Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svedenborgianisinen.
S ve den stjerna.
809
ska. För öfrigt var han städse den ädlaste,
rättsinnigaste och välvilligaste menniska i verlden. Att
äfven i en småsak afvika från hvad han ansåg
vara sannt och rätt, eller att försumma uppfyllandet
af ett gifvet löfte var, enligt sammanstämmande
försäkran af alla, som personligen kännt denne
besynnerlige man, för honom alldeles omöjligt.
Alltid var ban mild mot silt tjenstefolk,
öfverseende med alla andras svagbeter, välgörande, så
vidt bans tillgångar sträckte sig, mot den
nödlidande som redligt och genom arbete sökte
förtjena sitt bröd, samt af en oskrymtad
gudsfruktan. Sjelf skall ban hafva bekant, att ban ofta
anfölls af bårda och starka frestelser; men mot
dein sökte ban hjelp i en ifrig och andäktig bön,
och då han sålunda segrat i den inre striden,
plägade han säga, att ban blifvit återställd till
helsan, och det så mycket egentligare, som hans
kropp verkligen led under ett sådant tillstånd. De
af honom dels utgifna, dels i manuskript
efterlemnade arbeten, för det mesta vittnande om en
djup lärdom, utgöra ett alldeles ofantligt stort
antal Deribland må endast nämnas: Diedalus
Hyperboreus , ellrr några nya mathemaliska och
fysi-. ska försök och anmärkningar; Om jordens och
planeternas gång; Prodromus principiorum rerum
na-turahum; Opera philosnphica et miner aha;
Prodromus philosophiae ratiocinantis de infinito; (Ecunomia
regni anima’ts; De cultu et amore Dei; Arcana
Cæ-testia; De cælo et ejus mirabtltbus, et de inferno,
ex auditts et visis, m. 0.
Svedenborgianisinen, som uti England och
ännu mera uti norra Amerika blifvit vida utbredd,
har inom vårt fädernesland ej vunnit så särdeles
många anhängare. Svedenborg sjelf, mera religiös
siare, än egentlig tbeolog, sträfvade icke att bilda
någon sär-kild religionssekt, och en sådan har
först efter bans tid uppstått, lian ansåg tron
förkastlig, men deremot goda gerningar såsom rätta
vägen till saligbetens lif; genom bön till Gud och
eget arbetande, kunde man ernå förmåga dertill,
ty Gud önskar intet tvång och gör intet
underverk vid denna vår omvändelse. För öfrigt skall
man lefva i ett visst stånd, och lifvets vanliga
bestyr såsom andra. Guds ord har både en
hokstaf-lig bemärkelse och en andlig mening; hvilken
senare Svedenborg, med biträde af hvad ban utom
kropparnes verld sett och bört, uti sina skrifter
sökt utförligen ådagalägga. Anhängarne af bans
lärosystem äro i hufvudpunkterna temligen lika.
Gud är dein allena Kristus, llerren, som i sin
person förenar skaparen, återlösaren och tröstaren,
och efter sitt första menniskoblifvande, hvarom
evangelisterne tala, för andra gängen
uppenbarades för sin tjenare Svedenborg, för att upptäcka
den heliga skrifts inre mening. De nyare
fenome-nerna af animala magnetismen lämpa de bit.
Yttersta domen förstå de blott andligt om den gamla
kyrkans moraliska undergång. Englar och djeflar
hålla de för aflidna menniskors själar. Uti
himmelen finnas äktenskap, embeten >». m., likasom
på jorden, dock af ett högre slag. Jesus Kristus
kallas Guds son i afseende på det i tiden antagna
menskliga; detta menskliga är gudomligt, och
endast genom detta gudomligt menskliga kommer
man till fadren. Att fly det onda och göra det
goda samt tro på llerren Gud, det är
hufvudinnehållet af den heliga skrift. Utan tidföljd,
såsom evig, utan rymd, såsom oändlig, styrer Gud
allt genom sin försyn. Den naturliga verlden är
en afbild af den andliga, i denna äro föremålen
substantiella, i den naturliga är allt materielt.
Menniskan utgör föreningslänken mellan det
naturliga och det andliga. Gud, den eviga kärleken,
straffar ingen; utan menniskans tillgifvenhet för
det onda, som hon medtager i evigbeten, blifver
efterhand stegrad till allt högre grad, hennes
helvete; hvaremot de rättfärdiges böjelse för det
goda, småningom alltmera stegrad och renad,
blifver deras eviga salighet. Svedenborgianismen har
aldrig inom Sverige haft otfentlig religionsutöfning,
ej en gång anhängare bland allmogen, utan blott
ibland ståndspersoner. En ibland dess ifrigaste
försvarare i nyare tider var prestmannen Johan
Tybeck, som derföre af konsistorium i Strengnäs
år 1819 afsattes ifrån prestembetet.
Svedenhjelni, Hans, son af rusthållaren Hans
Svede, lödd 1669, började sin bana såsom simpel
artillerist 1686 och befordrades 1687 till
konstapel. Reste 1694 till Holland, hvarefter ban gjorde
följande årens fälttåg i Drabant och Frankrike
samt hemkom 1697, då han befordrades lill
adjutant. Var löjtnant, då ban 1701 bivistade slaget
vid Riga samt öfvergången öfver Diinaströmmen
och slaget vid Klissow. För bevisad tapperhet,
befordrades ban 1705 till ryttmästare vid
adelsfanan, i hvilken egenskap han deltog i slaget vid
Frauenstadt, hvarefter han 1707 upphöjdes i
adligt stånd, då han skref sig till Näringsberg.
Gjorde de följande årens fälttåg i Polen och Ukrän
samt blef, efter slaget vid Pullava, tagen till
fånga vid Dnieperströinmen. Under fångenskapen
vistades ban i Tobolsk. I anseende till den brist
Svenske fångarne derstädes hade på psalmböcker,
företog ban sig att pränta sådana på fiut papper
uti duodesformat, hvarigenom han förtjente något
till sin bergning. En dylik psalmbok, skrifven i
Tobolsk 1714, hvilken ban förde med sig till
fäderneslandet, skänktes sedan af bans son,
öfversten Hans Iieonnril Svedenbjelin, till
Upsala bibliothek, der den ännu såsom en
märkvärdighet förvaras. När ban 1722 återkom från
fångenskapen, fick ban öfverstlöjtnants karakter, men
med ryttmästare indelning. Man känner icke när
ban tagit afsked; men bans död inträffade d. 7
Juni 1743.
jSvedeustJerna* Vilx , förut kallad ]Vils
liars-son, var född bondson d. 28 Dec. 1655, och
då ban 1719 upphöjdes i adligt stånd,
brukspatron samt ägare af Finåker, Oby, Wässlanda,
Ilult och Götarsvik. Ilan berömmes för att i all
sin tid hafva användt mycken flit, möda orh
omkostnad pä bergsbruk och jernbamrars drifvande,
samt flera gånger hafva gjort kronan ansenliga
försträckningar. Trenne bans söner, hvilka 1706
ingingo i krigstjenst och, efter flera prof af tap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
