Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gvuoolialfi.
Svanairttui.
793
lar mest ute i hafvet; men mot aftonen begifva
de sig mot land in uti vikarne, orh söka sin föda.
Klockan mellan 12 och 1 om nallen begifva sig
dà jagarne ned lill stranden, der bålarne (till
antalet vanligen några och tjugu) då ligga, och man
begifver sig till sjös — vanligen 6 i hvarje båt
— och rodden förelages till yttersta udden af
viken, vid pass j mils våg. Tystnad måste
derunder noga iakttagas Efter ankomsten till denna
udde formera båtarna en linia åt motsatta udden
af andra stranden och innesluta på detta sått bela
viken. Meningen dermed ar att mota svanen,
hvilket måste ske med hastighet, emedan svanen
eljest begifver sig ur viken, innan man hinner
stånga bonom. Så snart svanen märker faran,
försöker ban att skaffa sig utflygt åt sjön, och de som
då kunna flyga, begagna sig deraf, men
plurali-teten söker genom simmande rädda sig emellan
båtarna. Hvarje båt jagar dä efter dem, som äro
närmast; men länge kan ej en svan simma förr än
en liten båt med lyra roddare hinner upp bonom,
och då fogeln märker, alt båten är nära,
springer han på vattnet med tillhjelp af sina vingar,
och den hastighet, hvarmed detta sker, öfvergår
ofta roddens. Denna rörelse är dock för fogeln
mycket tröttande och jagtens utgång beror
hufvudsakligen på roddarnes styrka och ihärdighet,
ty om svanen har mycket fjäder i vingarna, kan
han fortsätta springandet länge och stundom
bänder, att man efter en balflimmas förföljande ändå
måste öfvergifva sitt rof. Svanen fångas lefvande
ganska lätt med ett tunnband fästadt pä en lång
stång; man behöfver endast kasta det öfver
svanens hufvud så att halsen kommer inom bandet;
dä fogeln, i stället för att böja halsen undan,
bål-ler den styf och gör tillräckligt motstånd för att
med lätthet kunna halas till båten och lagas upp;
hvartill äfven en båtshake kan begagnas. Skall
svanen äter skjutas, sä begagnar man tillfället,
då ban springer på vattnet, ty då upplyfter ban
fjädrarna och ar nästan alldeles naken; äfven bar
man dä den fördelen alt få skjuta mot fjädern.
Efter förrättad fångst bindas de lefvande pä
vagnen på sainma sätt, som man i Skåne brukar vid
forsling af gäss; de döda åter plockas och
kropparne, hvilkas kött är något tranigt, lemnas
vanligen åt de fattiga.
ttvniiNlialN moderförsamling med Kumla annex, ett
konsist, pastorat af 1 kl. i Linköpings län och stift,
Lysings härad och kontrakt, 1 J mil från
Skenninge, består af 44 J bemman, uppskattade lill
208,602 K:dr, med en folkmängd af 1,150
personer och en areal af 7,128 tunnl., hvaraf 2,900
äro sjöar och kärr. Jordmåneo i socknen består
af lera och dungjord. Marken är för öfrigt jemn
och en liten å, Salra-än, flyter fram genom
socknen. Kyrkan, som ligger nära sjön Tåkern, var
fordom ett bus tillhörigt junker Ehrengisle, gift
med fru Hamhorg’, den heliga Britas moster. Han
är sjelf begrafven bär. En annan biTättelse
säger, att stenen, hvaraf kyrkans vestra del är
byggd, blifvit bämtad frän de raserade
herrgårdshusen på Svansbals, en egendom, soin nämnde Eh-
rengisle skänkt kyrkan, hvilken deraf fått sitt namn.
Tornet skall vara bygdt omkring år 1150, men
östra delen af kyrkan långt senare. Allartaflan,
som anses för elt masterstycke i bildhuggeri och
föreställer Frälsaren, ätande påskalaminel med sina
lärjungar, påstås vara räddad ur Stockholms slott
vid dess brand 1697, och bitskänkt af drotlning
Ulrika Eleonora. Kyrkan plundrades af Danskarne
1567. Hon reparerades 1818. I socknen ligga
säterierna liytebtrt) och Renstad (se dessa ord);
Gtanås, 1 bemman, och Walla 1 4 bemman, båda
berustade säterier. Efler en anteckning i
kyrkboken, skall d. 29 Maj 1758 det fenomen iigt rum,
att vattnet i Tåkern "steg upp i skyn och liksom
yrade öfver sjön elt par timmar", hvarunder man
hvarken kunde se sjön eller landet, till dess en
nordvestlig blåst ändtligen skingrade vattnet och
gjöt det ut öfver vestra stranden, hvilket
välgörande regn var ganska kärkommet i denna
ovanligt torra sommar." — Några bautastenar finnas i
socknen. — Adr. Skenninge.
Svaiiskogft socken, ett af annexen till Kila
moderförsamling i Carlstads län. Svanskog ligger
emellertid dels i Tös-bo härad i Elf-borgs lan på
Dalsland, dels i Gillbergs härad i Wermlands län,
och består på förra stället af 9 g bemman,
uppskattade till 57,000 R:dr, med en folkmängd af
765 personer och en areal af 20,319 tunnl.,
hvaraf 2,452 äro sjöar och kärr, samt på senare
stället af 19.\ bemman, uppskattade lill 189,809 R:dr,
med en folkmängd af 1,378 personer och en areal
af 13,307 tunnl., hvaraf 280 äro sjöar och kärr.
Afståndet från Ainål är 2 { mil. Socknen bar fått
sitt uamn af sjön Svan, hvarvid hon ligger.
Kyrkan var ganska gammal, men befanns 1733
förfallen, hvarföre hon då nedrefs och en ny
uppfördes på dess plats af träd, liksom den förra.
Hon är en korskyrka med ett torn, som
upptimrades fem år senare. Hon målades 1813. Efter
mycken tvist beslöts på en sockenstämma nämnda
år, att begrafningsplatsen skulle flyttas från
kyrkan i öster på andra sidan elfven. Delta skedde
följande året, men allmogen vägrade länge att
begrafva sina lik i den nya kyrkogården och kunde
endast dertill förmås genom höga viten, soin
lands-höfdinge-emhetet utsatte. — I socknen ligger Sva~
nekotms jernbruk (se delta ord). Adr. Åmål.
SvanNsteinti bru|t. Se: lieni/isrerken.
tkvaiidtriiiii, luilera, komminister i Kila socken
i Wermland, född 1709 och död 1791 d. 18 Maj,
var en man af elt särdeles besynnerligt lynne, om
hvilken man har många kostliga berättelser. Han
var munter och liflig, men föga presterlig i sitt
säll att vara. Till bildning, klädsel, seder och
lefnadssätt föga skild frän den råare allmogen. En
skicklig och ifrig skytt, bar ban alltid,
isynnerhet hust och vår, då ban vandråde till kyrkan
för att predika, bössan på axeln. Äfven var ban
en skicklig smed och vistades, dä han var
hemma, för det mesta i smedjan. När man då kom
till bonom med barn som skulle döpas, bände det
ofta alt ban ogerna ville afbryta sitt arbete,
hvarföre han stundom förrättade dopet i smedjan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
