Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
810
Svederus.
Sveg.
perhet, slutligen blefvo gjorde till fångar i det
olyckliga slaget vid Pultava, lät ban genom en
dryg lösen befria nr fångenskapen. Han afled
1727.
Svederus, Magnus, son af kyrkoherden Georg
Svederus, föddes d. 14 Juni 1707 och blef 1737
(ilosofle magister i Upsala. Slägten lärer hafva
fått sitt namn af Svedvi socken, sedan en bondson
derifrån blifvit prest. Redan 1530 fanns en
prestman Svederus, hvilken dog af pesten på flottan
utanför Lybeck, och sedan känner man flera
generationer af prester under delta namn. Magnus
Svederus blef 1744 utnämnd till tjenstgörande kongl,
hofpredikant, och kallades 1751 till kyrkoherde i
Skultuna församling. Under sin tjenstetid
härstädes, berömmes ban för en i sitt embete mycket
nitisk och verksam lärare samt i ungdomens
undervisning nästan outtröttlig bandledare. Med
utsökt prydlighet och icke mindre redighet
utarbetade han alla sina predikningar. Är 1761 blef
ban hastigt rörd af slag, hvars svåra påföljder
dock för någon tid blefvo lyckligen öfvervunna;
men det återkom d. 31 Dec. 1770, och ändade
bans dagar d. 3 Jan. 1771. Hans son,
Svederus, Xila Samuel, föddes d. 24 Aug.
1751. Blef, efter aflagda lysande prof på
grundliga studier, 1779 (ilosofie magister i Upsala.
Under vistandet vid akademien lade ban grunden
till de ansenliga kunskaper han ägde i den delen
af naturalhistorien, som rörer kännedomen om
insekterna och ban förskaffade sig efterhand en
insektsamling, som ansågs för en af de rikaste inom
bela landet. Också har professor Thunberg uti en
af sina akademiska dissertationer efter hans namn’
uppkallat inseklen Tinea Svederelta.
Predikoembe-tet var dock alltifrån ungdomen det yppersta
föremålet för hans bemödanden, och 17S0 vigdes ban
till prest, då han antogs såsom extra ordinarie
bataljons-predikant vid dåvarande enkedrottningens
lifregemente, hvarvid ban gjorde ständig tjenst till
år 1783. Befordrades under tiden 1782 till
tjenstgörande hofpredikant hos enkedrottningen och blef,
efter bennes snart timade död, konungens
hofpredikant. Företog 1784 en vetenskaplig resa till
England, Frankrike och Holland, hvarifrån ban
1786 återkom. Utnämndes 1790 till kyrkoherde i
Näsby och Ervalla församlingar. Ilan var ledamot
af flera både in- och utländska lärda samfund och
bar utgifvit många lärda, andliga, samt äfven
vittra arbeten, hvilka till en del äga högt värde.
Svetlerua, fJeorg, son af fältprosten Magnus
Svederus, föddes d. 19 Juli 1796. Blef 1821
filosofie kandidat i Upsala; men sökte aldrig
promotion, ulan afstod frän befordingsbanan, helst en
mångårig sjuklighet tillstötte, och började idka
litteratur såsom ett yrke. Upphörde dock härmed
1829, då ban sökle sin lefnadsbeslämmelse i
studier inom statshushållningens område. Såsom
up-pebållsmedel använde ban öfversättnings-arbeten,
dels förlagsartiklar, dels för hufvudstadens
tidningar. Vände slutligen sin verksamhet
hufvudsakligen åt fabriksväsendet och stiftade .Svenska
In-duslriföreningen 1831, hvars ständiga sekreterare
ban blef till år 1833, då en svår sjukdom afbröt
denna hans befattning. Är 1834 förordnades ban
att vara fabriks-ombudsman och skötte denna
befattning till år 1841, då ban företog en
treårig utländsk resa, i ändamål att forska efter
de förhållanden, i hvilka det allmänna
välståndet kommit till följd af näringsfrihetens
införande. Bland af honom utgifna skrifter märkas:
Cholera Morbus e/ter utländska källor; Äreminne
öfver Jonas Alströmer, Svensk Bondepractica,
om-gjord efter den gamla; Jagtlexikon; Patentlagen af
är 1834-, kritiskt behandlad-, Om jernhandteringen i
Sverige-, Förslag lill ny smidesstadga-, Bref om
ställningar och förhållanden efter d. 19 Juli IS3S;
i\a-ringsvasendet i Sverige-, Kateches för
småbarnsskolor-, Om /attiyväsendet; En stor mängd
o/nersalt-ningar, tidningsartiklar m. m.
Svedvi socken, elt konsist, pastorat af 2 kl. i
Westeräs län och stift, Snäfringe bärad och
Munktorps kontrakt, 1 J- mil från Westerås, består af
35| hemman, uppskattade till 134,842 R:dr, med
en folkmängd af 1,010 personer och en areal af
12,937 tunnl., hvaraf 60 äro sjöar eller kärr.
Kyrkan är af de äldsta i orten, och nära intill
henne skall ba varit en hednisk offerlund. En
källa derstädes bar fordom varit en offerkälla.
Flera ättehögar och runstenar ba träffats här.
Jordmånen är bördig, men ängsmarken svagare
och skogen knapp till husbehof. Inom socknen
ligga Wahlsta och Skallby sätesgårdar (se dessa
ord), Amsta, \ mtl. frälse, med en vacker
fruktträdgård och flera stenkummel samt en ällebög;
belägenheten är vid Strömsholms kanal och Carl
XI.s sluss ligger på gårdens ägor; Eriksbergs
sätesgård; 1 mtl., bar en vacker åbyggnad och en
trädgård, ombägnad med stenmur. På Tuna garde
är en hälsokälla, som i senare ären börjat
mycket besökas, hvarför en brunssalong och badbus
der blifvit anlagda. — Adr. Strömsholm.
Sveg moderförsamling med annexen Elfros,
L.U1-herrdal och Linsell kapell, ett konsist, pastoral af
2 kl. i Herjedalen af Jemllanils län, Hernösands
stift, Ilerjedalens fögderi och Jemtlands södra
kontrakt, 12 j mil från Östersund, består af 23 4-
hemman, uppskattade till 48,770 R:dr, med en
folkmängd af 1,110 personer. Arealen är icke
uppgifven särskildt för församlingarna, ulan
sammanslagen, ej blott för bela pastoratet, ulan äfven
med Öfver-Ilogdals socken, som ligger i
Gefleborgs län. Hela denna areal är 990,746 tunnl.,
hvaraf 76,000 äro sjöar och kärr. Ljusna elj
ge-nomflvter socknen. Kyrkan, uppbyggd i början
af 1500-talel, är af sten, ulan torn, liten och
träng. Den 2 alnar böga altartaflan är försedd
med dörrar, prydda med måluingar. Deribland
beskrifver Schubert en Magdalena-figur såsom
ganska skön och uttrycksfull. — Jordmånen är icke
egentligen dålig; men de många bär framflytande
fjällelfvarne och träsken alstra en kall dimma,
som, när den sänker sig till jorden, skadar åkern.
Pä Hulphers tid räknade man att blott hvart
femtonde år fick säden bergås fullkomligt oskadad,
och alt man ofta på 5 à 6 år icke erhåller nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
