernverk i Alfta socken i Gefleborgs
län. Här smidas vid 5 härdar af eget tackjern
2,250 skepp:d stångjern, hvarför i bammarskatt
erläggas 22^ skepp:d Afsättningsorter äro
Söderhamn och Stockholm. Smidet är emot särskild
skatt oinskränkt; men vissa kontroller, stadgade
af bergskollegium under den tid två for Morellska
smidet beviljade extra härdar bär finnas. Äfven
äro manufakturhammare här privilegierade.
Bruks-stämplarna äro fyra: Sv.dit och RD öfver
hvarandra, samt en större ring, omgifven af fvra
mindre, med hvar sitt dubbelstreck emellan. Ägare
är llr Jakob de Ron. Vid bruket är en särskild
kyrka, hvartill ägaren kallar predikant, och
skollärare, som af bonom underhålles.
Svarte kallades på 1 500-talet en rytteri-afdelning,
motsvarande någorlunda hvad som nu benämnes
sqvadron, hvaremot infanteriets afdelningar
kallades fännikor. En svade ryttare utgjordes
meräo-dels af 60 bästar och en fännika af omkring 100
knektar.
SvaTvel finnes på flera ställen inom landet,
isynnerhet uti Westmanland, Nerike och Dalarna, der
ej så obetydliga qvantiteter årligen åstadkommas.
År 1842 lemnade Dylta svafvelbrnk i Örebro län
216 skepp:d, Stora Kopparberget 86 skepp:d och
Kopparbergs län i öfrigt 204 skepp:d. På senare
tider bar dock svafveltillverkningen ansenligen
minskats emot hvad den förut var.
Svalan (Hirundo) hörer till gångfoglarnes ordning,
har liten, trind, mot roten nedtryckt näbb. I
storlek håller den från 7 till 5 tum. Vingarna äro
mestadels länga och särdeles egnade för en bastig
och uthållande flykt. Stjerten är klufven och
innehåller 12 pennor. Om dagen flyger hon
beständigt; man ser henne aldrig gå, alltid blott flyga
eller sitta. Såsom flyttfoglar samla de sig om
hösten i stora skaror och uppgifva dervid ett eget
skri, hvarmed de tyckas sammankalla alla i
närheten boende af sitt slägte. Med största
trygghet göra de en resa af kanske mer än tusen mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
