Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svedenborg:.
Svedenborg.
805
är, desto bjertligare dyrkar bon Gad och desto
älskligare blir bon inför bans kärlek. Hela
Sve-denborgs system, ifrån det lägsta lifvets
organisation till de böga andliga varelserna, utgår från
en enda princip, som gifvit bonom sin omätliga
serie med en konseqvens, som ingen naturülosof
fore bonom uppnått: att allt lif är skapande, en
ifrån skaparen härledd kraft, med bestämda
grän-sor alt bilda omkring sig för hvarje ur-atom, som
blef nedlagd i den jordiska naturen till stamfrö
för hvarje genus af organiserade varelser. Med
denna princip bevisade ban, att den lefvande
naturen verkligen representerar en slags evighet i
tid; ty denna kraft, oföränderligt fortplantad från
den första skapelsen tills nu, skall fortfara lika så
oförändrad så länge naturen består, helst den
inom sig sjelf bar ingen orsak till förgängelse,
ehu-tu dess produkter förgås. Denna skapande kraft
blef ej fri, förrän hos förnuftiga varelser, och
utvidgas i ett kommande lif, i män af menniskans
då erhållna fullkomligbet. Det var denna
skapande kraft, hvaraf andarna begagnade sig för att
visa sig och samtala med Svedenborg; men dertill
kom en särskild egenskap hos honom att kunna
se mera än andra. Så uppstod och utbildade sig
slutligen hans andeskåderi, hvilket snart nog ådrog
bonom en egen utomordentlig ryktbarhet, som nära
nog fördunklat bans annars sä stora och
välför-tjenta rykte såsom en af sin samtids mest
djupsinnige och lärde vetenskapsmän. Enligt hans
gamla städerskas i Stockholm försäkran, kunde man
ganska väl märka på hans ansigte, om han
nyligen varit besökt af goda och lyckliga andar eller
af onda och lidande. I förra fallet var bans
uppsyn mild och förnöjd; i det senare bar bans
ansigte tydliga spår af medlidsamhet och bedröfvelse.
Under det att en sådan ande-uppenbarelse påstod,
skall hon äfven hos sin herre hafva upptäckt den
besynnerligheten, att hans ögon förunderligen
glänste, liksom med ett häftigt brinnande sken, och
detta förhållande skall ban sjelf hafva sålunda
förklarat, att Gud understundom på detta sätt
inrättade bans ögon, på det att andarna genom dem
måtte kunna se och inhämta denna verldens skick
och hvad der tilldrog sig. Under vistelsen i
London hade Svedenborg i medlet af April 1745 sin
första uppenbarelse. Ilan har beskrifvit den sjelf
på följande sätt: "Jag var i London och spisade
sent middag i mitt vanliga spisqvarter, der jag
hade förbehållit mig elt rum, för att deri efter
behag kunna tänka öfver naturvetenskapliga
föremål. Jag var hungrig och ät med stor appetit.
Mot måltidens slut märkte jag, att elt slags
skymning utbredde sig öfver mina ögon och jag såg
kammargolfvet betäckt med de ohyggligaste
krypande djur, såsom ormar, grodor m. m. Jag blef
deröfver bestört, ty jag var belt och hållet vid
mina sinnen och vid fullt medvetande. Mörkret
tog nu allt mera öfverhand, men försvann dock
snart åter och jag såg na i ett born af rummet
en man sitta, hvilken, helst jag var ensam,
genom sina ord satte mig i förskräckelse. Han
sade nemligen med eo förfärande röst: Ät icke så
mycket! Min syn förmörkades nu åter, men
återvände snart och jag fann mig dä ensam i rummet.
En så oväntad förskräckelse påskyndade min
hemgång. Jag lät min värd ingenting förmärka, men
öfvertänkte ganska noga hvad mig händt, och
kunde ej anse det såsom verkan af en tillfällighet
eller af någon fysisk orsak. Den person jag i
synen skådat, hade visat sig i ett klart strålande
sken; men ehuru skenet var ganska lifligt, väckte
det dock icke någon smärtande känsla i mina ögon.
Den uppenbarade bade varit klädd i purpur, och
synen räckte en fjerdedels timma. Jag gick
genast hem och följande natt inställde sig samme
man ännu en gång. Jag förskräcktes nu icke det
minsta. Mannen sade: Jag är Gud, Herren,
verldens skapare och återlösare. Jag bar utvalt dig,
att för menniskorna utlägga den heliga skrifts
andliga mening. Jag skall sjelf för dig diktera livad
du skall skrifva. Samma natt öppnades till mitt
öfvertygande andeverlden, helvetet och himmelen,
der jag fann flera personer af mina bekanta nr
alla stånd. Frän denna dag afsade jag mig all
verldslig lärdom och arbetade blott i andliga ting,
i enlighet med hvad Herren befallte mig att
skrifva. Dagligen öppnade mig Herren i det följande
min själs ögon, till att vid fullt vakande tillstånd
se hvad som föregick i andra verlden samt att
fullkomligt vaken tala med englar och andar. —
Svedenborg återvände från England till Sverige i
Augusti 1745 och hängaf sig omedelbarligen
derefter åt studium af Hebreiskan och ett flitigt
genomforskande af bibeln. Är 1747 begärde och
erhöll ban afsked från sin tjenst i bergskollegium
med lönens bibehållande. Ilan sysselsatte sig
sedan outtröttligen med förfallandet af tbeologiska
verk eller gjorde utländska resor för att läta
trycka dem, hvarunder ban ofta uppehöll sig uti
London och Amsterdam. Vid jultiden 1771 träffades
ban i London af ett slaganfall, hvarefter han
aldrig blef fullkomligt återställd. Ilan dog d. ’29
Mars 1772 uti London och blef begrafven i
Svenska kyrkan derstädes. Svedenborg förklarade siua
andesyner vara utaf trenne olika slag. 1) Att
befrias från sin kropp till ett mellanstånd emellan
sofvande och vakande, i hvilket tillstånd ban hört,
sett, ja till och med vidrört andar. Detta bade
vederfarits bonoin blott tre eller fyra gånger. 2)
Att till själen blifva bortförd, utan att derigenom
slöras i sina kroppsliga förrättningar, under
hvilket tillstånd ban i andanom flera timmar varit på
belt andra ställen och der skådat bus, menniskor
m. m., till dess ban hastigt återkommit till sig
sjelf. Delta hade händt bonom blott två eller tre
gånger. 3) Det vanliga slaget af syner, som ban
dagligen bade under det ban var fullkomligt
vaken, och frän hvilka ban baintat sina berättelser.
Enligt Svedenborgs påstående slå alla menniskor i
en lika innerlig förbindelse med andeverlden, men
de känna det icke, och skillnaden emellan bonom
och andra vore blott den, att hans sinne var
öppnadt. Menniskorna hade ett yltre och ett inre
sinne. Andarnas närvaro gör väl intryck blott pä
menniskans inre sinne; men detta intryck verkar
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
