- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
794

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

794 Iranlepolh Hautiioo.

Svarl,

dertill begagnade vattnet i smedbon. Ilan
afra-Uade aldrig sitt skägg och var den sista prest i
stiftet, soin var utstyrd med en lurfvig baka.

Svantepolk Knutsooii till Wihy, var son till
hertig Knut i Reval, och namnes bland riksens råd
omkring år 1270. lians hustru, Bengta, var syster
till konung Erik Läspes drottning, Catharina,
hvilken lemnade henne bela Söderköping med dess
till-börigbeter, som deras fader köpt, då ban var jarl
i Östergöthland. I Söderköping inrättade
Svante-polk och hans hustru Bengta är 1254 elt
Fransi-skanerkloster; sedermera blef ban gift med en
Ingegerd till llendelö, som skänkte ett prebende lill
Linköpings domkyrka. Svanlepolk Knutsson deltog
i Skenninge herredag 1281),- blef sedan lagman i
Östergöthland 1286, och dog 1310.

Svana säteri och bruk i Harakers socken i
West-manland, 2 mil frän Westerås och lika långt från
Sala, består af Sigurds eller Siguls qvarn och
Almunda säteri jemte Svanå bruk. Härunder
lyda 2 mtl. rusthàll, 7j skattehemman, 2 J rå och
rör samt frälsehemman, 20 torp och en ganska
betydlig skog. Hit bör en ansenlig trädgård, som
genom en färja är förenad med en Eogelsk park,
prydd med lustbus och grottor. Ett icke
obetydligt bibliothek linnes här. Svanå har af ålder
tillhört ßrabeslägten, kom derefter till den
Stenbockska och sedan till den Posseska. Bruket
iständ-sattes 1760. Här smidas för närvarande vid 7
härdar 3,659 skepp:d stångjern ulom spik- och
annat manufaktursmide. Hammarskatten är 34 skepp:d
17 lisp:d. Bruket bar egei tackjern.
Afsättnings-orten är Stockholm, ßruksstämpelo H. Ii. Äges
af grefve K. L. Posses arfvingar. Disponenter äro
Hrr W. von Ehrenheim och M. G. Rosén, llit bör
Nardansjo masugn (se delta ord).

Kvuiihi säteri. Se: Urmetbetya socken.

Svappavaara koppar- och jernmalinsfält i
Torneå Lappmark, I J. mil vester frän Torneå elf, 3
mil söder om Jukkasjärfvi kyrka och 32 mil N.V.
från Torneå stad. Berget utgör en sträckning af
200 famnar i längden och 44 famnars böjd öfver
kringliggande mossar och fjäll. Kopparverket
anlades 1655 af Abraham och Jakob Renstjerna,
hvilka Lappen Olof Tolek underrättat om malmens
tillvaro. Den gaf, särdeles från den s. k.
Slor-giufvan, 18 procent, och till 1670 tillverkades
bär årligen 6 till 800 skepp:d koppar. Efter
denna tid blefvo likväl grufvorna djupa och
vattensjuka, hvarföre man småningom upphörde ined
brytningen derstädes, och 1684 alldeles öfvergaf
den. Några qvarblifna arbetare sysselsatte sig
sedan med sofring i de gamla varpen samt hökning
och stamning af slagghögarna vid hyttan, hvilket
gaf dem ett utbyte i början af 30, men slutligen
af endast 6 skepp:d årligen. Brukspatronen
Steinholtz tillbandlade sig bergverket år 1745, och
började bearbeta den s. k. Stålnackens skärpning samt
."unedsgrufvan; men allt arbete upphörde omkring
1780. När grufvorna voro mest gifvande, var
vid Kengisfors ett myntverk anlagdt, der den
tillverkade kopparen preglades; men det ödelades
under kriget med Ryssland 1717. — Jernmaliuen,

som här finnes, bar emellertid varit mera lönanda
alt bearbeta. Härmed gjordes likväl början först
1740. Malmen bärslädes är en tät och finkornig
blodstensmalm, som anses bålla 60 å 70 procent,
och blir alldeles förträfllig genom blandning af
dess olika arter. Den måste med renar
transporteras till Jnnossuando, emedan i Svappavaara»
grannskap endast växer en låg björkskog.
Jern-malmen år i dagen synlig på 30 lill 38 famnars
bredd samt 150 famnars längd — I Slockenstrnmi
grufva, ett af de här bearbetade schakten, fann
man 1742 gediget guld i kopparlazur med qvarts.

Svaran, en konung i Locblin, såsom
Skandinavien nämnes i de Irländska annalerna, besjunges
mycket af den gamle Kaledoniske barden Ossian,
uti dess stora qväde Fingal, som afhandlar denne
konungs landstigning pä Irland och dess krig mot
den Irländske konungen Kukullin. Denne,
öfvervunnen, sökte bistånd och hjelp af den tappre
Skottske bärföraren och konungen Fingal,
farfader till den bjelteinodige Oskar, Ossians son.
Fingal kom, öfvervann Svaran, "hafvets konung", tog
honom äfven till fånga, nrfon behandlade bonom
ädelt och lät honom åter draga hem lill sitt land;
ban ville icke döda en broder till den af bonom
■ förra dagar sä högt älskade Aganderka, do|ter
till den Lochlioska konungen Starno och Svarans
syster. Hvilken denne Skandinaviske konung
Svaran varit, derom lemna våra nordiska urkunder
icke den ringaste upplysning. Troligen var ban
en af de mänga forntida konungar i Alfheni eller
på Bohuslänska kusten, hvilka långliga tider
berr-skat der, oberoende af så väl Götha lands
konungar som Sveaväldet; men hvilkas namn och
bedrifter häfderna icke bevarat för efterverlden.

Svart, ICricus Nicolai, föddes i Upsala, der
bans fader var borgare. Studerade hemma orh vid
utländska akademier, samt utnämndes 1514 till
professor i Upsala, dä äfven Gustaf Eriksson var ibland
hans lärjungar. Ifrån år 1530 var ban domprost
i Upsala till är 1556, dä ban af konung Gustaf
I kallades till biskop i Strengnäs i den afsatte
biskopen Bothvids ställe, men då denne, efter
konungens död, 1561 återfick sitt biskopseinbete,
befordrades magister Erik Svart till del då lediga
Skara stift, hvilket ban sedan med saklrnodighet
och försigtighet på ett berömligt säll föreslod uli
nära tio är. Med de öfriga riksens herrar
vittnade ban d. 25 Jan. 1569 om Slurarnes
oskyldig-het. Är 1570 nödgades han för
ålderdomssvaghet begära afsked frän hiskopsembetet, di ban
flyttade tillbaka till Upsala, der ban d 8 Okt. 1572
slutade sin lefnad. Ilan var en grundlärd orh
allvarsam man, hvarföre han äfven 1549, dä h«u
var domprost i Upsala, af konung Gustaf I
befalldes alt, jemte några andra, granska och afgifva
sitt ullålande öfver den förtretliga s. k.
Interims-boken.

Svart, Retrii* liulreæ, äfven känd under
namnet Petrus Niger, kallas i några gamla
handlingar konung Gustaf Erikssons skyldman. Sedan ban
studerat och gjort utrikes resor samt blifvit
magister, var han en lång tid Gustaf I:s hofpredikant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0792.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free