Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenska llUgar.
Svenska varors stämpling*
821
60 af 100, och enligt en uppgift af Engelska
lord-kansleren Brougham år 1816 hade pä de sex
nästföregående åren i Manchester blifvit vigda 9,765
par, af hvilka ingen enda person kunde hvarken
läsa eller skrifva. Slutligen må följande yttrande
af konung Gustaf Wasa om Svenska folkets lynne
här äfven anföras: "Svenskarne äro starka, viga,
modiga af lynnet att gärna blifva namnkunniga,
äro ock dugliga till något hvarje. I krig vilja
de veta af blod, men ingen parlamentering och
skämmas vid att hafva litet gjort. Snälla och
på-hittuge och rätt så till lärdom fallne som något
folkslag, fastän temligen Drön-Göther."
Svensk» IIMgar, kallas temligen höga kala
klippor, betäckta af stcnrös, belägna 3 ’ mil
öster ut från Sandhamn. Ytterst N.O.-vart
derifrån ligga Svenska stenarne samt Svenska Björn,
de förra utmärkta af en ljus färg, den senare af
sin jemna böjd och sina branta sidor.
Svenska Minerva. Under detta namn utgafs
ären 1830 —1848 en tidning i Stockholm af
förste expeditions-sekreteraren J. K. Askelöf. Den
förde med Aftonbladet och öfriga Stockholms
tidningar en beständig polemik, hvarvid den utmärkte
sig för sina ironiska och qvicka artiklar, hvilka
med begärlighet lästes af en del af allmänheten.
Före d. 9 Mars 1844 ansågs Svenska Minerva,
så«om regeringens organ, men blef sedan
opposi-tionshlad. Tidningen, som utkom tre gånger i
veckan, upphörde straxt efter redaktören Johan
Kristoffer Askelöfs (se detta ord) död i Stockholm
d. 12 Juli 1848
Svenska missionen i Amerika har kostat riket
ansenliga utgifter, äfvensom flere missionärers
hälsa, lycka och lif, utan att hafva i någon särdeles
mån kunnat svara emot ändamålet. Under Gustaf
II Adolfs regering utsändes från Sverige en hop
kolonister, som nedsatte sig på båda stränderna
af floden Delavare. Landet föreföll dem sä
inbjudande, att de kallade det "Kanaans land", men
sedermera lät man denna prisade ort så förfalla i
glömska, att man numera knappt vet hvar den låg.
År 1655 underkufvades kolonien af Holländarne,
och nio år senare gjorde Engelsmännen sig till
herrar deröfver. Ända till de sista tiderna
bibehöllo kolonisterna vid Delavare sina ifrån Sverige
öfverförda seder och bruk, och omkring är 1700
räknade de ibland sig ännu 1,200 personer, som
talade Svenska. Tillsättningen af lärare vid
der-varande Svenska församling ombetroddes ifrån år
1737 åt Svea rikes erkebiskopar och konsistorium
i Upsala. Kyrkan Vikakoa, som låg en half mil
nlom nuvarande staden Filadelfia hade flera mindre
annexer under sig. Prostar och kyrkoherdar vid
denna mission bade kongl, fullmakter, men lönen
var ringa. Då med tiden större delen af
kolonisterne bäst förstod Engelska språket, nödgade%
presterne bruka sådana Engelska ceremonier, som
med våra närmast öfverensstämde, emedan vår
handbok aldrig blifvit på Engelska öfversatt.
Folket ansåg äfven i allmänhet Svenska lutherska och
Engelska kyrkan för en och densamma. Också
hafva tid efter annan de Svenske kolonisterne blif-
vit betydligt uppblandade genom giften med
Engelska och andra Europeiska afkomlingar. Man
fann slutligen, att denna mission ej kunde i
längden uppehållas såsom Svensk, ehuru sådant i
politiskt afseende kunde vara önskligt och
förmånligt, hvarföre den numera bar belt och hållet
upphört. Den siste Svenske predikanlen derstädes,
doktor N. Collin, afled 1831 i Filadelfia uti en
hög ålder, älskad och vördad af både landsmän
och främlingar.
Svenska varors stämpling. Denna stämpling
kan indelas i följande slag, nemligen af a) guld,
silfver och tenn, hvilka tecknas med
kontrollstämpel, bestående af tre kronor. Smärre guld-,
silfver- och tennarbeten äro härifrån befriade; dock
så, att tillverkaren skall lika fullt ansvara för
balten. Men innan dessa arbeten få kontrolleras,
måste de först vara tecknade med stadens och
mästarens märke, karalbalten å guldet och
iinbe-ten å tennet, samt årshokstafven, hvilken för guld
och silfver utmärkes med det Latinska A och med
det Svenska 21 för tenn. För att utmärka
årsbokstäfver satte man år 1783, då berörde alfabeter
gingo till ända, siffran 2 efter bokstafven; och
sedan alfabetet ånyo blifvit genomgånget, siffran
3 o. s. v., hvilken siffra således betyder att
alfabetet håller på att för tredje gängen löpa till
ända. Argent hachè eller med silfver belagdt
messingsarbcte bör tecknas med tillverkarens
stämpel och årtal, det senare utmärkt med 1, 2, 3,
o. s. v. Bladguld och bladsilfver äro fria från
stämpling. Gulddragare-arbeten böra inläggas i
papper, å hvars ena sida tre kronor med en
stämpel äro tryckte, samt förses med oblat och
tillverkarens sigill, b) Jern- och melalleffekter. Allt
jern-, stål- och mclall-manufaklnrsmide eller krain
bör, innan det proberas, stämplas med
tillverkarens namn, årtalet och nummer. Tackjern bör
vara märkt med den för hvarje masugn tillåtna
stämpel, och det vid bcrgsmanshyttor tillverkade
dessutom med hvarje hytteägares särskilda
bistäm-pel. Stångjern skall äfven vara märkt med den
för hvarje bruk eller hammare tillåtna stämpel.
De stänger, som befinnas ostämplade, äro
konfi-scation underkastade. För stämpling af
saltpan-neplåtar och gröfre bultjern gäller detsamma som
för stångjern. Ä finare knipp-, band- och
bultjern jemte skärjern, bundet i knippor, försedda
med trenne band på hvarje knippa, bör
bruksstämpeln inslås på de vid båda ändarna af hvarje
knippa fästade band. Plåtar och jernbleck böra
inläggas i täta lådor, hvarå inbrännas: brukets
stämpel, plåtarnes antal, deras längd, bredd och
vigt, äfvensom orden U. Sk., då lådan innehåller
utskottsplåtar. På lådor, hvilka innehålla spik,
bör vara inbränd: brukets stämpel, spikens storisk,
deras antal och vigt, hvarjemte utanpå lådan bör
vara fästad en profspik. På lådor med
bandhammarspik, tillverkad af allmogen, bör fästas en
profspik, jemte ett inbrändt märke, föreställande
tvenne spikar i kors samt initial-bokstafven af
socknens namn, der spiken blifvit tillverkad,
hvarjemte vigten bör utsättas. På lådor, innehållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
