Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svegder.
Svenalek.
811
gon kärna deri. Ännu i dag lärer förhållandet
icke vara särdeles bättre. Allmogen sår likväl
alltid lika mycket, för att i nödfall begagna
balmen. Boskapsskötseln är nemligen en
hufvudnäring, och hvitmossan, som bär finnes i ymnigbet,
utgör en tredjedel i ni fordringen. Hulphers säger
att på flera bemman födas 50 till 60 kor; på
mången mindre del 20 sådana, och att 1760 ägde
invånarne tillsammans 1,193 kor, 100 oxar, 140
bästar, 1,400 getter och 1,800 får. De göra
äfven bandelsresor och ba mycken slöjdskicklighet,
så att många förfärdiga sina behöfver, ej blott af
trädvaror, utan äfven af jern, koppar och till och
med silfver. — I detta pastorat, äfvensom i
några trakter af Helsingland, finnas de s. k.
Botanden d. ä. fullkomligt inredda gårdar, men aflägsna
från de egentliga beminen och belägna i mindre
odlade trakter, dit bela bushållet flyttar en tid af
året, för att der förrätta skörden. — I Sveg äro
ett par finnbyar, hvilkas invånare likväl till det
mesta icke förstå någon Finska, utan tala ren
Svenska. De äro stilla, allvarsamma , kloka, öppna
och okonstlade menniskor, ganska renliga och med
mycket sinne för musik. Således bade en Pebr
Mårtensson i Fogelsjö på egen band lärt sig spela
klaver och orgel, hvari ban hunnit betydlig
färdighet. — Till socknens historia hör en ohygglig
bändelse, lyckligtvis en sällsynthet, ej blott i dess,
utan äfven i bela det norra Sveriges tideböcker.
Den andre lutherske pastorn i ordningen, vid namn
Didrik, blef nemligen vid altaret mördad af en
bonde, Otto, från Ilisinyr i Elfros. Denne hade af
någon anledning blifvit utestängd från nattvardens
begående; men då ban icke desto mindre trängde
sig fram med de andra till duken, förbigick
kyrkoherden honom. Då drog ban förbittrad sin knif
och stack den i prestens bröst, ropande: "Ilar du
gått förbi mig, så skall jag likväl icke gå förbi
dig!" Delta nidingsverk väckte en allmän ovilju
och man skyndade att stänga kyrkdörrarne, för att
gripa mördaren. Denne sprang nu upp pä
predikstolen, kastade sig ut genom fönstret och skyndade
till elfven, der han hoppade i en båt, inen skjöt
ut alla andra, så alt ban lyckades komma undan.
Han uppehöll sig sedan länge i skogen, 3 mil från
kyrkan; men drunknade slutligen i llundnjon.
Några säga, att ban betat Otto Hund, och att sjön
fått namn efter bonom. Adr. Östersund.
Svegder var Svearnes fjerde drott efter Odin.
Om bonom berättar sagan att han företagit tvenne
resor till Åsarnes fordna hem, Asgård vid Svarta
hafvet, för atl der träffa sina stamförvandter. På
den senare resan säges ban hafva omkommit på
det sätt, att en afton, dä han ifrån
dryckes-stugan skulle begifva sig till sitt sofrum, narrades
han af en dverg in i en stor vid vägen liggande
sten, under förevändning att han der skulle fä räka
den gamla Odin; men kom sedan aldrig mera ut
derifrån.
Svek i dryckjwiu, »vek i andrum
styck-Jom, elt gammalt ordspråk, karakteristiskt för
tiden och dess menniskor. De drucko säkert i
allmänhet vida mindre än vår tids, ty drycken-
skap och de laster och förderf, den bar i sitt
följe, voro fordom oandligt sällsyntare än nu;
men deras oförderfvade kroppar satte dem i stånd
att fördraga öfverdriften i de dryckesgillen, hvaråt
de stundom hängåfvo sig. Den som icke ville
deltaga i laget, ansågo de derföre icke som en
måttlig och nykter person, aktningsvärd för denna slags
dygd, utan för en som bade ondt i sinnet och
derföre fruktade den öppeobet och fritaligbet ruset
ofta plägar medföra, och hvarunder man ofta
förråder sina hemliga tankar.
Sven, konung Inge den Äldres svåger. Se:
Blol-sven.
Sven Kstrldssou, en son till Sven Tveskäggs
och Sigrid Storrådas dotter Estrid och den
namnkunnige Ulf Jarl i Sverige, kallas gemenligen med
detta namn efter sin från Danmarks konungaätt
härstammande moder, annars benämnes ban äfven
stundom efter fadern Sven Ll/sson. Efter det att
bans fader, på Danske konungen Knut den Stores
befallning blifvit mördad, log ban sin tillflykt till
sina anhörige i Sverige, der ban många år gjorde
krigstjenst bos sin frände, Svenske konungen
A-nund Jakob. Efter Knytlinga-ättens utgång, blef
ban med Svenskarnes bistånd uppsatt pä Danmarks
tron.
Hven Segersäll säges uti konung Sölves tid hafva
varit en fylkeskonung i Skåne, hvilken friat lill
fylkeskunungen Hakes sköna dotter och då bon
föredrog en annan, skall ban hafva ut|öfvat att
blifva dens baneman, som fick den förmän att äga
den sköna prinsessan; men försöket aflopp ej
bättre, an att ban led ett fullkomligt nederlag.
Sven Tveskiigg, stundom äfven beuämnd Hven
TJugusküug, var Danske konungen Harald
Blåtands son och efterträdare. Emellan bonom och
bans fader rädde länge en stor Gendtlighet, så att
de öppet bekrigade hvarandra. Kort efter sill
uppstigande på thronen, anfölls ban af Svenske
ko-nuugen Erik Segersäll, hvilken snart underlade sig
bela Danmark. Sven flydde då öfver till England.
Då Erik Segersäll 994 aflidit, återkom Sven till sitt
fädernerike Danmark; men blef snart åter pà nytt
fördrifven af Erik Segersälls son, Olof Skötkonung.
Sedan kort derefter båda konungarne antagit
kristna läran, blef förlikning ingången dem emellan;
Sven återfick sitt rike, och vänskaps-förbundet
stadfäslades genom Sven Tveskäggs förmälning
med Olof Skötkonungs moder Sigrid Storråda. På
deonas tillställning, ingingo båda konungarne ett
gemensamt föibund emot Norske konungen Olof
Tryggvason, soin af dem besegrades i sjöslaget
vid Svolderö år 1000, hvarefter de sinsemellan
delade hans länder. Då några år derefter
Engelske konungen Ethelred lät anställa ett blodbad
bland de i England varande Danskar, seglade Sven
Tveskägg dit med en väldig flotta och underlade
sig 1013 bela England, hvarest bans
efterkommande sedan någon lid voro konungar. Sven dog
1017, och efterträddes af sin son Knut den Store.
Sveualek kallades i fordna tider de kämpalekar,
som, isynnerhet vid konungarnes hof, höllos till
öfning och tidsfördrif, då prinsarne valde sig hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
