Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
820
Svenska Botten.
Svenska folkets lynne och karakter.
1844 3 21.
1845 1 28.
1846 3 31.
1847 4 45.
1848 3 28.
1849 2 18.
304 1,010.
Svenska Botten kallades en vid början af år
1772 stiftad, mest af unge oflicerare bestående,
rojalistisk klubb, hvars chef var öfversten friherre
Jakob Magnus Sprengtporten. Denna politiska klubb,
som föregick och förebådade Gustaf III:s
revolution, uppkom af följande anledning: För att främja
den så kallade "kompositionenbade det blifvit
öfverenskommet att från och med 1772 års
början upphöra med allt utdelande af "Parhpenningar."
I följe deraf borde äfven konungen upplösa en
klubb af bonom tillgifne adelsmän, hvilkas
uppförande på flera håll väckt misstankar. Major lloye
tillkännagaf klubbens tillslutande d. 30 Dec. 1771.
Ryktet om upphörandet af riksdagsmännens
underhåll väckte stort missnöje. Alla svuro, att de
ville sätta till äfven sina kläder, för att
underhålla sig vid riksdagen, att de hade uppmanat sina
kamrater att med dem förena sig, och att,
oaktadt deras fattigdom och ett gammalt bruk, som
gjort det till en vana för dem att emottaga
penningeunderstöd, de likväl ej ville låta behandla
sig såsom byrlingar. Franska ambassadörens
tillbud att bestå dem respenningar afslogs med
förakt. Slutligen presenterade någon en skrift af
följande innehåll: "llvem skutte vilja skiljas frän
Stockholm förr an han selt en efterlängtad konungens
kröning och etl godt slut pä riksdagen? Ingen af oss
som pä detta papper teckna sina namn", samt
uppmanade hvarandra att underteckna skriften.
Öfverstarne grefve Creutz och De Carnall gjorde så först
och alla de öfrige följde deras exempel. Två unge
officerare ville urskulda sig med sin medellöshet,
men några andra gjorde då sammanskott till
deras underhåll. Derefter lemnade de huset och
marscherade en corps till ett annat, som de redan
byrt. Den nya klubben samlades sedan alla aftnar.
Svenska drycken kallades af Tyskarne under
trettioåriga kriget ett eget slags tortyr, antingen
af hat till Svenskarne eller derföre att den först
användes vid den i Svensk sold stående
VVeimar-ska hären, der den säges ofta hafva blifvit
begagnad. Detta plågomedel bestod uti att bakbinda
sitt offer, med en kafle spärra upp dess mun och
sedan ditbälla gödselvatten i den mängd, att
magen svällde till onaturlig böjd, hvarefter nåsra
personer hoppade upp och ned derpå, tills vattnet
på sådant sätt åter utpressades genom munneo.
Svenska folkets lynne nek karakter.
Likasom Svenska språket röjer en nära
anförvandt-skap med Danskan, Tyskan, Engelskan och
Holländskan och således antyder ett gemensamt
ursprung, likaså synes Svenska nationen till
utseende och egenskaper närmast likna dessa fyra
folkslag, ehuru vissa samhällsklasser uti senare tider
äfven antagit mycket af det Franska folkets sätt
uti några hänseenden. Den så kallade
medelklassen, hvilken numera synes vara den, som
hufvudsakligen leder folkens öden och hvilken följakt-
ligen förtjenar största uppmärksambeten, foreter
dock inga väsendtliga egenheter, utan sträfvar i
likhet med hvad som sker i alla andra stater,
endast att vinna allmän humanitet; men Svenska
allmogen bar, så väl genom sitt lefnadssätt, som
genom sin spridning öfver ett vidsträckt land och
sannolikt äfven genom den hos nationen inneboende
kraft och allvar, bibehållit vissa utmärkande
karaktersdrag, hvilka förtjena att uppmärksammas.
Dessa allmogens vackra karaktersdrag äro: sanu
gudsfruktan, redbarbet, laglydnad, sedlighet,
tarf-lighet, naturlig fallenhet för bandaslöjder,
tillförsigt till egna krafter, arbetsamhet och en välvillig
gästfrihet; dess förnämsta fel deremot:
afundsam-het sinsemellan och mot herreklassen, en viss
öf-verdådighet, som stundom föranleder till
obetänksamma steg, ett misskännande af egna förmåner
och en öfverdrifven aktning för hvad som är
utländskt, samt slutligen en viss råhet, med deraf
bärflytande våldsamhet, hvilken senare dock
oftast är föranledd af ett omättlig! bruk af bränvin.
Svenskarnes urgamla och djupt rotade kärlek för
sina regenter är särdeles anmärkningsvärd. Den
bar af gammalt varit en ren, på högaktning
grundad tillgifvenhet, men alltid fullkomligt fri frän
den i andra länder ofta vanliga fruktan. Då
andra folk redan tidigt blefvo vana att oftast i
regenten frukta den mäktige eröfraren och
våldt-verkarcn, som tilltvingade sig en ovillkorlig
lydnad, sågo de fria folken bär i norden i sin
frivilligt erkände öfverhöfding endast den vördade och
älskade drotten, hvilken, den förnämste i
kunskaper och visdom, för dem tolkade gudalärans,
sedolärans och visbetens sanningar, den gemensamma
härföraren, åt hvars klokhet och tapperbet de
villigt förtrodde sig vid förefallande fejder med
andra folkslag, och slutligen den högste domaren,
som, pä folkets vägnar, handhade de af
detsamma antagna lagars helgd. Också hafva
Svenskarne, som uti alla tider i grunden älskat sins
konungar, alltid vördat och gerna följt dem, då de
hos dem funnit själsstorhet, klokhet och
tapper-het; de hafva behjertat deras olyckor, urskuldat
deras svagheter, men aldrig slafviskt fruktat,
sällan blindt lydt dem, svårligen fördragit våld
eller godtycke, förtryck eller orättvisa af dem.
Menige man af den arbetande klassen är långsam i
sina rörelser, fordrar god betänketid, saknar icke
fintlighet och godt omdöme, och älskar mera alt
öfvertygas än öfvertalas. Dess verksamhet är för
det mesta lugnt beräknad, och han fördrager
sna-’rare manligt väld än barnsligt fjesk, snarare alt
blifva misshandlad än gäckad. Ordhållighet är hvad
ban isynnerhet fordrar. Svenska allmogen har en
berömlig lärgirighet, också torde knappt något land
finnas, der äfven de lägsta klasserna så allmänt
kunna läsa och skrifva, som i Sverige. Om än
bondens och torparens stuga i allt öfrigt vittnar
om det högsta armod, så finner man der nästaa
alltid en psalmbok, en bibel, en postilla och ibland
flera andra andaktsböcker. Då bland Svenska
allmogen knappt en af 1,000 finnes, som ej kan läsa,
räknar man i Frankrike att så är förhållandet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
